THOUGH IT'S HURTING ME, NOW IT'S HISTORY

Jag tänkte köra en traditionsenlig summering av året. Just nu får det dock räcka med den korta versionen:

Årets...
...bästa: Sommar på Framnäs
...avsked: Axel som åkte till Afghanistan och Dess som flyttade till London (och Tomi Kallio som lämnade Frölunda)
...tristess: Ligga sjuk... Träningsabstinens... Vissa kurser...
...stress: Plugghets och pengabrist
...tidsfördriv: Cigaretter. Och Facebook.
...besvikelse: Eftersom jag är naiv, så blir jag gång på gång besviken på människor...
...resa: Lanzarote
...längtan: Sommarvärme. Solljus.
...godaste: Julias chokladtårta
...jobbigaste: Separation, förändring, dåliga kurser och energikrävande kurskamrater
...soligaste: Vi hade lite sol ute på havet, vill jag minnas.
...snöigaste: Snö? Här stormar det på vintern.
...aj: Konstant smärta i axlarna
...asociala: Förmodligen jag
...insikt: Man måste dö några gånger, innan man kan leva.
...mest stabila: Mamma och lillebror
...instabila: Definitivt jag
…konstigaste: Oj, det här året har inte varit annat än konstigt... Att bo själv var väldigt konstigt.
…roligaste: Att ta körkort!
…snyggaste: Dianna Argon, Lady Gaga, Taylor Lautner, Sofia Vergara
...sötaste: Gordon!
…fest: Kräftskivan på Framnäs, mammas 50-års fest
…krog: Jag tillbringade våren på Valand och hösten på Peacock.
...bok: Twilight-böckerna, Dexter-böckerna
…tv-program: 30 Rock, Cougar Town, Modern Family, Dokument Utifrån, Top Gear, The Big Bang Theory, Glee
...film: Blitz, Fast Five, Bridesmaids, The Mechanic
…ord: Förändring

I'M JUST GONNA KEEP ON WAITING UNDERNEATH THE MISTLETOE

Jag såg att jag skrivit ett blogginlägg inatt (i morse) och förmodligen somnat medan jag försökt komma på titeln. Jag hittade det nu, sparat som utkast, så det får följa med i det här inlägget:

"Det ligger en katt och drömmer vid min arm, utanför kör folk till jobbet. Det viner runt huset och i träden utanför av starka vindar. Jag är kall och frusen och trots att jag får kämpa för att hålla uppe ögonen, så somnar jag inte. Jag har ont i huvudet efter dagens arbetspass och tankarna som snurrar i mitt huvud. Saker är aldrig så lätta som man önskar att dom vore."

Tydligen lyckades jag med sömnen trots allt...

Idag har jag fått handlat dom sista julklapparna, men väntar på några böcker från adlibris, som ju måste komma imorgon. I alla fall så lovade dom leverans innan julafton! Stressande att vänta.
Nu tar jag min kvällscigg hos mamma, för jag ska sova här inatt. Det känns väldigt underligt att gå och lägga sig utan en kurrande, uppmärksamhetssökande katt... Imorgon ska jag hem och städa och sen blir det uppesittarkväll hos mamma.

Jag har lite ångest inför att spendera natten till julafton ensam. Jag har aldrig vaknat upp utan paket i julstrumpan och någon att dela entusiasmen med. Jag hoppas att det inte knäcker mig. Jag vet vad jag skulle vilja, vad jag önskar mig av julaftons morgon, men jag vet att det bara är drömmar. Jag får hålla inne på min önskan det här året och hoppas på en fantastisk julvecka istället.
Jag har en natt på Trädgårn och två dagar på fritids inbokade i jobbväg, men jag har ungefär varannan dag ledigt och det är inte fy skam. Jag är glad och lugn, men stressad och orolig på samma gång. Ungefär så som det ska kännas runt jul i den här familjen. Sen har jag dessutom en uppsjö av andra saker att ägna tankarna åt, vilket gör mig totalt vilse för tillfället. Men jag greppar tag i dom fina stunderna, dom härliga känslorna och människorna som får mig att le. Det hjälper mig att hantera allt det där andra, det nästan ohanterbara. Just nu finns det så mycket fint, och det finns här i Göteborg. Nicole är tillbaka från Malaysia, Dess är på besök från London och Simba har återvänt från Afghanistan. Julen är bra att ha, trots allt.

Dock överväger jag att skippa den kapitalistiska, miljöförstörande (och framförallt nervförgörande) julklappshysterin nästa år och enbart skänka pengar till hjälporganisationer i var och ens namn. Man får helt enkelt önska vart pengarna ska gå.

Those Christmas Lights
Light up the street
Down where the sea and city meet
May all your troubles soon be gone
Ohh Christmas Lights keep shining on

THEY'RE NOT ENOUGH

Nu har jag jullov, det kom lite snö inatt, jag har ätit sjukliga mängder pepparkakor och ikväll blir det några timmar i Valands garderob. Imorgon ska jag fixa dom sista julklapparna, försöka tvätta innan och städa inför julen och fortsätta drömma. Övrig tid ägnas åt mys, mys och mera mys. Är det jul, så är det! Filosoferar över fina saker och är allmänt nöjd med tillvaron för tillfället. Tillvaron är inte perfekt, men det finns stunder av perfektion.

DÅ KOMMER RÄDSLAN OCH TAR OSS

Nu är det dags för mig att återuppta mitt bloggande. Mitt liv är kaotiskt, som vanligt, men jag har börjat förlika mig med tanken på att dom närmsta två åren kommer vara ostrukturerade, svåra ekonomiskt och dessutom väldigt stressiga. Anledningen till att jag kan acceptera dom här tankarna är att jag har fattat ett beslut: jag gör det jag vill, studerar, jag bor där jag vill bo, jag har flera olika jobb (som jag dessutom tycker om) och jag är på väg någonstans. Och om jag ska nå dit, om jag ska få en högskoleutbildning, ett lärarjobb och i framtiden ha en grund att stå på när jag väljer att satsa ordentligt på politiken (för det kommer alltid att vara mitt mål, även om det går trögt just nu, på grund av tids- och energibrist), så måste jag göra det här. Jag måste göra det, och det här är dom förutsättningarna som jag har just nu. Att skjuta upp min utbildning gör det bara så mycket svårare för mig i framtiden och dessutom så tänker jag inte ge upp. Om man ska vara klyschig så kan man väl säga att "det här är priset jag betalar för att få det jag vill ha". Sen kan jag inte påstå att jag inte känner för att ge upp emellanåt. När omvärlden blir för mycket, när familjen inte fungerar, när tentor ska läsas in och skrivas, när jag räkningarna trillar in och jag går back, när jag får dåligt samvete för att jag jobbar för lite, när jag vill ställa upp för partiet men inte kan och när omgivningen ställer krav på mig som jag inte kan leva upp till. Då vill jag ge upp. Då vill jag lägga mig ner på asfalten på vägen hem från skolan, tills fukten tränger igenom jeansen och ångesten tränger ur lungorna. Men jag lägger mig aldrig ner. Jag lägger mig på vardagsrumsgolvet ibland, det gör jag. När Tele2 stänger av mitt abonnemang, för att jag inte haft råd att betala i tid eller när boken jag ska läsa till inlämningen inte finns att få tag på. Men jag tar mig samman. Och jag vet, egentligen, att det inte är omöjligt. Det verkar så ibland, men det är faktiskt aldrig omöjligt. Människor kan vara dumma i huvudet, energin kan rinna ur mig, pengarna kan saknas mig och vintern kan vara regnig och blåsig. Men jag läser på universitetet, jag har jobb, jag har lägenhet, jag har en fin familj (och släkt) och fina vänner. Så jag kan ligga på golvet en stund, det är okej, det är mänskligt, men jag reser mig alltid upp igen. För även när det är skit, så är det okej. Det löser sig alltid till slut. Och har det inte löst sig, då är det inte slut än.

