Det har varit en lång vecka, som trots allt gått ganska fort, motsägelsefullt nog. Har inte riktigt märkt av världen utanför, utan går runt i min bubbla av tankar, ångest och panik, och då och då stunder av hänfördhet och lycka, samt en hel del förvirring. Det där vår rörigt att skriva, så det är förmodligen ännu mer rörigt att läsa. Men jag kan inte förklara det på något vettigt sätt. Jag skulle nog kunna bli överkörd av en bil och märka det först när jag är på sjukhuset. Mitt egna huvud är nästan det enda som fångar min uppmärksamhet. Självupptagen. Eller självfångad, kanske är bättre beskrivande. Har ju absolut inget val, vad jag än tar mig för. Suck. Jag behöver Disa-tid.
Imorgon ska jag hjälpa mamma att vinterstänga på Tjörn och sen blir det någon form av födelsedagsfirande för söta Julia, även om formerna fortfarande är lite oklara. Tårta blir det i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar