Sammanfattning av 2007
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tog studenten t.ex.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga!
3. Blev någon av dina vänner förälder i år?
Nope
4. Dog någon som stod dig nära?
Njä
5. Vilka länder besökte du?
USA, Brasilien, Danmark, England
6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha 2008?
Struktur
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
2/3 , 12/6 och sen är jag inget vidare med just datum
8. Vad var din största framgång 2007?
Snart 10 månader i ett förhållande, men hallå!?
9. Största misstaget?
Jag har latat mig för jävla mycket!
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Är alltid sjuk. Gärna med extra feber vid tillfällen och resor och julafton.
11. Bästa köpet?
Jag var sjukligt nöjd med mina vita shorts i somras
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Cigg. Sprit. Mat.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Victor
14. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2007?
Dunka mig gul och blå, Beautiful girls, En man du tyckte om, Chasing cars
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Iaf lugnare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat, jobbat
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slarvat med medicinen
18. Hur tillbringade du julen?
Först mammas släkt, sen pappas. Och så slutligen lite kebab med Victor och Jakob.
19. Blev du kär i år?
OM JAG BLEV!
20. Hur många förhållanden?
1
21. Favoritprogram på tv?
Grey's anatomy
22. Bästa boken du läste i år?
Jenny - Jonas Gardell. Har läst den typ 5 gånger nu, men ändå.
23. Största musikaliska upptäckten?
Bo Kaspers Orkester och Hinder
24. Något du önskade dig och fick?
En underbar augusti
25. Något du önskade dig men inte fick?
Värme, bl.a.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Natten till min födelsedag minns jag iaf att jag bastade med Axel, William och Ale.
27. Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
En riktigt sommar!
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Stylisch när jag orkar
29. Vad fick dig att må bra?
Sommaren, Victor, Pappa
30. Vem saknade du?
Jag har både saknat och varit glad över att slippa saker. Saknar väl rökrutan mest.
31. De bästa nya människorna du träffade?
Micke, Petrus, Jakob
32. Årets sötaste?
Victor, mina syskon och Micke
33. Årets hetaste?
Victor
34. Årets största kärlek?
Victor
35. Årets besvikelse?
Studenten. Det var en jätterolig kväll, men jag gick runt med känslan av att allt var på låtsas. Jag tog ju knappt studenten... Det kändes lite falskt på något sätt.
36. Årets bästa?
Marstrand 07 <3
37. Årets snällaste?
Petrus ställer alltid upp
lördag 29 december 2007
tisdag 25 december 2007
SWEET CHERRYPIE
Jag sitter hos Jakob och förfestar. Dragen, ja! Det var faktiskt en och en halv vecka sen sist jag drack, inte illa... Shit, vad jag dricker mycket... Inte för att jag har något bättre att göra direkt! Bara att vänta till januari, då får jag besked om utbildningen. Hoppas! Jag älskar min pojkvän, han är bäst <3
onsdag 12 december 2007
AND IF YOU CALL ME I WAN'T BE AT HOME
Jag ska börja plugga. Efter jul eller till hösten sätter jag mig vid skolbänken igen. Det blir omvårdnadsprogrammet och det känns skönt. Det är ju det jag vill, det är ingen idé att skjuta på det mer nu. Vill jag jobba inom psykologin så ska jag göra det!
tisdag 20 november 2007
WHAT THE HELL IS GOING ON?
Det är få arbetsgivare som ens besvärar sig med att svara. Dom som gör det har alla använt uttrycket "vi har valt att gå vidare med andra kandidater". Jag är ambitiös, vill jobba och lättlärd. Någon månste väl kunna tänka sig att anställa mig?!
Den här veckan blir personlig-kontakt-vecka. Jag får ringa runt och gå till affärer osv. Jag ska deffenitivt ringa Mickes chef, för det verkar inte stämma med ansökan. Det låter som att man ska göra helt annorlunda, men jag har fyllt i allt som fannspå Volvos hemsida... Får väl se.
Den här veckan blir personlig-kontakt-vecka. Jag får ringa runt och gå till affärer osv. Jag ska deffenitivt ringa Mickes chef, för det verkar inte stämma med ansökan. Det låter som att man ska göra helt annorlunda, men jag har fyllt i allt som fannspå Volvos hemsida... Får väl se.
måndag 5 november 2007
STADEN VAKNAR LÅNGSAMT OCH JAG ÄR FULL IGEN
1.
Det var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Efter en längre tid gick du över gränsen till sist. Jag kan inte hålla masken hur länge som helst. Efter våren blev du dig inte lik. Du har förändrats och jag är ledsen, men det är inte till det bättre. Du är inte den du var när det var vi. Det har eskalerat under året och nu har jag ingen ork kvar. Om du inte försöker, lyssnar eller visar något intresse av att skärpa dig så har jag inget att kämpa för. Jag älskar den jag lärde känna. Men vem är du nu?
2.
Desto mer tid vi spenderar ihop, desto fånigare blir jag. Jag vill vara med honom för alltid, okej?!
3.
Jobb, tack.
4.
KENT - Tillbaka till samtiden <3
Det var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Efter en längre tid gick du över gränsen till sist. Jag kan inte hålla masken hur länge som helst. Efter våren blev du dig inte lik. Du har förändrats och jag är ledsen, men det är inte till det bättre. Du är inte den du var när det var vi. Det har eskalerat under året och nu har jag ingen ork kvar. Om du inte försöker, lyssnar eller visar något intresse av att skärpa dig så har jag inget att kämpa för. Jag älskar den jag lärde känna. Men vem är du nu?
2.
Desto mer tid vi spenderar ihop, desto fånigare blir jag. Jag vill vara med honom för alltid, okej?!
3.
Jobb, tack.
4.
KENT - Tillbaka till samtiden <3
torsdag 4 oktober 2007
COULD WE AT LEAST WAIT UNTIL TOMORROW?
Spenderar mer tid på jobbet än hemma eller med kompisar och pojkvän. Är det såhär livet ska vara nu? Deprimerande, Petrus, deprimerande.
söndag 30 september 2007
REMAINDS ME OFF THE SECOND TIME THAT I FOLLOWED YOU HOME
Precis när man börjar få ordning på saker. När man tror sig börja få ordning på livet. Då händer något som vränger saker ut och in. Varje gång. Världens mest pålitliga naturlag. Tror mig, livet är inte till för att styra, det är till för att styra dig. Det spelar ingen roll vad du gör, oberäkneliga händelser fullkomligt våldtar dig en vacker dag. Och då står du där med ditt jobb och din katt och vad fan ska du göra åt det? Om du nu ska göra något åt det. Livet misshandlade mig precis, jag tror jag måste ta en sömntablett.
lördag 22 september 2007
SÅ MÅNGA BROAR JAG BRÄNT, INGEN TOG MIG RIKTIGT ÖVER
Det är inte många som kommer förstå den här texten. (Förmodligen ingen mer än en) Men jag måste skriva av mig. Det är babbel och känslor istället för ord. För svensk grammatik räcker inte för att förklara det här egentligen. Men något var jag tvungen att bli av med.
Jag förstår vad du menade nu. Jag förstår jämförelsen. Jag forstod den nog hela tiden, egentligen. Men jag vill inte. För viss är det så. Visst känner jag som du, visst skulle jag kunna det. Visst skulle det inte ens vara svårt. Det skulle vara så lätt. En vecka, en dag, några timmar? Vad skulle det ta? Ingenting. Ingen kraft, ingen ansträngning. Jag förstår vad du menar. Jag förstår hur du jämförde oss med dom. Men jag förstår inte när du säger att det är meningen. För om det vore det, skulle det se ut såhär? Jag accepterar att allt måste kämpas för i livet. Allt. Men inte du. Jag hade dig, jag släppte dig. Nej, du släppte kanske mig först, jag vet inte. Men visst förstår jag vad du menar. Och visst vore det enkelt? Men det funkar inte så. Det gör faktiskt inte det. Det handlar inte om att vår tid är förbi, det är den aldrig. Kan aldrig bli. Men det handlar om att vi hade vår chans. Du hade din chans. Och kanske tog du den, fast jag missade det. Säkert tog du den. Men jag missade det. Och vi hade vår chans och vi missade det. Klantade till det, förstörde alltihop. Blev smulor och glassplitter och du och jag. Och nu är vi trasiga. Fortfarande. Vi hör ihop. Det är meningen. Kanske är det så. Nej, inte kanske. Det är så, det är meningen. Men inte som vi hade hoppats. Inte ska du ge mig blommor, gå ner på knä, inte ska vi dela ringar, hus eller barn ihop. Inte ens en katt ska vi dela. Jag förstår vad du menar. Jag förstår din jämförelse. Och kanske, älskade, är det meningen. Men det funkar inte så. Du har en plats i mitt hjärta. En plats jag inte givit någon annan, och förmodligen aldrig kommer ge. Det skrämmer mig hur mycket du betyder för mig och hur beroende jag är av din närhet. Och visst är det som du säger, det vore så lätt. Visst vore det? Men vi lyckades till slut, vi kan inte göra det här mot oss själva igen. Du får inte göra det här mot mig igen, låt mig inte låta dig göra det här mot mig igen. Vi lyckades och jag lyckades. Jag är med Victor nu. Jag vill vara det förresten av livet. Det skrämmer skiten ur mig att jag säger det, men det skrämmer mig ännu mer att jag menar det. "Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö". Och jag är rädd för allt däremellan. Livrädd för att älska, för att bli tagen förgivet, för att bli sårad, för att ha ont, för att sakna. Mest av sllt är jag rädd för att älska. Det gör mig galen, det äter upp mig det tar livet av mig. Det gör mig så rädd. Men jag gör det nu. Jag älskar så jag mår illa. Och ärligt talat så är det skitjobbigt. Men vad spelar det för roll? Det tar död på mig lika mycket som det håller mig vid liv. Och jag satt i sittbrunnen, med iPodhögtalarna och sjung med. "Dig ska jag älska livet ut, dig har jag kär." Och allt föll på plats. Det stannade inte där, men för en stund. För en hundradels sekund fick jag känna det. Och jag kände det. Hela jag, hela jävla jag visste. Om jag förlorar Victor så dör jag. Om jag skulle bli lämnad ensam med min kärlek så kommer den att ta livet av mig. Så, visst förstår jag vad du menar. Visst förstår jag det till slut. Visst förstår jag hur du jämförde oss med deras äventyr och visst förstår jag att det är meningen. Men du måste förstå att vi sumpade vår chans. Du måste förstå att hur mycket jag än önskar det, med hela mitt hjärta, så funkar det inte så. Inte nu, inte sen. Du måste förstå att jag inte kan leva utan dig. Att jag behöver dig. Men inte så som det är meningen att jag ska behöva dig. Vi förstörde alltihop, jag förstörde alltihop och du förstörde alltihop. Och ingenting funkade och allt föll samman. Och vi måste se det nu. Vi kan inte tro att saker förrändras, för det gör dom inte. Vi kan inte tro att det skulle fungera. Vi vet ju att, trots att allt du säger är sant, så är drömmen en sak och verkligheten en annan. Vi vet ju att, trots att du hittade den perfekta jämförelsen, så funkar det inte så. Vi kan aldrig bli Simba och Nala. Vi kan bara vara Du och Jag. Och det är så jag vill ha det.