Just nu har jag några extra fina livlinor:

• Julkänsla. Jag har bakat julgodis och pepparkakor, jag har en gran med färgglada lampor och Gordon leker med glittret. Det är pyntat överallt och snart är det dags att sjunga in julen i Älvsborgs kyrka. Det är inte så noga att det regnar, för det är jul i alla fall. Och jag får bygga pepparkakshus!
• Min älskade, finaste Simba har kommit hem från Afghanistan. Det föll en sten från mitt hjärta när jag fick krama om honom efter medaljceremonin i Skövde igår. Det är en sådan lättnad att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Han är hemma, han är hel, han ska inte tillbaka och jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det. Dessutom är jag så innerligt stolt över min modiga, duktiga Simba. Inget kan förstöra den fantastiska känslan av att ha honom hemma igen. Mitt hjärta har fått tillbaka en pusselbit och jag känner mig mer hel som människa.
• Min söta bror och hans lika söta flickvän. Johannes och Julia får stå ut med en extra på sina romantiska middagar och mysiga aktiviteter, men är lika entusiastiska för det. Ni är så fina och det betyder så mycket.

ON A ONE WAY TRACK

Jag sitter och stirrar på ett Worddokument. Jag har till och med valt vilken barnbokstext som jag ska utgå ifrån. Jag tänker att om jag fortsätter att stirra apatiskt på pappret på skärmen, så kanske orden plötsligt börjar ta form framför mig. Som genom ett under kanske texten växer fram, som genom magi kanske uppgiften blir gjord. Om jag bara stirrar tillräckligt länge, så kanske det löser sig av sig själv.
Men det gör det inte.
Och nu är det fyra timmar till inlämning.
Och jag undrar när orden ska komma.
Varför dom dröjer.
Men dom dröjer.
Och det är fyra timmar till inlämning och jag sitter och stirrar på ett vitt och blankt Worddokument.
För jag har ingen annan lösning när jag inte ens vet vilken bokstav jag ska börja med.

FALLING APART

Jag borde kanske skriva listor. Listor på allting som jag borde få gjort. Betala räkningar. Läsa inför föreläsningarna. Gå igenom inför DS-mötena. Jag borde kanske göra listor. Med punkter och pilar och stjärnor. Så att jag vet vad jag borde få gjort. Så jag kanske får gjort det som jag borde göra.

ALL WE ARE IS DUST IN THE WIND

DESECRATION IS THE SMILE ON MY FACE

TIME AFTER TIME

BRIGHT EYES

Skriver ett arbete om läsinlärningsmetodrn LTG, som ska vara inne imorgon, men som jag vill bli av med, så jag kan hitta på något roligt ikväll och dessutom ta sovmorgon imorgon. Sitter hos mamma och skriver, för min dator har tappat det. Igen. Passar på att tvätta lite också när jag ändå är här. Men nu ska mamma sätta på kaffe, så nu blir det snart en välförtjänt paus i pluggandet!

STOP JUMPING

Det har varit en lång vecka, som trots allt gått ganska fort, motsägelsefullt nog. Har inte riktigt märkt av världen utanför, utan går runt i min bubbla av tankar, ångest och panik, och då och då stunder av hänfördhet och lycka, samt en hel del förvirring. Det där vår rörigt att skriva, så det är förmodligen ännu mer rörigt att läsa. Men jag kan inte förklara det på något vettigt sätt. Jag skulle nog kunna bli överkörd av en bil och märka det först när jag är på sjukhuset. Mitt egna huvud är nästan det enda som fångar min uppmärksamhet. Självupptagen. Eller självfångad, kanske är bättre beskrivande. Har ju absolut inget val, vad jag än tar mig för. Suck. Jag behöver Disa-tid.

Imorgon ska jag hjälpa mamma att vinterstänga på Tjörn och sen blir det någon form av födelsedagsfirande för söta Julia, även om formerna fortfarande är lite oklara. Tårta blir det i alla fall!

SOMEWHERE I HAVEN'T BEEN

Dagen i tingsrätten idag var ganska trög. Och jobbig, med alla ungdomsmål. Men jag fick mig en promenad på rasten och en promenad på vägen hem, så det blev allt lite produktivt ändå.
Nu är jag lite gladare, för nu har jag bokat resan till Berlin i oktober med Axel & co. Det ska bli så skönt att pausa från skolan och...ja, allt annat.
I övrigt är jag nominerad till att åka som ombud till partikongressen i Uppsala i januari. Tatiana ska också dit, så det hade varit jätteroligt. Speciellt med tanke på hur det ser ut i partiet just nu och vilka frågor som kommer komma upp. Spännande, indeed.
Nu har jag tänt lite ljus, pluggat en stund och börjat på någon slags akvarelltavla (vi får väl se om det kan bli något...) och nu ska jag baka nästan-Disa-godkända bullar och lyssna på rockballader.

A TENDER MESS FOR EVERYONE

Ge mig mera sommar och segling. Och Framnäs. På Framnäs regnar det minsann aldrig. Jävla skitväder. Jag orkar inte.

THIS I KNOW

Nu har höstterminen börjar, så det är väl dags att återgå till gamla vanor och att återuppta bloggandet efter semestern. Det första nya inlägget tillägnar jag sommaren, som summeras allra bäst genom Jessicas bild:

För dom allra bästa och finaste stunderna den här sommaren har utspelat sig på Framnäs. Seglarskola, grillningar, kräftskiva... Och mysigt sällskap och en gnutta segling. Framnäs är min sommar.

NEVER ALONE, ALWAYS ALONE

Imorgon sitter en del av mitt hjärta på ett flygplan på väg till Afghanistan, för att göra utlandstjänst. Jag har inga ord att skriva av mig med, för den här situationen är så absurd och tung och verklighetsfrämmande. Det enda jag med säkerhet kan sätta ord på är smärtan. Hjärtat värker, dunkar i otackt och sprider fysisk smärta blandat med ångest och oro likt svallvågor genom bröstet. Saknad och kärlek blandas med nattsvart oro. Mer ingående och bättre beskrivande verken kan eller orkar jag vara just nu. Nu behöver både kroppen och själen sömn och vila, men jag har svårt att stänga ögonlocken. När jag vaknar har Min Simba lämnat Göteborg, så jag vill helst inte att det ska bli morgon. Dessutom ska jag upp tidigt, så jag är lite extra stressad över hur trött jag kommer att vara imorgon. Jobbiga dagar blir så mycket värre med sömnbrist. Jag får ge det ett försök och hoppas på att verkligheten stannar utanför nattens drömmar, så att jag får några timmars semester från mitt nya, trogna orosmoln.

Let's waist time

Chasing cars

Around our heads

...

If I lay here

If I just lay here

Would you lie with me

And just forget the world

Forget what we're told

Before we get to old

...

