AND BY THE WAY

Det känns konstigt att ha en äkta ledig dag, efter allt stressande. Förra kursen var galen och allt annat var också crazy. Men idag tar jag det bara lugnt. Fast efter några timmar av totalt lugn, så börjar jag förstås bli rastlös... Att man aldrig är nöjd!
Jag har tittat på Gilmore Girls, läst i min bok: Röd drake av Thomas Harris, druckit en kopp kaffe, suttit på altanen med Johannes, rökt, tittat på TV... Jag kanske ska ta ett bad? Lyssna på musik? Vi får se.

Lördagskvällen/natten var helt underbart lyckad! Grymt kul att ha med Pund och dessutom grymt lyckat gäng som tog sig an Valand. Och återigen så frågar jag: Vad skulle jag ta mig till utan min Hora? We rock! Även om jag kände mig mindre kaxig när jag stod och spydde ut över altanräcket klockan halv sju på söndagsmorgonen, samtidigt som min granne var ute och hämtade tidningen... Men det var ett värdigt slut på kvällen om inte annat!
Söndagen skulle jag helst vilja glömma... Men jag överlevde i alla fall, och det är fan inte dåligt...

Igår unnade jag mig sushi efter skolan och sen hade jag megamysigt med Nicole i stan. Fika, shopping, promenader, cigaretter och prat. I like.
Sen lyckades jag tajma regnet när jag gick av vagnen, men det gjorde ingenting. Det är så härligt när asfalten luktar sommarregn!
Väl hemma var sofforna fulla av skumma människor, som vanligt. Så vi såg på hockeyn (inga kommentarer: host*Liv*host) och tjötade en stund. En trevlig dag, indeed.

Imorgon: Skola
Torsdag: Valborg!

Förövrigt längtar jag galet mycket till Framnäs, sommaren och Marstrand! Take me there! Now!

IT'S BLACK AND IT'S WHITE

Fredag nu igen. Ingen aning om vad det blir idag... Imorgon blir det utgång i alla fall. Just nu gör jag mig iordning och väntar på att Petrus och Ida ska höra av sig. Hora ska på fest, Victor jobbar, Jakob svarar inte, Johannes har Skepparexamen och det är så långt jag kommit hittills...

THIS IS LIFE, BEFORE YOU KNOW WHO YOU'RE GONNA BE

Jag har renskrivit två dikter från mitt anteckningsblock:

Som du
Som stjärnor, fästa på himlen
stilla vilande
men bara lätt snuddande vid sin omgivning
tydliga mot sin bakgrund
när solen tillåter
Som mina händer, fästa om din kropp
stilla vilande
men bara snuddande vid din hud
tydliga vid din sida
när du tillåter
Som höstlöven, dansande i vinden
levande vilda
men utan puls eller medvetande
vackra mot asfaltens svärta
några enstaka dagar
Som våra kroppar, dansande i natten
levande vilda
med pumpande hjärtan och dimmigt sinne
varma mot trägolvet
några enstaka timmar
Som ytan, stiltje vid morgontimmen
blankt avvaktande
i väntan på julidagens första krusningar
bärande under oss,
tills vi släpper taget
Som du, stilla i morgonsolen
tyst sovande
i väntan på sommardagens första ljud
fast under drömmar
tills dom släpper taget


Jag vet att du vet
Jag tittar ut genom förnstret
och ser dig
Du ser inte mig,
men
jag vet att du vet
att jag tittar
Du ser mig på insidan av dina ögonlock
men du har vänt mig ryggen
Jag var naiv som trodde
att du skulle möta min blick
Så jag betraktar dig på avstånd
så nära,
men ändå,
så långt borta
Och jag vet att minnena dansar för dig när du blundar
Men du rör dig lugnt
och ingenting har någonsin hänt
I mina glasögon är du fast
och jag stirrar mig blind på verkligheten
men
du står i vägen,
skymmer min sikt
Och jag blinkar för att rensa ögonen
men resterna av dig grusar min syn
Så om du inte tänker vända dig om,
och möta min blick,
så kan du väl gå din väg?
Du är alltid för nära,
aldrig tillräckligt långt bort
Ändå kan jag inte nå dig
Se mig i ögonen eller
se mig i dina drömmar
Du är lika naiv som jag
om du tror att du
bestämmer
Jag tittar på dig genom fönstret
och jag vet att du vet
att jag tittar.