Jag förstår vad du menade nu. Jag förstår jämförelsen. Jag forstod den nog hela tiden, egentligen. Men jag vill inte. För viss är det så. Visst känner jag som du, visst skulle jag kunna det. Visst skulle det inte ens vara svårt. Det skulle vara så lätt. En vecka, en dag, några timmar? Vad skulle det ta? Ingenting. Ingen kraft, ingen ansträngning. Jag förstår vad du menar. Jag förstår hur du jämförde oss med dom. Men jag förstår inte när du säger att det är meningen. För om det vore det, skulle det se ut såhär? Jag accepterar att allt måste kämpas för i livet. Allt. Men inte du. Jag hade dig, jag släppte dig. Nej, du släppte kanske mig först, jag vet inte. Men visst förstår jag vad du menar. Och visst vore det enkelt? Men det funkar inte så. Det gör faktiskt inte det. Det handlar inte om att vår tid är förbi, det är den aldrig. Kan aldrig bli. Men det handlar om att vi hade vår chans. Du hade din chans. Och kanske tog du den, fast jag missade det. Säkert tog du den. Men jag missade det. Och vi hade vår chans och vi missade det. Klantade till det, förstörde alltihop. Blev smulor och glassplitter och du och jag. Och nu är vi trasiga. Fortfarande. Vi hör ihop. Det är meningen. Kanske är det så. Nej, inte kanske. Det är så, det är meningen. Men inte som vi hade hoppats. Inte ska du ge mig blommor, gå ner på knä, inte ska vi dela ringar, hus eller barn ihop. Inte ens en katt ska vi dela. Jag förstår vad du menar. Jag förstår din jämförelse. Och kanske, älskade, är det meningen. Men det funkar inte så. Du har en plats i mitt hjärta. En plats jag inte givit någon annan, och förmodligen aldrig kommer ge. Det skrämmer mig hur mycket du betyder för mig och hur beroende jag är av din närhet. Och visst är det som du säger, det vore så lätt. Visst vore det? Men vi lyckades till slut, vi kan inte göra det här mot oss själva igen. Du får inte göra det här mot mig igen, låt mig inte låta dig göra det här mot mig igen. Vi lyckades och jag lyckades. Jag är med Victor nu. Jag vill vara det förresten av livet. Det skrämmer skiten ur mig att jag säger det, men det skrämmer mig ännu mer att jag menar det. "Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö". Och jag är rädd för allt däremellan. Livrädd för att älska, för att bli tagen förgivet, för att bli sårad, för att ha ont, för att sakna. Mest av sllt är jag rädd för att älska. Det gör mig galen, det äter upp mig det tar livet av mig. Det gör mig så rädd. Men jag gör det nu. Jag älskar så jag mår illa. Och ärligt talat så är det skitjobbigt. Men vad spelar det för roll? Det tar död på mig lika mycket som det håller mig vid liv. Och jag satt i sittbrunnen, med iPodhögtalarna och sjung med. "Dig ska jag älska livet ut, dig har jag kär." Och allt föll på plats. Det stannade inte där, men för en stund. För en hundradels sekund fick jag känna det. Och jag kände det. Hela jag, hela jävla jag visste. Om jag förlorar Victor så dör jag. Om jag skulle bli lämnad ensam med min kärlek så kommer den att ta livet av mig. Så, visst förstår jag vad du menar. Visst förstår jag det till slut. Visst förstår jag hur du jämförde oss med deras äventyr och visst förstår jag att det är meningen. Men du måste förstå att vi sumpade vår chans. Du måste förstå att hur mycket jag än önskar det, med hela mitt hjärta, så funkar det inte så. Inte nu, inte sen. Du måste förstå att jag inte kan leva utan dig. Att jag behöver dig. Men inte så som det är meningen att jag ska behöva dig. Vi förstörde alltihop, jag förstörde alltihop och du förstörde alltihop. Och ingenting funkade och allt föll samman. Och vi måste se det nu. Vi kan inte tro att saker förrändras, för det gör dom inte. Vi kan inte tro att det skulle fungera. Vi vet ju att, trots att allt du säger är sant, så är drömmen en sak och verkligheten en annan. Vi vet ju att, trots att du hittade den perfekta jämförelsen, så funkar det inte så. Vi kan aldrig bli Simba och Nala. Vi kan bara vara Du och Jag. Och det är så jag vill ha det.
söndag 9 september 2007
KILL ME
Jag hatar ensamheten.
Den äter upp mig innifrån.
Kryper i min kropp.
Trycker mot mina lungor.
Hugger i mitt hjärta.
River i min själ.
Jag hatar det.
Jag hatar ensamheten.
Jag hatar att vara svag.
Jag hatar att jag känner såhär.
Jag hatar att jag är så patetisk att jag mår dåligt utan anledning.
Jag hatar e n s a m h e t e n .
Den äter upp mig innifrån.
Kryper i min kropp.
Trycker mot mina lungor.
Hugger i mitt hjärta.
River i min själ.
Jag hatar det.
Jag hatar ensamheten.
Jag hatar att vara svag.
Jag hatar att jag känner såhär.
Jag hatar att jag är så patetisk att jag mår dåligt utan anledning.
Jag hatar e n s a m h e t e n .
WHAT COMES AFTER THE SUN?
SOMMAREN 2007
Händelse: Massor... Marsstrand, Seglarskolan, Studenten...
Festival: Hulstfred
Skiva: Andreas Framnäs-bil-skiva och Tingsek (Sen vår iPodspellista såklart!)
Artist: Kent
Film: To Fast To Fearius
Bok: Glasdjävulen - Irene Huss
Resa: I sommar reste jag inte så långt. Typ Marsstrand då.
Konsert: Metallica
Serie: Jag har inte sett på tv på hela sommaren känns det som. Men Vänner.
Färg: Gul (blommor...hahaha) Annars har det varit en rosa sommar.
Plats: Framnäs, alltid Framnäs.
Uteställe: Maritim
Känsla: Ensamhet
Besvikelse: Kanske för mycket
Händelse: Massor... Marsstrand, Seglarskolan, Studenten...
Festival: Hulstfred
Skiva: Andreas Framnäs-bil-skiva och Tingsek (Sen vår iPodspellista såklart!)
Artist: Kent
Film: To Fast To Fearius
Bok: Glasdjävulen - Irene Huss
Resa: I sommar reste jag inte så långt. Typ Marsstrand då.
Konsert: Metallica
Serie: Jag har inte sett på tv på hela sommaren känns det som. Men Vänner.
Färg: Gul (blommor...hahaha) Annars har det varit en rosa sommar.
Plats: Framnäs, alltid Framnäs.
Uteställe: Maritim
Känsla: Ensamhet
Besvikelse: Kanske för mycket
torsdag 6 september 2007
BLOW YOUR LUNGS OUT
Andledningen till att jag inte skrivit är att jag inte har något att skriva. Inget speciellt. Definitivt inget roligt. Arbetslösheten tar knäcken på mitt självförtroende. Orken sjunker, samtidigt som jag aldrig varit så rastlös i hela mitt liv. Jag sitter hemma, sover, äter, ser på tv. Är arbetslös. Bara ordet ger mig ångest. Och det är en vecka kvar till min nästa tid hos psykologen.
Sen har vi saknaden, som givetvis inte blir bättre av att vara sysslolös. Han jobbar och jag väntar. Allt för ofta i onödan. Men jag är patetiskt, obotligt, jävla kär och hopplös. Ett offer för kärleken. Jag älskar så mycket att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv och jag saknar så mycket att jag får svårt att andas. Jag var utan honom nästan hela sommaren, men jag vande mig inte. Jag vänjer mig inte. Någonsin. Jag vill inte vara utan honom. Jag vill inte känna mig vilsen.
Och det är det jag har att säga. Varrenda jävla dag.
Sen har vi saknaden, som givetvis inte blir bättre av att vara sysslolös. Han jobbar och jag väntar. Allt för ofta i onödan. Men jag är patetiskt, obotligt, jävla kär och hopplös. Ett offer för kärleken. Jag älskar så mycket att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv och jag saknar så mycket att jag får svårt att andas. Jag var utan honom nästan hela sommaren, men jag vande mig inte. Jag vänjer mig inte. Någonsin. Jag vill inte vara utan honom. Jag vill inte känna mig vilsen.
Och det är det jag har att säga. Varrenda jävla dag.
måndag 27 augusti 2007
HONEY WHY ARE YOU CALLING ME SO LATE?
Tänk om Gud säger
Nej
När du står vid porten
och väntar,
Tänk om han säger
Du får inte komma in, vännen,
för jag såg
alla cigaretterrna du rökte,
att du hade sex 2073 gånger innan bröllopsnatten
och alla liter vodka, vin och öl
som passerat ditt blodomlopp.
Tänk om Gud skulle säga,
sin kärlek och omtanke till trots,
Nej,
minns du
Hur du svor i ungdomen,
att du svek mig
när du drog rakbladet mot din hud
och minns du,
minns du
att du aldrig riktigt trodde på mig?