Those three words

Are said to much

They're not enough

EVERYDAY I'M SHUFFLING

Tisdagen blev Dagen D. Äntligen körkort, efter åratal av slit och ångest. Det har legat så tungt på mina axlar att jag är övertygad om att flera kilo försvann så fort hon sa "körningen är godkänd". Jag går runt med en känsla av lättnad som får mig att känna mig berusad. Jag har varit stressad över dom 20 minuterna i 7 år nu. Och igår fick jag sätta mig i Anettes C70 alldeles själv och ha fullständig ensamrätt på körsätt och färdväg. Helt fantastiskt. Jag belönade mig med att klippa av mina slitna hårtoppar idag. Ut med det gamla och in med det nya. Nu ska det bara deffas lite inför bikinisäsongen, så kommer jag spendera sommaren on top. Imorgon blir en lång dag på praktiken, men sen ska jag bestämt ta mig en promenad och på fredag blir det ett träningspass av något slag. För det är jag värd, trots tidsbristen. I helgen känns det som att söndagens arbete med 1 maj-demonstrationen och senare även festen, blir tillräckligt med jobb för den här helgen. Lördagen blir min enda lediga dag, och trots att jag får ångest över att jag måste tjäna pengar, så kommer jag inte orka 3 veckors praktik utan andningspauser. Kanske blir det ett pass nästa lördag, bara det inte inskränker på Victors födelsedagsfirande. Många om och men i min tillvaro just nu. Det där med att jobba och få ihop pengar är bra stressande, även om jag borde vara bättre på att inte låta det gå ut över skolan. Praktik är ju faktiskt en del av utbildningen. Dessutom måste jag hinna med att träna och sova ordentligt om jag ska orka någonting alls. Det är tur att jag har en fin sambo, som stöttar mig i allt jag gör och som ställer upp för vår gemensamma ekonomi. Jag hoppas att jag kan göra det samma för honom någon gång. Nu ska jag unna mig mitt täcke och min kudde, trots att det blir hemskt ödsligt i sängen inatt, och hoppas på att vakna upp utvilad imorgon. Har jag tur så går skoskavet ner lite grann, så jag får på mig gåskorna. Det skulle underlätta. Godkväll och Godnatt.

THE SCARES OF YOUR LOVE LEAVES ME BREATHLESS

Glad Påsk i efterskott allesammans! Påskhelgen blev ganska slapp, men jag har ändå hunnit med massor. Dessutom har Victor varit ledig, så vi har kunnat umgås varenda dag. Lyxigt. Utöver det har det blivit till att möblera balkongen, se på film, hängt på Neff med Disa, käkat massa god mat, grillat, fikat med farmor och farfar, varit hos Johannes tjej, tagit en sväng till Valand, gått två långpromenader, hälsat på svärföräldrarna och varit på picnic i Slottskogen med Axel & co. Det var nog det väsentliga, skulle jag tro. Nu har jag en blåsa på foten, eftersom jag valde svala skor framför bekväma. Och i torsdags fixade jag teoriprovet, vilket innebär att imorgon kan bli Dagen D. Annars får jag nog ett frispel. Peace.

YOU PLAYED IT TO THE BEAT

Det är så mycket just nu, så den här eftermiddagen/kvällen har varit ett välbehövt avbrott. Jag har hängt med svärmor, gått i blomsteraffärer, kollat på utemöbler och ätit räkor. Mysigt.

All tid som blir över dom kommande dagarna är plugga teori-tid. Utöver det så är det städdag på gården, två släktkalas (varav ett för mig!), skola, nämndemanuppdrag, körlektion och teoriprov. Och allt annat.

Jag sitter och tittar på "Du är vad du äter" och äter en fruktsallad och dricker en kopp thé. Tjejen i programmet är nästan lika lång som jag, ca 175 cm, och väger 170 kg. Hon väger alltså över 100 kg mer än vad jag gör. Det är ju helt absurt.

Mycket som snurrar i huvudet såklart. Familjen är som den är, vad ska man göra åt det?

Snart dags för sängen, uppställning på innergården kl 10 imorgon.

I BROKE THEM ALL FOR YOU

Jag ska göra massa saker. Men jag har ingen lust. Jag är seg.

I BROKE ALL THE RULES

En jobbhelg är avslutad. Det var riktigt skönt att vara tillbaka, för det var så länge sen att jag saknat alla barnen! Dessutom har jag varit med en fantastisk unge, båda dagarna, som verkligen höjer humöret!

Imorgon har jag och Victor lyckats tajma in att vara lediga båda två. Så förutom några ärenden, plus städning, så ska vi passa på att fira vår 4års-dag (som var 2 mars...), vilket ska bli myspys!

I övrigt är det skolan, Körlektion och lite politik den här veckan. Jag har planterat för glatta livet, så jag behöver införskaffa ytterkrukor, plus att kylskåpet börjar känna sig öde, så jag ska nog lyckas fylla den här veckan också!

Jag skulle vilja kommentera senaste Grey's Anatomy (inte enligt svensk seg-tv, alltså), för det känns som att alla har varit så negativa. Det är klart att jag inte vill att dom ska brista ut i sång för jämnan, men jag tycker att det var fantastiskt välgjort, med bra låtval och nertonat "artisteri". Jag tycker att det var att vackert avsnitt och att dom har lyckats bra. Dessutom var Callie (Sara Ramirez) helt underbar (jag har längtat efter att få höra hennes röst enda sen jag fick veta att hon hade en...) och jag går fortfarande runt och sjunger på "The Story".

RESPECT YOURSELF IN HARD TIMES

Nu är jag på väg till pappa. För där är Johannes! Underbart!
Körlektionen gick bra, dagens huvudvärk botades med Panodil, Gerimax och kaffe, vilket ledde till en del myror i benen. Det har jag försökt lösa genom att ta en promenad från Brunnsparken till Majvallen, där det fick bli den gamla kära vagnen. 11an har man ju åkt några gånger i sitt liv...
Pappa har lovat gillat ikväll, så jag köpte bara med mig lite gott att smaska på under kvällen. Det blir mysigt och vårigt! Jag är så sjukt uppspelt!!

STOP STEALING MY HEART AWAY

Tack, Disa, för en trevlig och välbehövd kväll!

Imorgon kommer äntligen min fina bror hem. Längtar, längtar, längtar!

Tänker mycket på allt som händer omkring mig. Tänker på mig själv och mitt liv. Borde lära mig att slappna av och släppa saker. Men vissa saker ligger så djupt, så nära hjärtat. Vissa personer är fastklistrade, etsade i hjärtat. Åh, vad ont det gör att ens tänka tanken. I'll save my last dance for you. Det kommande halvåret blir nog, oavsett hur mitt liv ser ut, ganska smärtsamt. Men jag finns här när du kommer hem. Och alltid. Just forget the world.

Resten av röran ska vi inte ens försöka gå in på. "Det är roligt nästan jämt" som mamma brukar säga.

Imorgon blir det körlektion och sedan återträff och middag med bror. På fredag blir det jobb, på lördag konstutställning, middag hos mormor och morfar och sedan vindrickande. Nu blir det sängen.

GOD MAKES NO MISTAKES

Pust och stön. Mycket kvar att skriva. Förvirring från körskolan och jobbet. För mycket mat och för mycket stress. Det är nog dags att sova bort lite ångest.

I'M ON THE RIGHT WAY

På onsdag kommer Johannes hem. Äntligen. Åh, vad jag längtar!

Jag är näst intill återställd. Sitter och läser en kurskamrats essä, för att kunna diskutera det på manusseminariet i eftermiddag. Tittar ut genom fönstret och undrar vart solen tog vägen. Drömmer om vårkjolar och ballerinaskor, uteserveringar och solröda kinder. Och stadspromenader med Nicole. Jag saknar dig, gumman!