HE OPENS UP MY DOOR

Idag har vi sett på film igen, så nu har vi klarat av The Uninvited, Eurotrip och Ils (Them) den här veckan. The Uninvited var en riktigt bra skräckfilm, Eurotrip är en underbar klassiker och Ils är en stundtals läskig fransk/rumänsk skräckfilm.

Idag har jag haft en uttröttande dag. Först pratade jag inför hela klassen om tvångssyndrom. Mitt tvångssyndrom. I en och en halv timme. Och alla ställde massor av frågor och tyckte att det var jätteintressant. Läraren var imponerad och även om det var lite jobbigt, så kändes det väldigt skönt efteråt. Som en urladdning.
På eftermiddagen fick vi lyssna på en mamma som har två döttrar med schizofreni. Hon var helt fantastisk och det hon berättade kom verkligen från hjärtat. Det berörde.

Imorgon ska jag och mamma gå och kolla på Tims teater i Mölndal: Masjävlar. Det ska bli mysigt!

















Jag lyssnar på löjlig vårmusik...

The way I loved you
Taylor Swift

He is sensible and so incredible
And all my single friends are jealous.
He says everything I need to hear
And it’s like I couldn’t ask for anything better.
He opens up my door and
I get into his car and he says
you look beautiful tonight.
And I feel perfectly fine.

But I miss screamin’ and fightin’ and kissin’ in the rain
and its 2am and I’m cursin’ your name.
You’re so in love that you act insane
and that’s the way I loved you.
Breakin’ down and comin’ undone
it’s a roller coaster kinda rush.
And I never knew I could feel that much.
And that’s the way I loved you.

He respects my space
And never makes me wait
And he calls exactly when he says he will.
He’s close to my mother
Talks business with my father.
He’s charming and endearing
And I’m comfortable.

But I miss screamin’ and fightin’ and kissin’ in the rain
And it’s 2am and I’m cursin’ your name.
You’re so in love that you act insane
And that’s the way I loved you.
Breakin’ down and comin’ undone
It’s a roller coaster kinda rush.
And I never knew I could feel that much.
And that’s the way I loved you.

He can’t see the smile I’m fakin’.
And my hearts not breakin’
Cause I’m not feelin’ anything at all.
And you were wild and crazy.
Just so frustrating, intoxicating, complicated,
got away like some mistake.

And now I,
I miss screamin’, and fightin’, and kissin’ in the rain
it’s 2am and I’m cursin’ your name.
I’m so in love that I acted insane.
And that’s the way I loved you.
Breakin’ down and comin’ undone
it’s a roller coaster kinda rush.
And I never knew I could feel that much.
And that’s the way I loved you.