Nej
När du står vid porten
och väntar,
Tänk om han säger
Du får inte komma in, vännen,
för jag såg
alla cigaretterrna du rökte,
att du hade sex 2073 gånger innan bröllopsnatten
och alla liter vodka, vin och öl
som passerat ditt blodomlopp.
Tänk om Gud skulle säga,
sin kärlek och omtanke till trots,
Nej,
minns du
Hur du svor i ungdomen,
att du svek mig
när du drog rakbladet mot din hud
och minns du,
minns du
att du aldrig riktigt trodde på mig?
onsdag 22 augusti 2007
SEE YOU AT THE BITTER END
ANTINGEN ELLER
katt eller hund
kaffe eller te
chips eller nötter
skinka eller korv
rött eller grönt
mobil eller mp3
berg- & dalbanan eller frittfall
äpple eller plommon
hårspray eller hårgele
hallon eller jordgubbar
höst eller vinter
dvd eller vhs
sjö eller hav
ica eller konsum (ICA MAXI Torslanda i mitt hjärta liksom)
ödla eller orm
sol eller måne
skateboard eller inlines
snowboard eller skidor
katt eller hund
kaffe eller te
chips eller nötter
skinka eller korv
rött eller grönt
mobil eller mp3
berg- & dalbanan eller frittfall
äpple eller plommon
hårspray eller hårgele
hallon eller jordgubbar
höst eller vinter
dvd eller vhs
sjö eller hav
ica eller konsum (ICA MAXI Torslanda i mitt hjärta liksom)
ödla eller orm
sol eller måne
skateboard eller inlines
snowboard eller skidor
tisdag 21 augusti 2007
MY HEART BELONGS TO YOU
Oj, nu var det länge sedan sist... Vi har inte internet på Framnäs, sen blev det kräftskiva på Tjörn och ja, jag har inte varit hemma helt enkelt. Men jag har ändå kännt mig hemma, för jag har haft Victors armar om mig i 10 nätter i sträck. Jag vet inte varför habn älskar mig så mycket, men det gör mig lycklig.
Ångesten tar ner humöret bra mycket oftare än jag hade önskat, men annars har de bra upplevelserna haft övertaget. Seglarskola, kräftskiva, bio, Liseberg, mys och Victor, Victor, Victor.
You know that someday I will
Someday, somehow
I'm gonna make it all right
But not right now
You're the only one who know's
Ångesten tar ner humöret bra mycket oftare än jag hade önskat, men annars har de bra upplevelserna haft övertaget. Seglarskola, kräftskiva, bio, Liseberg, mys och Victor, Victor, Victor.
You know that someday I will
Someday, somehow
I'm gonna make it all right
But not right now
You're the only one who know's
lördag 11 augusti 2007
JAG TROR DEN KALLAS HIMLEN
Hej världen!
En vecka seglarskola avklarad. Den välkända v.32, till och med. Det var hur kul som helst. Vädret gav oss både värme och vind och vi hade grymt roligt ihop på vår segel- slash lekskola. Vi badade, seglade, grillade, lyssnade på musik, skällde ut några ungar, kappseglade, åt glass, solade, rökte, skvätte och myste. V.32 i mitt hjärta.
Vi fick besök också. Petrus tittade ut på eftermiddagarna och höll oss sällskap och i början av veckan var Victor där. Det var verkligen två underbara dagar. Och ikväll kommer han hem för gott och det blir så skönt.
Ikväll ska vi ut med någon partybåt. Något Andreas och dom hittat på. Vi har köpt biljetter och grejer, får väl se vad det är för något. Var längesedan jag var ute, så det ska bli skojsigt.
Förutom att jag har njutit av livet, så har inte mycket hänt. Ida och Petrus är söta, jag älskar Victor, Andreas och jag bråkar, jag har myggbett överallt och solen skiner. Det är läget för tillfället.
En vecka seglarskola avklarad. Den välkända v.32, till och med. Det var hur kul som helst. Vädret gav oss både värme och vind och vi hade grymt roligt ihop på vår segel- slash lekskola. Vi badade, seglade, grillade, lyssnade på musik, skällde ut några ungar, kappseglade, åt glass, solade, rökte, skvätte och myste. V.32 i mitt hjärta.
Vi fick besök också. Petrus tittade ut på eftermiddagarna och höll oss sällskap och i början av veckan var Victor där. Det var verkligen två underbara dagar. Och ikväll kommer han hem för gott och det blir så skönt.
Ikväll ska vi ut med någon partybåt. Något Andreas och dom hittat på. Vi har köpt biljetter och grejer, får väl se vad det är för något. Var längesedan jag var ute, så det ska bli skojsigt.
Förutom att jag har njutit av livet, så har inte mycket hänt. Ida och Petrus är söta, jag älskar Victor, Andreas och jag bråkar, jag har myggbett överallt och solen skiner. Det är läget för tillfället.
söndag 5 augusti 2007
FYLL MIN MUN MED DIN
Dagens sämsta:
Stressar upp mig över saker jag hör, oroar mig för framtiden, bryr mig för mycket om småsaker. Jag vet ju att jag kommer att lösa det, egentligen.
Tomt i biomörkret utan en hand att hålla. Timmarna tills imorgon kväll känns som oöverkomliga klippor som kommer ta all min energi att bestiga.
Dagens bästa
Jag hatar att bli väckt. För det mesta. Men du får väcka mig med dina telefonsamtal any time, baby. Det finns inget som låter så underbart som din röst. Jag önskar att jag fick vakna till den varenda gång.
Trevliga människor och mysig film.
Oväntade seriösa snack. Att få veta att folk är mer lika en själv än man tror, att man har mer gemensamt än man väntat sig. Och att man betyder något för folk. Skön känsla.
fredag 3 augusti 2007
ÄR DU LYCKLIG NU?
Dagens sämsta:
Förlåt, jag är tjatig. Men jag har upptäckt att det är en biverkning på kärlek. Det var för längesen jag hade hans arm om mig och varje sekund fram till söndag kväll kommer kännas som ett knivhugg i hjärtat. Kom hem nu, älskade.
Mitt dygn är helt fucked up. Är uppe hela natten, sover hela dagen. Helt värdelöst.
Dagens bästa:
Min nuvarande psykolog har stått ut längst av alla - cred. Jag är så trött på att behöva börja om från början, äntligen någon som gör saker och ting ordentligt. Hon ska följa upp och hjälpa mig. På riktigt. Hon är dessutom mänsklig. Jag hade gett upp hoppet om äkta människor inom vården, men Marie har mitt förtroende. Det känns för en gångs skull som att någon verkligen vill hjälpa mig och förstår mig. Skönt så in i helvete.
Kärlek. Lite puppy love en våning ner och värmande ord på min telefonskärm. Idag har överlag varit en kärleksfull dag, både omkring mig och för mig. Vissa ord smälter hela nervsystemet till ett enda sockervadsfluffigt tillstånd.
Johanna, du är söt som socker.
onsdag 1 augusti 2007
I PANIKEN & TRÄNGSELN BLIR DU KALL & BLÖT
Reflekterar över dagen till MTV Sundown. Händelser idag: Petrus har ännu inte lärt sig veckodagarna och lurade därför upp mig kl 3 inatt. Jag duschade, sminkade mig och åt frukost. Precis när jag skulle dricka mitt kaffe gick jag in på Kent.nu och läste till min förväning att biljetterna släpps onsdag 1 augusti, vilket jag upplyste Petrus om. Han svarade "Omg, det är ju tisdag idag!" och jag kröp ner i sängen igen. Sen var det dags att träffa min psykiatriker. Ännu en okänd människa som frågar hur mitt liv är, om dosen på medecinen är lagom och hur saker känns. Tredje nya läkaren i år, underbart... Eftersom vädret var ultimat för segling åkte jag och Johannes till Framnäs för att segla. Jag gjorde misstaget att envisas med att segla min tvåmanna båt ensam. Lägsta rekomenderade besättningsvikt i lättvind är 100 kg. Det blåste 10-15 och jag väger 60. Inte nog med att jag fick reva seglet för att kunna kränga ner skiten, jag drev som en galning. När strömmen fick tag i båten var jag körd. Rätt upp på berget - och där satt jag. Jag hade inte en chans att få ut den tungviktaren till båt själv. Jag fick helt enkelt sätta mig på berget och vänta på att Andreas seglade hem och hämtade gummibåten, för att dra mig in. Petrus var i alla fall road av att se mig uppspolad på land! Nu får jag måla om botten på båten, för all färgen skrapades bort. Men det är sånt som händer! Efter Framnäs åkte jag, Micke och Petrus förbi Burger King innan vi strandade på Patrullgatan. Lite tv, lite dator, lite mys. Jag är tveksam till om det är någon idé att jag går och lägger mig, eftesom jag ska åka hemifrån strax efter fyra. Speciellt med tanke på hur svår jag är att få upp ur sängen, när jag väl lagt mig.
Vad det vore skönt att kunna stänga av hjärnan en stund. På tok för mycket tankar! Speciellt oönskade och krångliga sånna!
Fick mitt paket från H&M idag. Som julafton! 2 klänningar, 1 tunika, 1 linne.
Ida kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Har saknat henne ganska mycket nu, det känns tomt att inte ha henne med jämt.
Vad det vore skönt att kunna stänga av hjärnan en stund. På tok för mycket tankar! Speciellt oönskade och krångliga sånna!
Fick mitt paket från H&M idag. Som julafton! 2 klänningar, 1 tunika, 1 linne.
Ida kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Har saknat henne ganska mycket nu, det känns tomt att inte ha henne med jämt.
söndag 29 juli 2007
JAG BET MIN TUNGA NÄR DU LOG
MSN gav upp för mig. Igen. Jag måste ha begått någon form av hatbrott mot tekniken, för den straffar mig mer än nådigt.