I WAS BORN THIS WAY

Lagom surt med en redig matförgiftning, såhär på lördagskvällen. Precis vad man önskar sig när man har planerat en trip till Nicole och hennes pojk med en flaska vin och sen tänkt möta upp gänget på stan för en caipirinha. Jag är inte alls bitter över att ligga nerbäddad med magsmärtor och illamående. Är jag inte bra tills imorgon, när jag ska på första mötet med distriktstyrelsen och sen bjuda på söndagsmiddag, då får jag mig ett rejält nervsammanbrott. Så är det bara. Det är bara till att försöka blunda och hoppas på sömnens helande kraft. Godnight.

I'LL FIND SOMEONE LIKE YOU

Jag behöver sommarklänningar och varma kvällar, högklackade skor utan strumpbyxor, lite glamour och några glas vin på en uteservering med Nicole innan festandet drar igång på allvar. Jag behöver stå och trängas framför spegeln med allt smink utspritt i lägenheten och kölista till locktången. Jag saknar mina salongsgjorda akrylnaglar och alldeles för korta partyklänningar. Jag har egentligen förändrats eftersom jag tröttnade på att bli betraktad som korkad eller fåfäng, vilket faktiskt inte är ett bra skäl. Visserligen beror det också på lathet, bekvämlighet och till viss del pengabrist, samt att killar på krogen verkar vara helt ovissa om personliga gränser. Men det är ändå inte skäl nog, man kan ju inte ändra sig bara för att folk har fördomar. Fast det gör väl vi alla. När våren kommer ska jag i alla fall unna mig ett par nya, lite finare, högklackade skor, för det har jag längtat efter länge. Och så ska jag njuta av att Escadas sommarparfym påminner om dom första utgåvorna som jag och Dess köpte, på den tiden då partyklänningar och matchande skor var det enda som gällde! Ibland behöver i alla fall jag lite materiell lycka.

I'M CRAZY, BUT YOU LIKE IT

Usch, vad skrivandet står still idag. Första halvan av dagen är inte så inspirerande för mig. Jag är sannerligen en kvällsmänniska. Eller eftermiddagsmänniska, för den delen, också. Och om en timme ska jag åka ut till Biskopsgården och jobba, så det blir nog inte mycket mer skrivande idag. Det är ju trots allt bara manusinlämning, för att vi ska läsa och diskutera varandras arbeten, så att vi kan få och ge synpunkter. Inte mitt favoritsätt att jobba heller, för den delen. Så det är väl bara till att bita i det sura äpplet och få lite kritik för att jag inte utnyttjar tiden ordentligt, eller något annat vettigt, som läraren kommer ägna diskussionen om att föreläsa om. Jag tycker bara att om vi nu ska "skriva för att lära" och gör det här för att vi själva ska fördjupa vår kunskap och allt det där, då kan väl jag få använda mig av den studieteknik som passar mig bäst? Jag är vuxen, jag gör färdigt arbetena i tid och jag lär mig det jag ska, så varför måste lärarna försöka tvinga på mig ett annat arbetssätt? För många passar det, fine, men jag vill kunna välja själv. Jag tappar ingenting på grund av det, jag fungerar bara så, och det stör mig inte. Jag har lärt mig vad som är bäst för mig och jag har lärt mig att hantera studierna, så att det flyter på och fungerar. På den här punkten skiljer sig inte lärarna på universitetet sig ifrån alla andra lärare. Forskning visar att en lång process och mycket genomgång av samma saker gör att kunskapen fastnar, för dom flesta, och då är det det som gäller, annars är man lat eller oengagerad. Men I've got news for you: Jag är inte som dom flesta. Och jag får bra betyg ändå (tro det eller ej!), så jag kommer inte att anpassa mig till er studieteknik. Punkt.

Åh, vad det känns surt när färgen börjar försvinna från kroppen. Jag vill inte bli vinterblek igen! (Gud, vad jag måste köpa en mindre kavaj)

JAG ANTAR DET VAR KALLT

Jag sitter här och har sura uppstötningar över alla uttalande som spelas upp i mitt huvud varje gång jag ser hans nollställda ansiktsuttryck och har därför beslutat att dela med mig av plågorna. Varsågoda: Jan Björklunds "bästa":

"Låt mig därför slå fast en i Sverige kontroversiell tes: lärarna kan mer än eleverna. Det är därför skolan finns. Hela tanken på att eleverna ska bestämma i skolan bygger på idén att eleverna själva vet bätttre än lärarna vad de vill lära sig. Men frågan är ju hur man ska kunna veta om man vill lära sig något om man inte vet om att kunskapen finns, eller ännu mindre vet om att det är den kunskapen man behöver i framtiden. Den socialdemokratiska regeringen sätter stort hopp till ett försök med elevstyrda gymnasier. Det betyder att eleverna bildar majoritet i en styrelse där rektorer och lärare är med. Styrelsen tar över ansvar från rektorn. För mig är dock idén feltänkt. Omyndiga elever som själva inte gått ut skolan ska inte kunna rösta ned rektorn och dem som ansvarar för hur en skola ska skötas. Det är viktigt att eleverna har inflytande. Men eleverna ska inte ta över skolan."

”Utan Nato är det inte osannolikt att Sverige skulle varit en sovjetisk delrepublik i dag.”

"Jag har väl knappast gjort mig känd som en pacifist, men jag måste säga att det är fullständigt sanslöst att lära eleverna karate. Sparkar på halsen kan vara direkt livsfarligt. Det här är bara flum, flum, flum." (Angående förslaget att lära tjejer självförsvar i skolan)

"De under 23 ska ha rejält lägre lön, minst hälften av vad de vuxna tjänar." 

"Jag är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet" 

"Det är ju som att sätta patienterna i sjukhusstyrelsen!" (Om lokala styrelser med elevmajoritet på gymnasiet)  

Det får vara nog för den här gången från mannen som gör allt han kan för att förstöra mitt framtida yrkesliv.

SÅ BLÅS EN KYSS OCH FYLL MIN KVOT

Jag snodde lite bilder från min syster, för jag ville skryta om hur fantastiska och fina syskon jag har!

(Jaja, jag ska skriva på min tenta nu...)

NOW MY FEET WON'T TOUCH THE GROUND

Vårpromenad & plugg med Disa.

WITHOUT YOU IT'S A WASTE OF SUN

Ibland är jag bra värdelös på att uppdatera min blogg! Just nu rullar det på i 120. Jag har haft VFU, ska skriva en essä på 6-8 sidor, jobbar 20 timmar denna veckan, har körlektion, pluggar teori, springer på möten med V, fixar i lägenheten OCH försöker ha ett socialt liv. Och träna. Och så har jag mensvärk, igen, ovanpå det. Jag borde vara bättre på att avsätta tid, så att studietid blir studietid, och inte jobb-körkort-städ-politik-och-studie-tid. Det funkar ju inte riktigt. Men jag känner mig så lat om jag säger nej till jobb, det känns liksom inte okej, även om det borde vara det. Om inte annat så måste jag ju hålla nere timmarna, så inte CSN slår mig på fingrarna. Men jag behöver verkligen pengar! Så är det bara!

Usch, vad jag gnäller. Jag är mest stressad över träningsbristen och känner panik inför inlämningen, samt på grund av förra kursen. Så jag måste försöka prioritera skolan, så att det inte blir så som jag var rädd för: att jag blir så van och angelägen om att tjäna pengar att det går ut över skolan. Nix och icke.