THE WAY I LOVED YOU

Folks fördomar fascinerar mig. Till exempel så brukar jag välja att klä mig ganska tråkigt och inte använda smink dom första dagarna på en ny praktik, för att undvika att väcka vissa tankar hos människor. Dom som ser mig första gången ser ungefär det här: blont hår, upp-pushade bröst och en väldigt massa rosa. Så hon kan ju inte vara bright. Hur många gånger har jag inte fått höra: Men du är ju smart!
Även om ingen sa den kommentaren i min psykiatrigrupp, så kunde jag se det i deras ögon. Precis som jag gjort på så många andra, väldigt ofta lärare. När jag öppnar munnen, ger utläggningar och genomtänka åsikter och diskuterar kring dom olika begreppen så blir folk först förvånade. Sen märker jag hur jag plötsligt får respekt.
Jag förstår att jag kan ge intrycket av att vara rätt flummig och oorganiserad, förmodligen eftersom jag är lite brötig av mig, men att jag så ofta blir betraktad som blåst är riktigt intressant. Det är precis som man kan se en respekt-mätare i pannan på vissa människor. Och när jag för en konversation om tvångssyndrom kopplat till evulotionsteorin så stiger mätaren från lägsta strecket upp mot toppen.
Vissa dagar tycker jag att det är jobbigt. Det är frustrerande att se folk blickar när jag kommer till en ny praktikplats eller hälsar på någons kompis. Men vissa dagar är det bra för självförtroendet att få bevisa människor fel. Att se hur alla faktiskt lyssnar till det jag har att säga och dessutom blir imponerade eller påpekar att dom inte själva hade tänkt så långt. Att dom faktiskt tycker att jag har något att komma med.
Och helt ärligt, om man känner mig innanför klassrummets väggar, så vet man att jag inte pratar om jag inte har något att komma med. För den saken skull är jag inte tyst av mig. Det är det som är grejen; det är tvärtom. Jag pratar och diskuterar hål i huvudet på läraren. För att jag har något att komma med. Och det gör mig barnsligt stolt att jag har sånna kunskaper och så många vettiga tankar kring saker och ting. Och det gör mig stolt att jag får lov att höja rösten och krossa lite fördomar emellanåt. Speciellt när det rör sig om människor i 30-40 års åldern som blir uppriktigt imponerade av vad jag har att säga. Dagar som denna värmer sånt lite extra i själen.
Vissa dagar känns det dock bara kränkande.

I övrigt har det varit en hittills mycket rörig dag. Vi har pratat om personlighetsstörningar, så hela min hjärna är upp och ner. Vädret kan inte bestämma sig, det är lite av varje. Varken eller. Nu ska jag äta lite lunch och sen borde jag skriva en artikel till Kostern som ska in idag. Vi får se vad jag ska hitta på för att hålla mig vaken hela eftermiddagen. Måste lägga mig tidigt ikväll, för jag har heldag och redovisning imorgon. Ska prata om tvångssyndrom i en timme...

ONCE UPON A TIME

Jag har lämnat in mitt arbete, ska redovisa på torsdag. Kan inte koncentrera mig på någonting alls. Bilder och känslor tränger sig på och tar upp min fokus. Är fast innanför mina tankemurar, och jag hittar inte ut. Lyssnar på Taylor Swift, känner doften av sommarregn och försvinner in i mig själv. Önskar bara att allt detta tänkande faktiskt gav någonting. En liten förklaring eller något slags svar. Någon form av lösning eller något som skulle göra mina fotsteg lättare. Men jag har hakat upp mig, jag är fast. Jag står stilla och springer på samma gång. Jag springer från allt, och kämpar för att hålla mig kvar.
Jag vet inte vart jag kommer hamna när det här är över. Om det nu går över. Och hur det nu ska gå till. Jag vet inte vart jag är på väg eller hur jag ska ta mig dit.
Men Johannes och Vilhelm pluggar matte, så jag antar att mirakel kan ske.

It rains when you're here and it rains when you're gone.

PLEASE DON'T GO

Drömmarna har kommit tillbaka. Mer intensivt än innan. Jag är på gränsen till vad jag klarar av. Men jag har en arbete om OCD att skriva, en redovisning att göra, ett APU-arbete att göra klart och ett liv att sköta. Så sträck på ryggen och ta det som en man. Har ont i magen och en svullen fot. Men det är bara att gå vidare. Våren är här och skolan börjar lida mot sitt slut. Det går bra det här. Jag kommer klara det. Vi har haft en jättemysig påsk med släkt och mat och sol. Och lite fylla och Valand såklart. Det går bra. Det är okej.

I'm not a princess, this ain't a fairy tale
I'm not the one you'll sweep off her feet

KILL THE LIGHTS

Först feber och sen praktik. Nu är det påsk. Det blir inte mycket bloggande dessa dagar... Men håll ut! Det kommer!