Det finns varken ork eller ord för att beskriva de senaste dagarna. Större känslostormar får man ju leta efter. Händelserna har över lag varit positiva, nästan enbart faktiskt. Men tyvärr betyder det inte alltid att mina känslor följer med. Men jag har försökt så gott jag kunnat att hålla humöret uppe, för jag har verkligen velat vara på bra humör. Allt har ju varit upplagt för bra stämning! Men så vet jag ju att jag inte gärna kan göra något åt det. Kämpa är enda alternativet. Inte dra täcket över huvudet och snöa in som så många gånger förut. Jag har lärt mig att kämpa emot. Det funkar inte speciellt ofta, men det är värt det. För många gånger har jag låtit mig själv begravas under känslor jag inte kan styra. Men någon gång växte jag mig lite starkare, och när ångesten fräter tar jag på min reservstyrka. Än så länge kämpar jag emot när det känns som att hjärtat vill klösa sig ur kroppen. Men dessa tankar? Hur stöter man bort dom? Hur skyddar man sig mot all förtvivlan som dunkar innanför tinningen? Snälla, berätta hur man gör sig av med tvivlet och de ovälkomna idéerna som jag inte har någon som helst lust att befatta mig med.
Vissa tankar är bara olägliga och förgörande. De stressar mig i onödan och för in mig på konstiga funderingar. Tankar som helt enkelt borde förbli otänkta!
Vissa saker har varit bättre än andra. Det finns en speciell sak som får mig att le nu, och de inblandade vet vad. Det är så det ska vara.
Köa för Kent biljetter i veckan, jajemen. Tigga pengar av mamma och pappa, jupp. JAG MÅSTE FÅ GÅ PÅ KENT.
Det finns varken ork eller ord för att beskriva de senaste dagarna. Större känslostormar får man ju leta efter. Händelserna har över lag varit positiva, nästan enbart faktiskt. Men tyvärr betyder det inte alltid att mina känslor följer med. Men jag har försökt så gott jag kunnat att hålla humöret uppe, för jag har verkligen velat vara på bra humör. Allt har ju varit upplagt för bra stämning! Men så vet jag ju att jag inte gärna kan göra något åt det. Kämpa är enda alternativet. Inte dra täcket över huvudet och snöa in som så många gånger förut. Jag har lärt mig att kämpa emot. Det funkar inte speciellt ofta, men det är värt det. För många gånger har jag låtit mig själv begravas under känslor jag inte kan styra. Men någon gång växte jag mig lite starkare, och när ångesten fräter tar jag på min reservstyrka. Än så länge kämpar jag emot när det känns som att hjärtat vill klösa sig ur kroppen. Men dessa tankar? Hur stöter man bort dom? Hur skyddar man sig mot all förtvivlan som dunkar innanför tinningen? Snälla, berätta hur man gör sig av med tvivlet och de ovälkomna idéerna som jag inte har någon som helst lust att befatta mig med.
Vissa tankar är bara olägliga och förgörande. De stressar mig i onödan och för in mig på konstiga funderingar. Tankar som helt enkelt borde förbli otänkta!
Vissa saker har varit bättre än andra. Det finns en speciell sak som får mig att le nu, och de inblandade vet vad. Det är så det ska vara.
Köa för Kent biljetter i veckan, jajemen. Tigga pengar av mamma och pappa, jupp. JAG MÅSTE FÅ GÅ PÅ KENT.
torsdag 26 juli 2007
SÅ NÄRA ATT DET BRÄNNS
Dagens sämsta:
Det går inte att komma ifrån: saknad gör ont. Det värker i bröstet och jag har svårt att andas. Varje sekund blir till en evighet och jag ger smörsångarna rätt i sina beskrivningar.
Att inte ha körkort. Allt - precis allt - skulle bli lättare. Snart!
Dagens bästa:
Att vara omgiven av kompisar. Grillning vid havet, filmkväll i källaren. Prata, mysa och umgås. Äntligen, efter social avskärmning bestående av ett täcke över huvudet i nästan en vecka så fick jag vara social igen. Saknade GTG:are, min korsordspojke och nallebjörnen knödde alla ihop sig tillsammans med mig och Ida framför Swordfish och chillade. Välbehövt!
När den bekanta kvällskänslan sen gör sig hemmastadd i bröstet finns det inget annat alternativ att sätta på sig hörlurarna och njuta av Jocke Bergs genialiska musik. Nu ser jag dessutom fram emot konserten i Lisebergshallen, mamma bokar biljetter på fredag. Jag ska gå dit och lipa lite med min korsordspojke. Underbart!
(Jättegullig kommentar på förra inlägget, men vem är du?)
onsdag 25 juli 2007
MIN HAND PASSAR NOG BARA LITE BÄTTRE I DIN
Så sitter jag här igen. Och väntar. Vet ni vad jag väntar på? Att bli räddad. Visst är det löjligt? Inte så löjligt som att förvänta sig att räddaren skulle komma ridande på en vit häst under stjärnklar himmel kanske. Men löjligt nog. Jag är ju redan räddad?
Men inte ikväll. Kvällar som den här brister fördämningar och rasar väggar. Jag vet inte om det regnar ute eller om jag inbillar mig. Och trots att mina händer skakar av medecinen, så hjälper den inte kvällar som den här.
Vad gör man när ingen räddare är inom räckhåll? När min prins är flera mil norrut, på en ö, och inte får ledigt närmsta veckan. När allt han hinner är att jobba och sova. Och när mina syskon har blivit för stora för att trösta mig, när de har sina egna problem att oroa sig för. När klockan är över 2 och ångesten kryper som myror upp för benen.
När jag önskar att jag var någon annanstans, någon annan gång. Hos dig. I din värme, i dina armar.
"Du menar ... TRYGG" sa Johannes och blåste ut röken. Ja, det menar jag. Det är ett lustigt ord att säga. För mig. Jag har aldrig varit trygg. Jag kunde inte ens sova själv när jag var elva, för jag var rädd. Rädd har alltid varit mitt ord. Det passar mig. Jag är rädd för framtiden, för medelanden, för att du ska lämna mig, för hat, för kärlek. För döden och framförallt för livet.
Ja, det menar jag, tänkte jag. Du har bokstäverna brända i själen. För mig är du allt det ordet någonsin kan stå för. "Ja, han är min trygghet" svarade jag, men kunde ändå inte låta bli att bli rädd. Trygghet kan tas ifrån en, inte sant? Du kan tas ifrån mig, inte sant?
Jag är ett levande orosmoln. Det finns ingenting jag inte kan oroa mig för. Om inte du är med. För plötsligt, när jag ligger under ditt blårutiga täcke så kan det slå mig. Som små stötar, som lyckorus, går det upp för mig. Här. Nu. Du och jag. Det är allt som betyder något. För jag är lycklig. Jag är trygg.
Så jag sitter här och väntar på min prins, som inte kommer ikväll. Inte heller imorgon kväll. Men när han än kommer, kommer jag behöva honom lika mycket som nu. Som alltid.
Men inte ikväll. Kvällar som den här brister fördämningar och rasar väggar. Jag vet inte om det regnar ute eller om jag inbillar mig. Och trots att mina händer skakar av medecinen, så hjälper den inte kvällar som den här.
Vad gör man när ingen räddare är inom räckhåll? När min prins är flera mil norrut, på en ö, och inte får ledigt närmsta veckan. När allt han hinner är att jobba och sova. Och när mina syskon har blivit för stora för att trösta mig, när de har sina egna problem att oroa sig för. När klockan är över 2 och ångesten kryper som myror upp för benen.
När jag önskar att jag var någon annanstans, någon annan gång. Hos dig. I din värme, i dina armar.
"Du menar ... TRYGG" sa Johannes och blåste ut röken. Ja, det menar jag. Det är ett lustigt ord att säga. För mig. Jag har aldrig varit trygg. Jag kunde inte ens sova själv när jag var elva, för jag var rädd. Rädd har alltid varit mitt ord. Det passar mig. Jag är rädd för framtiden, för medelanden, för att du ska lämna mig, för hat, för kärlek. För döden och framförallt för livet.
Ja, det menar jag, tänkte jag. Du har bokstäverna brända i själen. För mig är du allt det ordet någonsin kan stå för. "Ja, han är min trygghet" svarade jag, men kunde ändå inte låta bli att bli rädd. Trygghet kan tas ifrån en, inte sant? Du kan tas ifrån mig, inte sant?
Jag är ett levande orosmoln. Det finns ingenting jag inte kan oroa mig för. Om inte du är med. För plötsligt, när jag ligger under ditt blårutiga täcke så kan det slå mig. Som små stötar, som lyckorus, går det upp för mig. Här. Nu. Du och jag. Det är allt som betyder något. För jag är lycklig. Jag är trygg.
Så jag sitter här och väntar på min prins, som inte kommer ikväll. Inte heller imorgon kväll. Men när han än kommer, kommer jag behöva honom lika mycket som nu. Som alltid.
tisdag 24 juli 2007
FULASTE BARNET-KOLLO
Dagens sämsta:
Snor och saknad, dagarna i enda. Ge mig ett mirakelpiller och ta hem min älskling!
Dagens bästa:
MSN tillåter även de hängigaste, skabbigaste och snorigaste att ha ett socialt umgänge. Tack för nattkonversationen, Petrus!
måndag 23 juli 2007
JAG GÅR INTE ISÄR NÄR JAG GÅR MED DIG
Ser på en dålg film på 6an och pratar med Petrus. Tur att någon håller mig sällskap i snorandet. Hoppas jag blir frisk snart, för jag är sjukt sugen på att ta båten till Marsstrandsregattan! Mer party med bratsen på gång!
Ville följa med till Axels sommarställe, men febern vill inte ge sig. Deppigt värre, för det var då längesen jag träffade dom. Det verkade dessutom vara ett riktigt kul gäng som åkte, med massa folk jag saknat. Måste få träffa alla snart, det var en evighet sen det blev av!
Vill verkligen festa. Jag vet inte när jag var ute senast... Vill ut och dansa och grejer!
Jag sitter med mitt te, mina piller och min nässpray och ber för ett tillfrisknande. Hoppas mina luftrör renas snart så jag orkar resa mig ur sängen.
Jag känner mig så svag när jag är sjuk. Vill bara att Victor ska komma hem och hålla om mig.
Ville följa med till Axels sommarställe, men febern vill inte ge sig. Deppigt värre, för det var då längesen jag träffade dom. Det verkade dessutom vara ett riktigt kul gäng som åkte, med massa folk jag saknat. Måste få träffa alla snart, det var en evighet sen det blev av!
Vill verkligen festa. Jag vet inte när jag var ute senast... Vill ut och dansa och grejer!