Dessutom vill jag kunna sitta i soffan i fem minuter utan att få dåligt samvete över att jag inte läser eller plockar ur diskmaskinen eller svarar på mejl. Och då krävs det att man har några minuter över då och då.
Sen är väl situationen kring den senaste tidens händelser också en energikrävande faktor, speciellt psykiskt. Och när Johannes är på andra sidan jorden och jag knappt hinner klämma in Nicole eller mamma och Victor jobbar 6 kvällar i veckan, då blir det inte många chanser till ventilering. Det är skönt att jag har en söt syster och en söt kusin i alla fall.

Imorgon ska jag plugga ned Disa och låna lite böcker på Pedagogens, sen pausar jag för körlektion, innan jag återgår till pluggandet. Det känns i alla fall vettigt. Och så ska det bli skönt att träffa Disa. Jag klarar inte så långa uppehåll!
Förhoppningsvis orkar jag ta mig en promenad härifrån till Pedagogen, så får jag in lite motion och frisk luft. Effektivitet is the shit.

IF YOU LOVE ME, LET ME KNOW

Ibland har man tur i oturen. Min vecka är jättestressig och varenda timme är bokad, och eftersom jag inte fick någon vila i helgen, så är jag ganska slut redan nu. Men min VFU-plats har studiedag på torsdag, så planerandet ser genast ljusare ut. Jag ska ju hinna med praktik, jobb, demonstration, träning, städning (Victor lämnade köket i katastrofläge efter gårdagens middag och förgyllde det hela genom att spruta ut en ölburk över halva köket innan han stack till Stockholm i morse... inte helt okej...), biobesök, ett hemligt "möte" och ca tre besök på körskolan för att visa att jag kan teorin (som också måste pluggat in däremellan). Så alla extra timmar är värdefulla. Biobesöket på fredag är en födelsedagspresent, som jag verkligen ser fram emot. Jag måste bara se till att välja vilken film jag vill se...

Jag vill ha vår och värme nu!

I THINK SOMETHING IS BROKEN

Btw, så vet jag inte ens om jag är besviken över att inte Frölunda kom till slutspel. Dom har inte där att göra i år. Jag är snarare så sjukt besviken på att dom verkar helt nonchalanta inför sin egen ofullkomlighet och totalt inkapabla att göra något åt det. Jag har aldrig tyckt om Adrian, men i dagens GP visar han verkligen att han inte har i hockeyn att göra. Det enda han ser är siffror och ekonomi. Han är bättre lämpad för att driva ett vanligt företag. Och tränarposten ska vi inte ens prata om...

YOU'RE NOT THE ONE I BELIEVE IN

Hela långa helgen spenderas i Angered, på V's distriktårskonferens. Det är spännande, men slitsamt för huvudet. Bara att hålla reda på all mötesformalia och motioner hit och dit är en hel vetenskap! Men roligt är det. Och inspirerande!
Idag slutade vi 17, då tog jag en supersnabb sväng in på Nordstan och klarade av lite ärenden (måste nog ändå försöka hinna med ett inköp imorgon också). Efter det tog jag mig en skön promenad från Brunnsparken och hem. Bytte några ord med vår trevliga granne, slängde ner lite rester från gårdagens köttfärssås och chilikeso i stekpannan och laddade ner 30 Rock som middagsunderhållning. Resten av kvällen blev lugn, för jag är ganska seg. Passade på att spela Xbox en stund, drack en kopp nyponté, plockade ur diskmaskinen (hur mycket porslin använder två personer egentligen?) och åt för mycket vattenmelon, så jag fick ont i magen. Idag orkar jag inte ens läsa innan jag somnar.

Imorgon kommer fina systeryster och hennes (och våran) Pet på besök och Victor har utlovat en riktigt lyxig söndagsmiddag. Det ser jag fram emot! Kanske får vi även se Adde och Matilda vid middagsbordet, då blir det ju ännu mysigare (om man bortser från att vi bara har fyra stolar...).

På måndag är det dags för praktik. Igen. Gör vi annat än är på VFU? Nog för att det är mysigt, men jag var faktiskt sugen på skolgång nu. Det känns som att jag skulle vilja sitta ner och ta emot lite kunskap, istället för att flänga runt hela tiden. Jag föredrar Högskolerutiner framför Förskolerutiner. Och så blir det jobbigare för varje gång att halva dagarna går åt till att förflytta sig. Det är ju tyvärr inget vidare med förbindelserna där ute. Om jag börjar 7.30, så får ju jag åka härifrån vid 6.15. Det är inte mänskligt att slösa så mycket tid på bussar och vagnar (för att inte tala om väntetiderna). Jag hoppas verkligen att jag kan få byta till en praktikplats inom rimligt avstånd. Men man ska inte hoppas på för mycket av det administrativa arbetslaget, vad har jag förstått...

Well, well. Godnatt på er, för nu måste jag stänga ögonen.

KEEP UP THIS SLOW LIFE

Det är bra med självstudier, för då kan man jobba! Just nu är jag väldigt trött, för kaffet har inte slagit till ännu, men mitt nya jobb är grymt mysigt och jag slutar vid typ 13, så det blir nog en lagom fredag. Jag släpar på mina träningskläder, i förhoppningen att jag svänger förbi gymmet sen. Hoppas, hoppas. Och kanske kommer min söta kusin på besök i eftermiddag. Mys.

Det känns skönt att ha ett syskon hemma igen. Hon ska bara ha tid att träffa sin syster också...!

UNDER EVERY SCAR THERE'S A BATTLE I'VE LOST

Vilken idiot uppfann mens? Och valde sen att göra mig så intolerant mot mediciner att jag åker på alla biverkningar som ens är möjliga? Trött i kroppen av mens och mensvärk, hormonsvängningar som gör mig omänsklig och dåsig av värktabletterna. Oh, joy.

Jag har i alla fall varit på möte med V Frölunda inför helgens DÅK. Det är vad jag har klarat av att ta mig för idag. Imorgon ska jag flänga runt hela stan. Kommunkontoret på Vårväderstorget, körlektion i Sannegårdshamnen och jobbpass vid Friskväderstorget som avslutning. Fram och tillbaka, hit och dit.
Jag hoppas att jag är alert nog för körlektionen i alla fall. Det känns som att det är det som kräver mest vakenhet och energi imorgon. Vi håller tummarna för att jag slipper vara drogad. Åtminstone fram till 15.

Jag har så många samtal som måste ringas imorgon. Praktiken och Bräcke är högsta prioritet. Varför är det så jobbigt med telefonsamtal? Kan dom inte bara bli av av sig själva?

Nu bör jag trycka i mig någon vettig middag innan jag kryper till sängs, men jag är mest sugen på äpple/vanilj-keso. Och jordnötter. Nej, jag ska vara duktig och plocka ur diskmaskinen och äta lite av den mexikanska grytan som jag slängde ihop i förmiddags, innan jag smaskar i mig efterträtterna. Så det så.

YOU'RE THE ONLY THING I SEE

Åh, Jippie. Mensvärk. Jag har ju bara tre olika ställen jag som borde vara på ikväll. Jag funderar på att dra lott.
Har bokat en hemlig tid för en hemlig sak också. Återkommer med information. Om typ två veckor...!

MEET ME AT YOUR BEST BEHAVIOR

Hemma från semestern, helt slut efter en helg fylld av födelsedagsfirande och fina människor, avklarat andra dagen på mitt tredje jobb. Den här veckan består av skola, jobb, Studiecirkel, GO-möte, körlektion, DÅK och fyraårsdag med Victor. Och just nu saknar jag mina syskon som aldrig förr. Det är ett hål i mitt hjärta och det värker. Dessutom har vissa samtal från helgen gjort att ett gammalt hål har börjat riva och skava igen. Jag måste ta mig igenom, dag för dag, så kanske det värsta lägger sig. Det gör det alltid.
Jag har ju trots allt så mycket annat att fylla tankarna med den här veckan. Och siktet är inställt på körkortet igen. Boken jag läser är olidligt spännande och medryckande för tillfället. 4 år med världens finaste på onsdag. Massor att gå igenom inför Vänsterpartiets distriktårskonferens i helgen. Ingen tid att stanna upp, nu när semestern är slut!

YOU KNOW YOU'RE THE ONLY ONE

Jag sitter nu på en balkong till en utav hotellets fyra barer med min dator och går igenom lite mejl och kollar läget på Facebook. Solen står fortfarande lågt, så det är svalt, men inte kallt. Dom andra sover nog, för vi ska inte äta frukost förrän om en timme. Igår fick jag lämnat in tentan, om än inte helt komplikationsfritt, och dagarna består mestadels av sol, bad, all-inclusive-hotellbufféer och fruktdrinkar. Det här är det bästa som har hänt på länge. Nu, när jag väl har landat och klivit ur vardagen lite, så inser jag hur mycket jag verkligen behövde det här. Jag har varit så stressad det senaste och det har inte funnits tid att reflektera kring någonting. Nu kan jag ligga stilla, utan att känna att jag slösar tid, läsa min bok och lyssna på musik. Idag blir det en tur till stranden, för att se vad den har att erbjuda. Det blir en liten promenad, vilket inte heller sitter fel. Jag och Anette har varit så duktiga och promenerat och varit med på aerobics och vattengympa! Inte så mycket för träningen, som för att det var sjukligt roligt! Vi har det helt enkelt underbart här och jag har förträngt allt vad snö och kyla och mörker har att komma med. Det är ett under att man fortfarande bor kvar i Sverige.

A HERO CAN SAVE US

Jag har så fina och duktiga syskon. Det är så jobbigt att inte bo med dom längre. Och en lillebror på andra sidan jorden, det är verkligen smärtsamt. Men jag är glad och stolt också. En lillebror som är så modig att han sticker iväg och en syster som fixar jobb och är grym på innebandy och tar körkort lätt som en plätt. Massor av grattis, systeryster! (Nu kan du åka och hälsa på mig jämt!)

EVERYONE MUST STAND ALONE

Uppstigning 5.30, krångel med bussarna, heldag och rivstart på VFU:n, resultatlöst springande i Nordstan, spöregn istället för promenad, hemmagjord kycklingsallad till middag, tre väggar färdigmålade, den fjärde grundad, ett avsnitt av Greys Anatomy, ett avsnitt Cougar Town, 450 ord (av ca. 2000) skrivna på VFU-uppgiften som ska in om en vecka och värk i axlar, överarmar och framförallt händer. Jag känner mig stolt över mig själv och aningen förvånad över min produktivitet. Och jag ber till Gud att den håller i sig!

EVERYONE MUST STAND ALONE

Uppstigning 5.30, krångel med bussarna, heldag och rivstart på VFU:n, resultatlöst springande i Nordstan, spöregn istället för promenad, hemmagjord kycklingsallad till middag, tre väggar färdigmålade, den fjärde grundad, ett avsnitt av Greys Anatomy, ett avsnitt Cougar Town, 450 ord (av ca. 2000) skrivna på VFU-uppgiften som ska in om en vecka och värk i axlar, överarmar och framförallt händer. Jag känner mig stolt över mig själv och aningen förvånad över min produktivitet. Och jag ber till Gud att sem håller i sig!

SITTING BY THE FIRE

Ojojoj. Jag har målat hela helgen. Och när färgen har torkat har jag antingen målat en annan vägg eller packat upp mer saker. Och där emellan har jag pluggat och kollat ikapp lite serier. Men mest har jag målat. Det känns i kroppen idag... Och i mina stackars händer, som är röda och svullna av allt rollande.
Idag hade jag mycket hellre åkt till skolan några timmar, än att bege mig ut till Frölunda för praktik. Hela dagen och den lilla energi sim jag lyckats vila mig till, kommer att gå åt under dagen. Jag skulle önska att jag hade tid och ork att köpa sängben och måla ett eller två lager ikväll, men med tanke på hur väck jag är redan innan VFU:n har börjat, så känns det inte allt för hoppfullt.
Förmodligen blir jag sen idag också. Första dagen. Inte för att min handledare kommer bry sig, men det känns inte så ambitiöst att missa vagnen veckans första pass... Jag fastnade på Adressändring.se, som ville att man skulle välja återsändning eller eftersändning (som kostar 200 kr), medan jag inte välja något alls. Det gör ju inte mig något om några brev hamnar hos pappa emellanåt och dessutom borde det bli både lättare och billigare för alla. Suck.
Jaja, det blir till att vänta en halv evighet på den underbara 90-bussen, som har som mål att gå så sällan som möjligt.

EVERYTHING WAS EVERYTHING

Jag sov på en säng som stod direkt på golvet inatt, jag åt frukost med en slev och jag gick så tidigt till hållplatsen att jag hann med en vagn tidigare. Vi har ett soffbord, men ingen soffa och möbleringen består av flyttkartonger och IKEA-påsar. Jag är öm i kroppen efter allt bärande och springande. Gårdagens middag bestod av pizza som intogs direkt ur kartongerna, sittandes på vardagsrumsgolvet, och ackompanjerades av vatten ur McDonald's Coca Colaglas. Vi fick massor av hjälp av snälla mammor och fina kompisar och idag blir det möbelinköp och pulande med resterande lådor och en hel del förvaring ska organiseras. Jag ska inte påstå att jag inte är stressad, för jag har mycket hängande över mig, men det går heller inte att förneka den upprymda känsla som slår mig varje gång jag konstaterar för mig själv att vi har flyttat och att vi faktiskt ska bo här så länge vi vill och det är vårat alldeles egna hem. Ibland är livet så fint.

MY TURN TO GO

Det ska bli så underbart att göra vårat hem till vårat.

ROOM TO GROW

Just nu känner jag alla känslor på samma gång. Jag är glad och orolig, stressad och nervös, uppspelt och matt. Jag är på väg till banken för att skriva på lånet och imorgon flyttar vi in. Det är fullkomligt omtumlande!

IN THE DARK YOU TELL ME

Konstig fakta om mig: Jag har nog aldrig någonsin hållt i en kaffekopp utan att spilla.

Något konstigt som jag tycker om: Glitter. Allt som glittrar är fint.

Något konstigt som jag inte tycker om: Käcka människor. Det går inte alls.

Konstigt favoritord: Fascination.

LIKE A ROCKSTAR

Nu sitter jag vid Lilla Torget och väntar på Disa, som kommer om en kvart. Jag förstår inte hur jag blev så tidig. Den här morgonen gick inte så bra. Sprang till bussen i öppen jacka, oknytna skor och kaffe skvättande över hela mig. Plus dåligt samvete för att jag inte är speciellt förberedd inför basgruppsdiskussionen i eftermiddag. Jag har lite för mycket på gång just nu, det här med flytten är ganska krävande och jag känner att jag inte har så bra koll som jag borde, vilket gör mig ännu mer stressad. Flytt och inlämning på onsdag känns liksom inte helt ultimat.

IN YOUR PERFECT EYES

If I lay here,
if I just lay here,
would you lie with me
and just forget the world?