Jag sitter med mitt te, mina piller och min nässpray och ber för ett tillfrisknande. Hoppas mina luftrör renas snart så jag orkar resa mig ur sängen.
Jag känner mig så svag när jag är sjuk. Vill bara att Victor ska komma hem och hålla om mig.
lördag 21 juli 2007
NEVER CARED FOR WHAT THEY DO
I onsdags hämtade Petrus, Victor och Micke mig och Andreas i Smögen. Vi stannade där en stund, gick omkring på bryggorna och satte oss i solen och åt glass. På kvällen såg vi på film i mitt bomnedslag till hem. På torsdagen blev det glass igen, ute vid Röda Sten, och grillning hos Petrus innan vi körde Victor till Marsstrand, där vi (alla utom jag och Petrus) tog en öl. Det var kul att äntligen träffa Victors arbetskamrater, men så jävla synd att jag var så hängig. Orkade inte mycket mer än att sitta upp. Det blev tyvärr inte en helt lyckad kväll, och det kändes skönt att få krypa ner i sängen när jag slutligen var hemma vid 4-tiden. Förutom att det saknades någon bredvid mig i sängen.
Andreas körde mig till Apoteket i stan, så nu har jag nässpray. Jag fick sova några timmar på eftermiddagen. Men när jag vaknade och tassade ner för trappan för att få lite sällskap, så var alla borta. Johannes är hos en kompis och Ida är hos Andreas ooch ser på Tokyo Drift. Så jag sitter här med min feber, mitt snor och 4 kanaler. Kul! (Ironi.) Just nu är det en gammal krigsfilm med Harrison Ford. Skädespelarinsatserna ligger på minus och handlingen är om möjligt ännu sämre.
Jag känner mig ensam, men är alldeles för hängig för att orka vara social.
Det är ju typ 80 timmar kvar tills Victor är ledig nästa gång. Vet ni hur långt det är? Typ 3 evigheter på raken!
Andreas körde mig till Apoteket i stan, så nu har jag nässpray. Jag fick sova några timmar på eftermiddagen. Men när jag vaknade och tassade ner för trappan för att få lite sällskap, så var alla borta. Johannes är hos en kompis och Ida är hos Andreas ooch ser på Tokyo Drift. Så jag sitter här med min feber, mitt snor och 4 kanaler. Kul! (Ironi.) Just nu är det en gammal krigsfilm med Harrison Ford. Skädespelarinsatserna ligger på minus och handlingen är om möjligt ännu sämre.
Jag känner mig ensam, men är alldeles för hängig för att orka vara social.
Det är ju typ 80 timmar kvar tills Victor är ledig nästa gång. Vet ni hur långt det är? Typ 3 evigheter på raken!
fredag 20 juli 2007
BARBA BRIGHT
Andreas kom hit och löste saker och ting. Ibland överträffar han sig själv.
Sen kom Micke och Petrus hit också, chill! Nu ser vi på Starsky & Hutsch, innan såg vi Sandor/Slasch/Ida. Inte lika bra som boken, men söt indeed.
LISTA DÅRÅ
SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[ ] Jag har blivit kysst i regnet. (Väntar fortfarande på det)
[x] Jag har kramat en till mig helt okänd person.
ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[/] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[x] Jag har struntat i ett prov.
DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[x] Jag har blivit diagnoserad med klinisk depression.
[x] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[x] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[/] Jag har vaknat gråtande.
[x] Jag har somnat gråtande.
[ ] Jag har gråtit i sömnen.
DÖDEN
[/] Jag är rädd för att dö.
[/] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[x] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.
RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[x] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[x] Jag svär ofta.
[x] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[/] Jag är en sportfanatiker.
[/] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[x] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle kunna ha pyjamas på mig till skolan.
[/] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[/] Jag tror på spöken.
[ ] Jag är online 24/7 på msn, även som ”Borta”
[ ] Jag har inte lämnat in arbeten och ändå fått MVG i en kurs.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[x] Jag är väldigt kittlig. (Lite på ett hörn sådär)
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[/] Jag är bra på att minnas namn.
[/] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.
[x] Jag har snott den här texten från någon.
[x] Mina svar är ärliga.
Där fick ni!
Nu ska jag återgå till filmen och socialisera lite.
Sen kom Micke och Petrus hit också, chill! Nu ser vi på Starsky & Hutsch, innan såg vi Sandor/Slasch/Ida. Inte lika bra som boken, men söt indeed.
LISTA DÅRÅ
SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[ ] Jag har blivit kysst i regnet. (Väntar fortfarande på det)
[x] Jag har kramat en till mig helt okänd person.
ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[/] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[x] Jag har struntat i ett prov.
DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[x] Jag har blivit diagnoserad med klinisk depression.
[x] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[x] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[/] Jag har vaknat gråtande.
[x] Jag har somnat gråtande.
[ ] Jag har gråtit i sömnen.
DÖDEN
[/] Jag är rädd för att dö.
[/] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[x] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.
RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor.
[x] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[x] Jag svär ofta.
[x] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[/] Jag är en sportfanatiker.
[/] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[x] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle kunna ha pyjamas på mig till skolan.
[/] Jag vet hur man skjuter.
[ ] Jag är kär i kärleken
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[/] Jag tror på spöken.
[ ] Jag är online 24/7 på msn, även som ”Borta”
[ ] Jag har inte lämnat in arbeten och ändå fått MVG i en kurs.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[x] Jag är väldigt kittlig. (Lite på ett hörn sådär)
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[/] Jag är bra på att minnas namn.
[/] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.
[x] Jag har snott den här texten från någon.
[x] Mina svar är ärliga.
Där fick ni!
Nu ska jag återgå till filmen och socialisera lite.
NEVER SHINE TROUGH WHAT I'VE SHOWN
Nu ligger jag i soffan med Jessica och Ida och är ännu mer förkyld än innan. Det var mysigt att vara ute med båten och jag saknar det faktiskt. Jag fick solat, badat och grillat. Men tyvärr blir det för mycket väldigt snabbt. Det är många människor på liten yta...
Igår körde vi Victor till Marsstrand igen, jag hann i alla fall träffa honom lite. Men det känns aldrig tillräckligt.
Kvällen igår kunde varit mysig, men jag och Andreas fungerade inte alls. Det är nog dags att pausa från varrandra ett tag, innan jag retar upp mig för mycket. Det var droppen som fick bägaren att rinna över, helt enkelt.
Skulle vilja slappa med Petrus, lösa korsord och se på film, men jag vet inte om jag orkar röra mig mer än några centimeter åt gången. Att vara hängig är verkligen frustrerande!
I'll be back.
Igår körde vi Victor till Marsstrand igen, jag hann i alla fall träffa honom lite. Men det känns aldrig tillräckligt.
Kvällen igår kunde varit mysig, men jag och Andreas fungerade inte alls. Det är nog dags att pausa från varrandra ett tag, innan jag retar upp mig för mycket. Det var droppen som fick bägaren att rinna över, helt enkelt.
Skulle vilja slappa med Petrus, lösa korsord och se på film, men jag vet inte om jag orkar röra mig mer än några centimeter åt gången. Att vara hängig är verkligen frustrerande!
I'll be back.
söndag 15 juli 2007
WE'LL SHINE TOGETHER
Vi sitter och väntar hos Andreas (Hälften av tiden man spenderar här består av väntande). Han morfar kommer närsomhelst för att köra oss till Hamburgsund och Andreas har inte packat klart. Ingen är förvånad. Det verkar som att vädret läser min blogg, för idag ser det riktigt lovande ut. Man tackar.
Det ska faktiskt bli skönt att komma ut, men vi får väl se hur länge jag orkar med det. Det är väldigt påfrestande att bo så tätt inpå varandra. Dessutom känns det ganska meningslöst när det är dåligt väder. Förhoppningsvis stannar solen så pass länge att jag hinner få någon slags bränna. Man kan ju alltid hoppas.
Sen lockar ju alltid huset när det står tomt. Aldrig helt fel att bo själv.
Men tills jag återvänder får det bli ett skepp'o'hoj!
Det ska faktiskt bli skönt att komma ut, men vi får väl se hur länge jag orkar med det. Det är väldigt påfrestande att bo så tätt inpå varandra. Dessutom känns det ganska meningslöst när det är dåligt väder. Förhoppningsvis stannar solen så pass länge att jag hinner få någon slags bränna. Man kan ju alltid hoppas.
Sen lockar ju alltid huset när det står tomt. Aldrig helt fel att bo själv.
Men tills jag återvänder får det bli ett skepp'o'hoj!
lördag 14 juli 2007
CARVE YOUR NAME IN TO MY ARM
Det var länge sen jag skrev dikter nu och jag är verkligen sugen på det. Men jag får aldrig några riktigt bra idéer. Bara lösa ord och fraser, som jag inte får pusslat ihop.