COME ON, SHOW THEM

Det är tomt att sova ensam.

WILL YOU HEAR MY SILENCE

Jag är inte alls avundsjuk. Fast ärligt talat så är det jobbigast att dom är så långt borta. Speciellt min fina lillebror. Ute i stora världen, alldeles ensamma. Jag känner mig som en riktig hönsmamma när det kommer till dom här killarna. Dom är ju som mina småsyskon allihop!

THERE'S A POSSIBILITY

Mycket trevlig dag igår. Vi slet med städningen och packningen i den gamla lägenheten, och Nicole hjälpte mig som bara den! Vi avslutade dagen hos Disa, med en flaska vin (eller två), och på vägen hem tog jag mig en promenad från Marklandsgatan. Kallt, men skönt.
Skoldagen idag var lugnare än väntat, med bara en del mildare frustrationsmoment. Man får ta det man får! Dessutom var jag duktig och släpade mig till gymmet, för en rejäl omgång på crosstrainern. Det känns i kroppen, såhär efter middag och dusch, att det var värt det.
Jag känner mig peppad inför imorgon, då det väntas redovisning (med en flashig PowerPointpresentation), studiebesök och förhoppningsvis en härlig avslutning på veckan. Inte för att jag får så mycket helg, eftersom jag jobbar på lördag, men det känns slappt ändå. Ett ynka arbetspass ska jag väl orka med.

Nu tänkte jag unna mig en stund framför TV:n (även om jag misstänker att jag, som vanligt, kommer att tappa koncentrationen i första reklampausen) och njuta av en kopp thé.

YOU WILL ALLWAYS BE MY HERO

Ni glömmer väl inte att följa Joe, Vilhelm, Viggan och Magnus!? Gå in på deras blogg: "Soffa mot sol" och läs om deras äventyr. (Och bli lite avundsjuk...Det blir i alla fall jag.)

SO TELL ME, WILL YOU HEAR MY HEART STOP

Idag är det självstudier. Jag ska åka till den gamla lägenheten och städa, och fina Nicole gör mig sällskap. Förhoppningsvis får jag packat lite också, om jag hittar några praktiska påsar att släpa med mig. Utöver det ska jag läsa lite engelsk kurslitteratur inför seminariet imorgon. Det är skönt att ha ambitiösa kurskamrater, som tar sig an att göra en PowerPoint till presentationen!

Igår blev det en lång dag i skolan, med mycket frustration. Jag satt och skakade för att jag var så upprörd. Det var riktigt skönt att Andreas tog med mig till gymmet, så jag fick svettas ut irritationen!

Jag hoppas att jag och Nicole ska hinna med en mysig date när vi städat och varit duktiga. Det förtjänar vi.

Annars är det som vanligt fullt upp. Men jag försöker varva ner en del den här veckan, efter spänningshuvudvärken i måndags. Jag måste andas ibland. Vi har två uppgifter till imorgon, jag ska jobba på lördag och nästa vecka flyttar vi. Och det är bara dom grejerna som jag har i huvudet. Om jag tittar i kalendern, så blir jag alldeles för stressad. Men det är ju roligt samtidigt, så det ska nog gå bra. Det är bara till att försöka fokusera på en sak i taget!

NOW I KNOW WHO I AM

Mitt huvud dödar mig idag. Jag här inte tid med det här. Och jag här världens panik, för det känns inte som att jag har någon koll alls på den här kursen. Jag har dålig koll på schemat och jag har inga böcker. Och idag åker Johannes till Dubai, så jag får inte se honom på två månader. Lägenheten ska städas ur. Och pulsen dunkar genom hela huvudet. Panik.

THE ONLY WAY IT'S DONE

 Jag vill också tatuera mig...

SPIT IT OUT

Idag blev en ganska lugn dag, trots att jag varit väldigt rastlös. Jag fick hockeysällskap i form av Pontus (det blev en skön vinst!) och sedan ersatte jag dagens planerade träningspass med packning och städning. Inte så roligt, men ack så nödvändigt. Det börjar dra ihop sig och under veckorna är det löjligt ont om tid till förberedelser! Så jag får väl tänka på hur skönt det kommer vara när vi väl flyttat, så kanske det blir lättare att stå ut med stressen och träningsbristen. När man väl har kommit igång, då blir man verkligen beroende! Det kryper i benen när jag inte rör på mig tillräckligt och jag blir lättirriterad och frustrerad. Tur att jag kan räkna med innebandyn imorgon!
Jag avslutade kvällen med den första Twilightfilmen och lite mexikansk soppa till kvällsmat. Victor sitter på Björns Bar, och trots att vinbehovet plågar mig, så är det alldeles för sent för mig att släpa mig in till stan. Jag får nöja mig med sängen denna afton. Och en inrullande pojkvän som snubblar sig fram till sängen om några timmar, skulle jag tro.
Sånt är livet. Sov gott, allesammans.

NOW I WILL TELL YOU WHAT I'VE DONE

Ny kurs, nya tag. Ikväll har jag tre olika ställen att vara på, men det får bli Johannes födelsedags/avskedskalas hos farmor och farfar. Fram till dess har jag skola, och så kanske jag hinner med en promenad på väg till kalaset. Imorgon är det skola, jobb och middag, på fredag är det jobb. Sen vill jag hinna med så mycket Johannes-tid som det bara går innan han åker. Dom timmarna som eventuellt blir över är öronmärkta för packning och städning. Om jag har tur hinner jag träna den här veckan...

Det är verkligen dimmigt idag. Jag såg inte ens till älven. Läskigt och opraktiskt!

Jag förstår inte varför vi måste läsa den här kursen i Hammarkullen. GU har hur många lokaler som helst. I stan. Men, nej, vi ska åka en halvtimme extra varje morgon. Sitta och knö i ett litet rum utan syre, ungefär hundra våningar upp. Jag är inte bitter. Idag hade jag gärna stannat hemma med mina dukar och oljefärger.

Övrigt: Det är inte okej för vuxna människor att ha mössor med öron på. Jag menar inte öronlappar. Jag menar inte uttrycksfulla ungdomar. Jag menar människor som är 40+ och har nalleöron uppe på mössan. Inte okej.

I WANNA BE YOUR FANTASY

Idag är en fin dag. Jag vaknade innan klockan ringde och kände mig utvilad. Jag hann dricka två koppar kaffe och platta håret. Solen lyser och det är så varm att jag svettas, trots jag inte har någon tjocktröja på mig för första gången på två månader. Det var fin utsikt från bron och idag avslutar vi den här, ganska segdragna kursen, för att påbörja en ny, spännande kurs imorgon. Det är fullt upp även den här veckan, men jag känner mig ändå peppad, för jag har haft en riktigt skön helg! Lördagen blev över förväntan, med härliga människor och ett fantastiskt födelsedagsbarn. På torsdag och fredag blir det några timmar jobb, vilket verkligen behövs för plånboken. Men nu är det skolan som gäller!

FÖR DIG SKA JAG GÖRA DET TUSEN GÅNGER OM

Det verkar som om folk glömt bort att jag finns. Som om jag inte räknas längre. Jag står utanför och mina åsikter betyder ingenting. Själviskheten sprider sig som pesten och drabbar värre än Galna ko-sjukan. Och jag ska bara finna mig i alltihop.
Men tänk om jag börjar bli jävligt trött på att vara förstående och anpassningsbar? Tänk om jag inte orkar böja mig för alla andras skull längre?

Vi vet allihopa att jag är så mån om alla andras känslor att jag kommer lägga mig även sen här gången.

AT THE SPEED OFF LIGHT

Tydligen så är bussbloggande min nya grej.

Nu är jag sminkad och uppklädd, jag har lockat håret och packat ner en flaska vitt i väskan. I denna stund sitter jag på bussen på väg mot Johannes förfest, med alla möjliga överdragskläder på för att inte bli pisseblöt.
Trots regn och rusk, 13 minuters väntetid på Kungssten och mensvärk, så ser jag verkligen fram emot kvällen! Det var faktiskt ett tag sen jag festade till det nu!

YOU CAN TAKE IT PERSONAL

Nu har det varit en lång, men trevlig fredag. Jag gick upp 5.30 för att ha min sista VFU-dag för den här gången. Det blev storsamling, pyssel, musiksamling och fönstermålning innan jag slutade vid 14. Då tog jag mig en långpromenad runt Grevegård innan jag nådde min destination: Frölunda Torg. Efter att ha inhandlat en födelsedagspresent gick jag till Fritids och hängde tills mamma slutade. Sen spenderade vi en lugn kväll med rött vin i soffan, några cigg och chokladkolor. En trevlig avslutning på veckan helt enkelt.

Imorgon ska vi åka till lägenheten och mäta lite grann och bli visade runt. Helt underbart!
På eftermiddagen tänkte jag hinna med ett träningspass och på kvällen ska vi fira världens finaste lillebror!

HUR KAN DU VARA SÅ SAKER PÅ DITT SVAR

Dagen börjar trots allt bra. 11 timmars sömn, knappt någon väntetid mellan bussarna och en gratis stor latte på 7-eleven. Det lönar sig att vara trevlig och att kämpa på. I eftermiddag blir det ett besök på gymmet och förhoppningsvis hinner jag handla mat innan jag däckar ikväll. Keep it up.

NÄR DET BLÅSER PÅ MÅNEN

Jag har blodsmak i munnen och tårarna bränner under ögonlocken. Busschaufförerna skriker på varandra, för ingen av dom vågar köra först. "Vad gör en skråma på en sån här buss" tänker jag. "Dom får fan betalt för det här" flyger också genom huvudet. Vantarna är fortfarande blöta och lite isiga, för att jag försökte bygga en snölykta på gården med barnen. Händerna är fulla med tuschfläckar. BH:n skaver lite på höger sida, men jag har för mycket kläder på mig för att kunna göra någonting åt det. Det finns massor av positiva människor på bussen, som pratar i telefon med goda vänner och pojkvänner och klasskompisar. Och leker med sina barn. Tjejen framför mig skrattar så högt att jag får ont i huvudet, trots att jag lyssnar på Spotify i mobilen. Hon har köpt ett slott. Det later både fantastiskt och fasansfullt. Jag vill inte bo i något slott i alla fall. Jag vill bara ta en fika.

THAT FEELING THAT YOU CAN NOT HIDE

Mycket ångest och yrsel idag. Tur att jag slutar snart, för hur mysigt det än är med småbarn, så klarar varken mitt huvud eller min kropp speciellt mycket idag.

DÅ ÄR JAG NÄSTAN PERFEKT

Herregud. Det är ju inte konstigt alla varje felsteg blir en stor motgång den här veckan. Det är inte konstigt att jag har nära till tårarna så fort jag begår ett misstag eller rubbas i min planering. Jag har ju gått utan medicin sen i lördags. Det är medicinskt farligt att göra drastiska uppehåll i min medicinering och det är väl inte konstigt att en beroendeframkallande tablett som man har ätit i tio år ger konsekvenser vid avbrott. Jag har både mig själv och sjukvården att skylla, men nu är det i alla fall löst så att jag kan hämta ut en ny dos imorgon, vilket innebär att jag bör vara back on track till helgen. Snacka om mental misshandel.

Jag lyckades i alla fall hinna till studiecirkeln, "bara" några minuter försenad, och diskutera feminism. Det var skönt att jag kom iväg, trots allt.
Det kryper i benen av träningsbrist, efter 10 dagar i sträck av cykling och jogging och gymmande. Men det ska jag förhoppningsvis kunna åtgärda imorgon kväll.
Dessutom kan jag andas ut lite grann, eftersom medlemsmötet som skulle varit på torsdag kväll blev flyttat till nästa vecka. Det innebär alltså att jag har en fri kväll! Det känns nästan orealistiskt i nuläget...

Nu är det dags att bege sig till sängen, för imorgon avgår bussen 6.06.

I AM GOING AHEAD

Nu har jag, trots tappade linser, glömd väska, försenade bussar, ambulanser och köldskador, tagit mig hem, slängt på mig byxor utan barnsnor på, tryckt i mig så mycket mat att jag har ont i magen och dragit en borste genom håret. Nu ska jag springa till bussen för att hinna till studiecirkeln. Den här veckan har börjat ganska katastrofalt för min del, speciellt eftersom jag inte har tid att träna och svettas ut irritationen, men det är bara att bita i och köra på. See you later.

LIKE I'VE NEVER BEEN HURT BEFORE

MUSIKEN TYSTNADE ALDRIG

Idag har varit en lugn och trevlig dag. Jag var på konstutställning med Tatiana och hennes man och hennes mamma. Det var hennes systers man som var konstnären: David Myrvold. Det var en väldigt intressant utställning och duktig. Kolla gärna in hans hemsida: www.davidmyrvold.se. Han är abstrakt konstnär, men på den här utställningen var han inspirerad av landskap, så han hade gjort sina egna tolkningar på framförallt träd och lövverk. Hans tidigare verk påminner smått om min favoritkonstnär Vassily Kandinsky. Jag skulle verkligen vilja se mer av hans konst i framtiden!
Efteråt gick vi till Villevillekulla och fikade i två timmar och bara snackade och hade det mysigt. Extra trevligt att umgås med riktiga kamrater, så klart!


Tidigare verk, som inte ingick i den här visningen:

BABY, YOU'RE A FIREWORK

Jag var ju bara tvungen att sno denna underbara sommarbild från Nicole!

Eftermiddagen och kvällen har varit fantastiskt trevlig. Hong lagade äkta Vietnamesisk mat och var en riktigt omhändertagande värdinna. Det var så gott att jag fortfarande är mätt, flera timmar senare. Och efter middagen fick vi tid att umgås med klassen ordentligt. Det var verkligen en lyckad tillställning!

LIKA SMUTSIG SOM GOLVET PÅ EN TÅGPERRONG

Elin i December: Jessicas födelsedagsfirande, Julafton hos mormor och morfar och Nyårsmiddag.

LIKA RENT SOM ETT BARNS ÖGON

Jag tänkte inleda året här på bloggen genom att publicera en ganska nyskriven dikt, som vi kan ta med oss in i 2011.  Nytt år, ny tid. Sen har jag dessutom lite dåligt med inspiration för att skapa något långt och vettigt inlägg.

Det finns ändå ingen väg tillbaka

Allt som jag varit med om
Allt som gjorts
Allt som jag gjort
och som gjorts mot mig
med mig

Jag står där jag gör idag
på grund av det
trots det
tack vare
Tack vare det som jag varit med om

Döm inte andra hårdare än du dömer dig själv
Men framförallt
döm inte dig själv
Döm inte dig själv hårdare
än du dömer andra

Dom andra, som gjort
som du gjort mot
som gjort mot dig
med dig
Som varit med
och som du varit med

Du står där du står idag
på grund av dom
trots dom
tack vare dom
Tack vare