ROSA NAGELLACK
2007-05-10
Ingenting är svart eller vitt
Och i vår gråskala blir vi schackmatt
Utan varken dörrar eller fönster
Fastnar vi i döda vinkeln
Och om du vänder dig om
Fastnar du i synvillan
För vi kan dricka vårt te
Och avguda Jocke Berg
Men vitt blir aldrig rent nog
Och trots att vi väntar på mörkret
Blir det ändå aldrig svart nog
Jag brände dina kläder
Och doften av förkolnade känslor hänger kvar
Du var för nära
Och nu står de vita pjäserna
På de svarta rutorna
Och paradiset i våra drömmar
Är grådiset runt vårt hus
Och flyttar du din löpare
Så hugger jag dig i ryggen
För när svart blir vitt
Är vi schackmatt
MAMA, WE'LL ALL GO TO HELL
2007-04-23
ditt ananasdoftande vaxrenade mitt förlutna
och i morgontystnadenslutade saker vara utochin
för det var aprilsol
och det du inte sa betydde allt
när volvon fylldes av din parfym
och vi satt på kanten
till historiens början
vi blir aldrig omskrivna i någon bok
men vår saga började där
och med my chemical romance i bakgrunden
så klädde mitt hjärta av sig
och när jag satt naken
var du där och fångade mig
kanske var det himlen jag såg
en morgon i april
när allting slutade vara fel
och det förflutna fick lov att vara undangömt
så jag la det bakom
oss
DU ÄR MITT SAMMANHANG
2007-04-15
du är luften i mina lungor
och jag tappar andan
i lakan och drömmar
undrar jag om du hör mig
för jag har ingen röst kvar
den fick du
du fick mig
du är blodet i mina ådror
och jag kysser mina blåmärken
under täcket och nyklippt hår
viskar jag i ditt öra
men jag har inga ord kvar
dom fick du
du fick mig
du är melodin
men jag har ingen taktkänsla
så du lägger dina händer om mina
när vi trummar mot mökret
och nynnar utan sammanhang
jag har inget sammanhang kvar
det fick du
du fick mig
ROSA NAGELLACK
2007-05-10
Ingenting är svart eller vitt
Och i vår gråskala blir vi schackmatt
Utan varken dörrar eller fönster
Fastnar vi i döda vinkeln
Och om du vänder dig om
Fastnar du i synvillan
För vi kan dricka vårt te
Och avguda Jocke Berg
Men vitt blir aldrig rent nog
Och trots att vi väntar på mörkret
Blir det ändå aldrig svart nog
Jag brände dina kläder
Och doften av förkolnade känslor hänger kvar
Du var för nära
Och nu står de vita pjäserna
På de svarta rutorna
Och paradiset i våra drömmar
Är grådiset runt vårt hus
Och flyttar du din löpare
Så hugger jag dig i ryggen
För när svart blir vitt
Är vi schackmatt
MAMA, WE'LL ALL GO TO HELL
2007-04-23
ditt ananasdoftande vaxrenade mitt förlutna
och i morgontystnadenslutade saker vara utochin
för det var aprilsol
och det du inte sa betydde allt
när volvon fylldes av din parfym
och vi satt på kanten
till historiens början
vi blir aldrig omskrivna i någon bok
men vår saga började där
och med my chemical romance i bakgrunden
så klädde mitt hjärta av sig
och när jag satt naken
var du där och fångade mig
kanske var det himlen jag såg
en morgon i april
när allting slutade vara fel
och det förflutna fick lov att vara undangömt
så jag la det bakom
oss
DU ÄR MITT SAMMANHANG
2007-04-15
du är luften i mina lungor
och jag tappar andan
i lakan och drömmar
undrar jag om du hör mig
för jag har ingen röst kvar
den fick du
du fick mig
du är blodet i mina ådror
och jag kysser mina blåmärken
under täcket och nyklippt hår
viskar jag i ditt öra
men jag har inga ord kvar
dom fick du
du fick mig
du är melodin
men jag har ingen taktkänsla
så du lägger dina händer om mina
när vi trummar mot mökret
och nynnar utan sammanhang
jag har inget sammanhang kvar
det fick du
du fick mig
LET THE RAIN POUR, I'LL BE ALL YOU NEED AND MORE
(Petrus: Vilken låt?)
Andreas kom och väckte mig ur min middagslur och drog med mig och Ida till Kungs Pizza. En pizzeria som förtjänar sitt namn, någon kungligare pizza går knappast att hitta. Nu är vi mätta och belåtna, om än lite törstiga. Himlen är förvandlad till ett enda stort vattenfall som sköljer över huset så det låter i varrenda rum. Jag fick en barnslig lust att gå ut och ställa mig mitt i skyfallet. Bara låta regnet klibba fast håret i pannan och fylla skorna sådär mycket att det låter när man går. Bli helt genomblöt, utan anledning, och sen sätta mig under täcket med en kopp citronté och mitt korsord.
Jag vill köpa kläder, men det är så svårt utan pengar! Dessutom vill jag ha varmare väder, så att jag får använda min sommargarderob.
Jag ska be pappa om numret till dom ansvariga för anställning vid bandet på Volvo. Något jobb måste jag skaffa mig, och det snarast. Jag låg och funderade på mitt CV igår och konstaterade att det med tanke på mina bristande erfarenheter nog är bättre att skriva en personligt brev än att bara rada upp mina utbilningar. Då har jag kanske en chans i alla fall.
Andreas kom och väckte mig ur min middagslur och drog med mig och Ida till Kungs Pizza. En pizzeria som förtjänar sitt namn, någon kungligare pizza går knappast att hitta. Nu är vi mätta och belåtna, om än lite törstiga. Himlen är förvandlad till ett enda stort vattenfall som sköljer över huset så det låter i varrenda rum. Jag fick en barnslig lust att gå ut och ställa mig mitt i skyfallet. Bara låta regnet klibba fast håret i pannan och fylla skorna sådär mycket att det låter när man går. Bli helt genomblöt, utan anledning, och sen sätta mig under täcket med en kopp citronté och mitt korsord.
Jag vill köpa kläder, men det är så svårt utan pengar! Dessutom vill jag ha varmare väder, så att jag får använda min sommargarderob.
Jag ska be pappa om numret till dom ansvariga för anställning vid bandet på Volvo. Något jobb måste jag skaffa mig, och det snarast. Jag låg och funderade på mitt CV igår och konstaterade att det med tanke på mina bristande erfarenheter nog är bättre att skriva en personligt brev än att bara rada upp mina utbilningar. Då har jag kanske en chans i alla fall.
WHAT IT FEELS LIKE BESIDE YOU
Tillbaka på vår slitna balkong, med en gammal kattskål som askfat, tänker jag över helgen. Victor kom hem i onsdags, vi var hos Adde och chillade en stund, sen fick jag återse Victors säng. Mysigaste natten ever, det var nog (Vänneruttryck:) The Night. Torsdag bar det av till Stockholm, 5 timmars bilresa (ungefär 95% olaglig hastighet). Jag drack kaffe och åt godis, så jag terroriserade alla med mitt prat. Munnen gick konstant hela vägen och Micke bestämde sig för att förbjuda mig från att dricka allt som innehåller koffein. Resan var i alla fall för min del en härlid bilresa med lagom mycket rökpauser och framförallt en go stämning i baksätet. Jag, Petrus och korsordet var oskiljbara resekompisar. Konserten på kvällen ska vi inte ens tala om. Visst var det segt att vänta, visst var inledningen lite sådär och visst var jag trött och hungrig. Men det var Metallica. Live. På riktigt. Vädret hade förbarmat sig över oss och till och med solen tittade fram för att få en skymt av hårdrocksgudarna. Jag skrek och viftade så jag fick ont och vi var inte långt ifrån att svimma efteråt, trots att vi inte stod speciellt långt fram. Hur mycket lyckligare kan man bli? Det var mina goa killar med öl i handen, de sjöng Nothing Else Matters från scenen så att det vibrerade och jag hade Victors arm om mig.
Timmen precis efter konserten var däremot en näradödenupplevelse, då Andreas var den enda som förstod omfattningen av att jag inte hade ätit på 5 timmar. Wille blev rädd för mig, Andreas försökte hålla mig på benen genom att säga "Om du klarar det, så klarar jag det. Kämpa." och ändå ville majoriteten leta runt efter ett bra matställe. Leta runt! När Elin är hungrig! Det slutade med att jag, Andreas, Petrus och Jakob ställde oss i kön till en korvvagn och det var en av de godaste korvarna jag någonsin ätit.
Jag och Petrus hade några läskiga telepatiska upplevelser under resans gång och jag funderar allvarligt på om vi inte är släkt på något jävla vänster. I alla fall lite på ett hörn sådär.
Hemresan var lika skön som ditresan. Jag fick återigen i mig både kaffe och socker och de andra konstaterade att det var ett stort misstag. "Har du gett henne socker nu igen? Om du sitter där bak får du ju hålla koll på henne!" sa Victor, men Petrus verkade inte lida allt för mycket. Återigen var det korsord, prat och musik som gällde och alla kom hem hela, trots våra race.
Jag sov hos Victor inatt också, men nu är han påväg tillbaka till Marsstrand. Jag ska joina mina föräldrar på segelbåten imorgon, hoppas att vädret inser att det måste göra en radikal attitydförbättring tills dess.
MUSIKTIPS:
Bandet Hinder är alldeles för ouppskattat! En form av mjukisrock när den är som mysigast, liknar en "snällare" version av Nickelback. Dom är värda att bli min helgmusik!
Petrus, kom hit och lös korsord med mig nu, så vi kan sova gott inatt!
Timmen precis efter konserten var däremot en näradödenupplevelse, då Andreas var den enda som förstod omfattningen av att jag inte hade ätit på 5 timmar. Wille blev rädd för mig, Andreas försökte hålla mig på benen genom att säga "Om du klarar det, så klarar jag det. Kämpa." och ändå ville majoriteten leta runt efter ett bra matställe. Leta runt! När Elin är hungrig! Det slutade med att jag, Andreas, Petrus och Jakob ställde oss i kön till en korvvagn och det var en av de godaste korvarna jag någonsin ätit.
Jag och Petrus hade några läskiga telepatiska upplevelser under resans gång och jag funderar allvarligt på om vi inte är släkt på något jävla vänster. I alla fall lite på ett hörn sådär.
Hemresan var lika skön som ditresan. Jag fick återigen i mig både kaffe och socker och de andra konstaterade att det var ett stort misstag. "Har du gett henne socker nu igen? Om du sitter där bak får du ju hålla koll på henne!" sa Victor, men Petrus verkade inte lida allt för mycket. Återigen var det korsord, prat och musik som gällde och alla kom hem hela, trots våra race.
Jag sov hos Victor inatt också, men nu är han påväg tillbaka till Marsstrand. Jag ska joina mina föräldrar på segelbåten imorgon, hoppas att vädret inser att det måste göra en radikal attitydförbättring tills dess.
MUSIKTIPS:
Bandet Hinder är alldeles för ouppskattat! En form av mjukisrock när den är som mysigast, liknar en "snällare" version av Nickelback. Dom är värda att bli min helgmusik!
Petrus, kom hit och lös korsord med mig nu, så vi kan sova gott inatt!
onsdag 11 juli 2007
ORDNING & REDA
Väntar på "Son of the beach" på 6an, ett program anpassat för mina låga humor. Dom driver med Baywatch med humor på gräsrotsnivå. Rekommenderas!
Pratade med min syster i telefon precis. Hon är stor flicka nu, verkligen. Pojkvänsproblem och so on. Min lilla Ida. Jag hoppas jag kan hjälpa henne åtminstone lite!
Har städat, diskat, tvättat och sorterat tvätt. Imorgon tänkte jag gå ut med sopor, tvätta golven och sortera strumpor. Slänga i en ny tvätt och torktumla. Jag älskar och vara själv, för då kan jag ha ordning. Det här huset ser alltid ut som en jävla svinstia, för det är ingen i min familj som vet hur man gör när man ställer tillbaka saker på sin plats. Ibland försöker jag plocka lite, men det är helt lönlöst när alla skräpar ner. Jag och Victor ska ha pedantiskt rent, det lovar jag. Jag ska städa jämt. Jag vill verkligen flytta hemifrån, så jag kan ha det rent!
Jag saknar Victor (Surprise!)
Han gör mig hel.
Pratade med min syster i telefon precis. Hon är stor flicka nu, verkligen. Pojkvänsproblem och so on. Min lilla Ida. Jag hoppas jag kan hjälpa henne åtminstone lite!
Har städat, diskat, tvättat och sorterat tvätt. Imorgon tänkte jag gå ut med sopor, tvätta golven och sortera strumpor. Slänga i en ny tvätt och torktumla. Jag älskar och vara själv, för då kan jag ha ordning. Det här huset ser alltid ut som en jävla svinstia, för det är ingen i min familj som vet hur man gör när man ställer tillbaka saker på sin plats. Ibland försöker jag plocka lite, men det är helt lönlöst när alla skräpar ner. Jag och Victor ska ha pedantiskt rent, det lovar jag. Jag ska städa jämt. Jag vill verkligen flytta hemifrån, så jag kan ha det rent!
Jag saknar Victor (Surprise!)
Han gör mig hel.
tisdag 10 juli 2007
YIPPIE KAI YEAH MOTHER FUCKER
Jag bloggar för att jag inte har något bättre för mig. Jag är uttråkad, röksugen och ensam.
Fick oväntat besök såhär på kvällskvisten. Adde, Petrus och Micke klampade in och höll mig sällskap en stund. Uppskattat! Vi fick fixat med boende under Metallica också, det var skönt. Ska ringa dit imorgon och bestämma tid för incheckning. (Påminn mig Micke!)
Nu ser jag på Broken Arrow. Det var längesen jag såg den, så jag minns inte om den var bra, men det verkar ine vara någon höjdare. För mycket teknisk action för min del, tacka vet jag Die Hard med sin äkta man-to-man-action. Kan nu även rekommendera Die Hard 4.0, den håller oväntad hög standard och förtjänar att räknas in i Die Hard evangeliet. Nu finns det alltså fyra episoder med älskvärd "a man got to do what a man got to do"-fighter a la Bruce Willis. Rollen som John McLane är så perfekt genomförd, med hans gubbiga irritation enda ut i fingerspetsarna. Hans "Varför jag?"-attityd i allt han gör. Underbart!
Fick oväntat besök såhär på kvällskvisten. Adde, Petrus och Micke klampade in och höll mig sällskap en stund. Uppskattat! Vi fick fixat med boende under Metallica också, det var skönt. Ska ringa dit imorgon och bestämma tid för incheckning. (Påminn mig Micke!)
Nu ser jag på Broken Arrow. Det var längesen jag såg den, så jag minns inte om den var bra, men det verkar ine vara någon höjdare. För mycket teknisk action för min del, tacka vet jag Die Hard med sin äkta man-to-man-action. Kan nu även rekommendera Die Hard 4.0, den håller oväntad hög standard och förtjänar att räknas in i Die Hard evangeliet. Nu finns det alltså fyra episoder med älskvärd "a man got to do what a man got to do"-fighter a la Bruce Willis. Rollen som John McLane är så perfekt genomförd, med hans gubbiga irritation enda ut i fingerspetsarna. Hans "Varför jag?"-attityd i allt han gör. Underbart!
HATA MIG, JAG ÄR LÅNGEDRAGSBRAT
Som vanligt när jag är sjuk och inte orkar något annat än att gosa med min dator så funderar jag för mycket. Tänker tillbaka, tänker på nuet, tänker på framtiden - sen - och lyssnar på Joakim Berg. Kärlek till honom, världens mest genialiska låtskrivare. (Du och jag och Kent, Petrus!)
Lyckan på studentdagen berodde på tre saker:- Victor
- Min ångest inför skolan kunde få ett slut
- Jag behöver inte träffa SP04c vareviga jävla dag
Visst, det var ett gäng supertrevliga (fööör trevliga) tjejer (bara där slog det fel, en klass med bara tjejer) som verkligen försökte vara mina vänner. Men förlåt allihopa, för jag hörde aldrig hemma där. Jag och Jessica blev en utbrytargrupp. Bland sience fiction-nördar, ord och otvättat hår satt vi som en revolution vid våra bänkar. I våra rosa linnen, diadem och långa halsband tillhörde vi inte er. När ni spelade kort stod vi på toan och sminkade oss och när ni läste Harry Potter träffade vi våra kompisar i rökrutan. Rökrutan som blev vår fristad inder de tre åren. Dit ni aldrig vågade er. På conteinern skaffade vi oss kompisar som tillhörde vår folkgrupp. För mig och Jessica blev gymnasiet som en andra högstadietid, med ombytta roller. Vi började anse oss för coola för bokmalar och fantasyprat. Och helt plötsligt fick vi respons. Resten av skolan började se det på samma sätt och vi skapade ett nytt kontaktnät. Skiljde oss så mycket vi bara kunde från Litteraturarna och vände ryggen åt så många vi hann med. Kanske var det där mitt självförtroende växte. När jag insåg att jag var någonting, att jag var någon. Jag blev sedd - på ett positivt sätt den här gången. Och jag utnyttjade det, red på vågen in i det sista. Jag och Jessica blev drottningar och vi gillade det (Visst gjorde vi?). Folk visste vilka vi var och gjorde de inte det såg vi till att de fick veta. Vi var inte elaka - vi var sjukt trevliga. Vi pratade med folk och blev de som hejjar på alla. Kände någon i varje klass, åt vid olika bord i bamba varje dag. Där någonstans slog det mig vad jag var, vem jag var. Jag prövade allt under min gymnasietid och mitt i röran så hittade jag rätt. Jag öppnade rätt dörr och det visade sig att den ledde tillbaka dit jag alltid fruktat. Men det skrämde mig inte längre, det var inte läskigt att kliva in verkligheten längre. Så jag tog steget och jag hoppas att alla ni i SP04c någon gång kan förlåta mig. Samtidigt som jag egentligen inte bryr mig, för jag kommer inte träffa er igen. Jag är ledsen, men jag var aldrig som ni, aldrig någonsin. Jag försökte passa in i eran fantasivärld, men mitt liv är här. I verkligheten, inte bland era sagor och dikter. Var glada att ni har er fantasi, men jag har sett för mycket - vet för mycket - för att någonson återvända till er oskuldsfulla värld. Tro mig när jag säger att jag försökte. Men jag har växt upp nu, och jag lämnar er kvar. Ni tillhör inte längre mig, tillhör inte min värld och inte mitt liv. Jag är inte sorgsen när jag lägger undan mitt brev från gymnasiet och stoppar fotona i en låda. För det var ändå inte jag, inget jag kommer sakna. Jag var och kommer aldrig bli någon jävla estet. Så nu tar jag på mig min Henri Lloyd jacka med stolthet och trivs på Marsstrand som fisken i vattnet. Nu bär jag min korta Zaraklänning och mina svarta pumps när jag åker in för att förfesta på Chez med mina likar. Jag trivs här nu, jag trivs med mig själv. Jag trivs i mina rosa linnen, pärlörhängen och tajta jeans. Jag trovs med att vara det ni hatar. Jag trivs i Långedrag med mina Henri Lloyd shorts och mina Diorbrillor. Jag har växt upp nu, och jag lämnar er kvar. Allihop som någonsin påminnt mig om att jag skulle vara någon annan. Jag lämnar allt som ledde mig fel. Jag och Jessica gjorde vår revolution och vi vann (Visst gjode vi?). Men nu är jag trött på att kämpa, så jag sätter mig på min drottningtron och ler åt världen. Det här är jag - take it or leave it, för jag har tillräckligt många som tycker om mig för den jag är.
MIN NYA KÄRLEK: EBBA & SOFI
Tillbaka i soffan igen. Jag försökte ta tillvara på den korta eftermiddagssolen, men i samma stund stund som jag slagit mig ner på altanen med citrontét i handen så kröp solen in bakom några oroväckande mörka moln. Det var bara till att samla ihop tidningar, kuddar och telefoner och återvända till min utgångspunkt. Jag som hade hoppats på att få bygga upp i alla fall lite bränna den här sommaren. Jag får väl bege mig till gymmets solarie i värsta fall - så blir gymkortet använt i alla fall.
Jag hade dessutom köpt mig en Aftonbaldet med bilagan Klick! för att få njuta av "Sofis mode", men det visade sig att det avsnittet inte var mycket att hänga i granen! Alldeles för kort! Surfar runt lite på Aftonbladet.se istället, för att se vad som gäller. Tänkte bege mig till stan imorgon om förkylningen tillåter. Ska slänga ett öga på Vecko Revyns hemsida också. För säga vad man vill om Ebba, men jag har ändrat ståndpunkt. Mode, det kan hon, inget snack om saken. Sen tycker jag inte allt som är mode är snyggt, men det är ju bara att låta bli att köpa det då.
Nej, en av mina nya hobbys är faktiskt mode och är det några man ska se upp till så är det Ebba och Sofi - Modeprinsessorna.
Jag är egentligen ingen ytlig person. Jag sminkar mig inte i onödan på sommaren och jag använder bara foundation med solskyddsfaktor. Alla jag känner har sett mig utan smink och förmodligen alla i Långedrag också. Jag går ofta runt i mjukisbyxor och förstora tröjor och bara degar. Men så fort jag ska ut eller till stan så fräshar jag till mig - enbart för att jag älskar att göra det. Jag älskar att matcha ihop snygga outfits, prova mig fram till bästa halsbandet, testa nya sminkningar och frisyrer. I love it! Jag fullkomligt älskar att se välklädd, nästan för välklädd ut. Att känna mig snygg helt enkelt. (Vem gör inte det?) Så mode är min nya må-bra-hobby! Kalla det ytligt om du vill.
Imorgon ska jag satsa på några färgglada nagellack, söta klänningar och tunikor och kanske ett par pumps. Mina svarta börjar kännas lite slitna, för jag använder dom jämt! Dom matchar till allt och är otroligt sköna, jag tar med mig dom vart jag än åker. Jag såg en snygg grön klänning häromdagen, var det på Vero Moda tro? Får titta närmare på det. Sen finns det alltid något på H&M i sommartider. Någon snygg topp förhoppningsvis, nu när jag äntligen hittat de perfekta sommarshortsen. Slank in i Sea Life på Marsstrand och förälskade mig i ett par vita Henri Lloyd shorts som kommer bli sommaren mest överanvända plagg från min sida. De och mina klänningar är favoriterna den här säsongen. Det är därför extra sorgligt att vädret sviker. Jag älskar att ha tunna, lätta kläder på mig. Och framförallt små nätta skor. Mer värme, för sommarmodets skull!
Nu ska jag återvända till Ebbas värld och dessutom försöka hitta boende i Stockholm för torsdagsnatten (Lycka till!)
Jag hade dessutom köpt mig en Aftonbaldet med bilagan Klick! för att få njuta av "Sofis mode", men det visade sig att det avsnittet inte var mycket att hänga i granen! Alldeles för kort! Surfar runt lite på Aftonbladet.se istället, för att se vad som gäller. Tänkte bege mig till stan imorgon om förkylningen tillåter. Ska slänga ett öga på Vecko Revyns hemsida också. För säga vad man vill om Ebba, men jag har ändrat ståndpunkt. Mode, det kan hon, inget snack om saken. Sen tycker jag inte allt som är mode är snyggt, men det är ju bara att låta bli att köpa det då.
Nej, en av mina nya hobbys är faktiskt mode och är det några man ska se upp till så är det Ebba och Sofi - Modeprinsessorna.
Jag är egentligen ingen ytlig person. Jag sminkar mig inte i onödan på sommaren och jag använder bara foundation med solskyddsfaktor. Alla jag känner har sett mig utan smink och förmodligen alla i Långedrag också. Jag går ofta runt i mjukisbyxor och förstora tröjor och bara degar. Men så fort jag ska ut eller till stan så fräshar jag till mig - enbart för att jag älskar att göra det. Jag älskar att matcha ihop snygga outfits, prova mig fram till bästa halsbandet, testa nya sminkningar och frisyrer. I love it! Jag fullkomligt älskar att se välklädd, nästan för välklädd ut. Att känna mig snygg helt enkelt. (Vem gör inte det?) Så mode är min nya må-bra-hobby! Kalla det ytligt om du vill.
Imorgon ska jag satsa på några färgglada nagellack, söta klänningar och tunikor och kanske ett par pumps. Mina svarta börjar kännas lite slitna, för jag använder dom jämt! Dom matchar till allt och är otroligt sköna, jag tar med mig dom vart jag än åker. Jag såg en snygg grön klänning häromdagen, var det på Vero Moda tro? Får titta närmare på det. Sen finns det alltid något på H&M i sommartider. Någon snygg topp förhoppningsvis, nu när jag äntligen hittat de perfekta sommarshortsen. Slank in i Sea Life på Marsstrand och förälskade mig i ett par vita Henri Lloyd shorts som kommer bli sommaren mest överanvända plagg från min sida. De och mina klänningar är favoriterna den här säsongen. Det är därför extra sorgligt att vädret sviker. Jag älskar att ha tunna, lätta kläder på mig. Och framförallt små nätta skor. Mer värme, för sommarmodets skull!
Nu ska jag återvända till Ebbas värld och dessutom försöka hitta boende i Stockholm för torsdagsnatten (Lycka till!)
JAG HAR DIN SMAK I MIN MUN
Jag känner mig ofta ensam, men jag är inte ensam och har aldrig varit. Det har alltid funnits någon, oftast några, där för mig. På så sett har min ensamhet alltid varit något positivt, eller hur? Jag är ensam för att jag saknar. Jag är ensam för att jag har någon att sakna. Det gör ont i bröstet, mina tårar rinner egentligen allt för ofta och jag smsar hela min kontaktbok. Men det är ju vackert egentligen. Varje gång jag saknar blir känslan starkare. Både saknaden och kärleken.
2 veckor seglarskola är ett effektivt preventivmedel. Jag älskar barn, men att ha ansvar för 22 stycken på samma gång tar på krafterna. Men jag kan inte förneka att det är underbart roligt. Jag, Andreas, Ida och Johannes har nästan slitit ut varandra, bott på 10 kvadratmeter och knött. Men som syskon förlåter vi alltid varandra. Det har varit underligt, slitsamt och roligt.
MATCH CUP SWEDEN
Marsstrand i helgen var sjukt roligt. Min typ av folk all over the place, nästan hälften kom direkt från Långedrag. Seglare som är rika och rika som vill vara seglare. You got to love it! Men segling är och förblir det goaste. Att se matchcupbåtarna hissa spinnaker i 18 m/s får hjärtat att hoppa till.
Trots det finns det något som inte bara får hjärtat att hoppa till, utan att stanna. På resturangen Grannens jobbar världens finaste kille, och han är min. Det blev verkligen en mysig helg. Vi var sammanlagt 8 personer i båten som lagade middag, blandade Tequila Sunrice, ökade på våra cancerchanser, lyssnade på Willes gitarrsolon, drack danskimporterad öl, hejjade på Magnus Holmberg, tog slut på batterierna i Ipodhögtalarna och bara levde. En helg som måste göras om. Trots vädret, hölls humöret uppe och det var verkligen inget som saknades mig den här helgen. Vänner, cigg, sprit, musik, partyfolk och kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek.
Sedan seglade vi hem vår 35fotare i 20 m/s. Vi brouchade med den jävla båten! Det var mycket vatten och en del blod, men vi kom i hamn. Segling i mitt hjärta.
DU
Nu ligger jag i vardagsrumssoffan. Ensam hemma i två veckor framöver. Men jag har ingen mat, inget tv-kort och är fruktansvärt förkyld. Sova is the shit. Just nu ligger jag och funderar på livet. Är inne på mitt längsta förhållande nu, grattis på mig! Över fyra månader. Dessutom mitt seriösaste. Jag har ett seriöst förhållande. Jag har en underbar pojke som kallar mig för sin prinsessa och säger godnatt varje kväll. Som smsar mig 2 på natten för att han saknar mig så mycket att han inte kan sova. Som alltid finns där. Som aldrig tröttnar eller tycker att jag är jobbig. Som jag kan bråka med, men förlåta. Som heter Victor och är min alldeles egna. Och när jag tar min godnattcigg så tänker jag på hur underbart det är att han någon som svarar "Hej älskling" och som man litar på. Och jag tänker på hur förtvivlad jag var som trodde att jag aldrig skulle finna någon som var till för mig. Det mesta annat i mitt liv är faktiskt käpprätt åt helvete, men jag kan ändå inte låta bli att le. Livet brukar chocka mig, men du fullkomligt överrumplade mig. Du är kärlek, älskade.
Metallica på torsdag, can't wait.
2 veckor seglarskola är ett effektivt preventivmedel. Jag älskar barn, men att ha ansvar för 22 stycken på samma gång tar på krafterna. Men jag kan inte förneka att det är underbart roligt. Jag, Andreas, Ida och Johannes har nästan slitit ut varandra, bott på 10 kvadratmeter och knött. Men som syskon förlåter vi alltid varandra. Det har varit underligt, slitsamt och roligt.
MATCH CUP SWEDEN
Marsstrand i helgen var sjukt roligt. Min typ av folk all over the place, nästan hälften kom direkt från Långedrag. Seglare som är rika och rika som vill vara seglare. You got to love it! Men segling är och förblir det goaste. Att se matchcupbåtarna hissa spinnaker i 18 m/s får hjärtat att hoppa till.
Trots det finns det något som inte bara får hjärtat att hoppa till, utan att stanna. På resturangen Grannens jobbar världens finaste kille, och han är min. Det blev verkligen en mysig helg. Vi var sammanlagt 8 personer i båten som lagade middag, blandade Tequila Sunrice, ökade på våra cancerchanser, lyssnade på Willes gitarrsolon, drack danskimporterad öl, hejjade på Magnus Holmberg, tog slut på batterierna i Ipodhögtalarna och bara levde. En helg som måste göras om. Trots vädret, hölls humöret uppe och det var verkligen inget som saknades mig den här helgen. Vänner, cigg, sprit, musik, partyfolk och kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek.
Sedan seglade vi hem vår 35fotare i 20 m/s. Vi brouchade med den jävla båten! Det var mycket vatten och en del blod, men vi kom i hamn. Segling i mitt hjärta.
DU
Nu ligger jag i vardagsrumssoffan. Ensam hemma i två veckor framöver. Men jag har ingen mat, inget tv-kort och är fruktansvärt förkyld. Sova is the shit. Just nu ligger jag och funderar på livet. Är inne på mitt längsta förhållande nu, grattis på mig! Över fyra månader. Dessutom mitt seriösaste. Jag har ett seriöst förhållande. Jag har en underbar pojke som kallar mig för sin prinsessa och säger godnatt varje kväll. Som smsar mig 2 på natten för att han saknar mig så mycket att han inte kan sova. Som alltid finns där. Som aldrig tröttnar eller tycker att jag är jobbig. Som jag kan bråka med, men förlåta. Som heter Victor och är min alldeles egna. Och när jag tar min godnattcigg så tänker jag på hur underbart det är att han någon som svarar "Hej älskling" och som man litar på. Och jag tänker på hur förtvivlad jag var som trodde att jag aldrig skulle finna någon som var till för mig. Det mesta annat i mitt liv är faktiskt käpprätt åt helvete, men jag kan ändå inte låta bli att le. Livet brukar chocka mig, men du fullkomligt överrumplade mig. Du är kärlek, älskade.
Metallica på torsdag, can't wait.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)