THOUGH IT'S HURTING ME, NOW IT'S HISTORY

Jag tänkte köra en traditionsenlig summering av året. Just nu får det dock räcka med den korta versionen:

Årets...
...bästa: Sommar på Framnäs
...avsked: Axel som åkte till Afghanistan och Dess som flyttade till London (och Tomi Kallio som lämnade Frölunda)
...tristess: Ligga sjuk... Träningsabstinens... Vissa kurser...
...stress: Plugghets och pengabrist
...tidsfördriv: Cigaretter. Och Facebook.
...besvikelse: Eftersom jag är naiv, så blir jag gång på gång besviken på människor...
...resa: Lanzarote
...längtan: Sommarvärme. Solljus.
...godaste: Julias chokladtårta
...jobbigaste: Separation, förändring, dåliga kurser och energikrävande kurskamrater
...soligaste: Vi hade lite sol ute på havet, vill jag minnas.
...snöigaste: Snö? Här stormar det på vintern.
...aj: Konstant smärta i axlarna
...asociala: Förmodligen jag
...insikt: Man måste dö några gånger, innan man kan leva.
...mest stabila: Mamma och lillebror
...instabila: Definitivt jag
…konstigaste: Oj, det här året har inte varit annat än konstigt... Att bo själv var väldigt konstigt.
…roligaste: Att ta körkort!
…snyggaste: Dianna Argon, Lady Gaga, Taylor Lautner, Sofia Vergara
...sötaste: Gordon!
…fest: Kräftskivan på Framnäs, mammas 50-års fest
…krog: Jag tillbringade våren på Valand och hösten på Peacock.
...bok: Twilight-böckerna, Dexter-böckerna
…tv-program: 30 Rock, Cougar Town, Modern Family, Dokument Utifrån, Top Gear, The Big Bang Theory, Glee
...film: Blitz, Fast Five, Bridesmaids, The Mechanic
…ord: Förändring

I'M JUST GONNA KEEP ON WAITING UNDERNEATH THE MISTLETOE

Jag såg att jag skrivit ett blogginlägg inatt (i morse) och förmodligen somnat medan jag försökt komma på titeln. Jag hittade det nu, sparat som utkast, så det får följa med i det här inlägget:

"Det ligger en katt och drömmer vid min arm, utanför kör folk till jobbet. Det viner runt huset och i träden utanför av starka vindar. Jag är kall och frusen och trots att jag får kämpa för att hålla uppe ögonen, så somnar jag inte. Jag har ont i huvudet efter dagens arbetspass och tankarna som snurrar i mitt huvud. Saker är aldrig så lätta som man önskar att dom vore."

Tydligen lyckades jag med sömnen trots allt...

Idag har jag fått handlat dom sista julklapparna, men väntar på några böcker från adlibris, som ju måste komma imorgon. I alla fall så lovade dom leverans innan julafton! Stressande att vänta.
Nu tar jag min kvällscigg hos mamma, för jag ska sova här inatt. Det känns väldigt underligt att gå och lägga sig utan en kurrande, uppmärksamhetssökande katt... Imorgon ska jag hem och städa och sen blir det uppesittarkväll hos mamma.

Jag har lite ångest inför att spendera natten till julafton ensam. Jag har aldrig vaknat upp utan paket i julstrumpan och någon att dela entusiasmen med. Jag hoppas att det inte knäcker mig. Jag vet vad jag skulle vilja, vad jag önskar mig av julaftons morgon, men jag vet att det bara är drömmar. Jag får hålla inne på min önskan det här året och hoppas på en fantastisk julvecka istället.
Jag har en natt på Trädgårn och två dagar på fritids inbokade i jobbväg, men jag har ungefär varannan dag ledigt och det är inte fy skam. Jag är glad och lugn, men stressad och orolig på samma gång. Ungefär så som det ska kännas runt jul i den här familjen. Sen har jag dessutom en uppsjö av andra saker att ägna tankarna åt, vilket gör mig totalt vilse för tillfället. Men jag greppar tag i dom fina stunderna, dom härliga känslorna och människorna som får mig att le. Det hjälper mig att hantera allt det där andra, det nästan ohanterbara. Just nu finns det så mycket fint, och det finns här i Göteborg. Nicole är tillbaka från Malaysia, Dess är på besök från London och Simba har återvänt från Afghanistan. Julen är bra att ha, trots allt.

Dock överväger jag att skippa den kapitalistiska, miljöförstörande (och framförallt nervförgörande) julklappshysterin nästa år och enbart skänka pengar till hjälporganisationer i var och ens namn. Man får helt enkelt önska vart pengarna ska gå.

Those Christmas Lights
Light up the street
Down where the sea and city meet
May all your troubles soon be gone
Ohh Christmas Lights keep shining on

THEY'RE NOT ENOUGH

Nu har jag jullov, det kom lite snö inatt, jag har ätit sjukliga mängder pepparkakor och ikväll blir det några timmar i Valands garderob. Imorgon ska jag fixa dom sista julklapparna, försöka tvätta innan och städa inför julen och fortsätta drömma. Övrig tid ägnas åt mys, mys och mera mys. Är det jul, så är det! Filosoferar över fina saker och är allmänt nöjd med tillvaron för tillfället. Tillvaron är inte perfekt, men det finns stunder av perfektion.

DÅ KOMMER RÄDSLAN OCH TAR OSS

Nu är det dags för mig att återuppta mitt bloggande. Mitt liv är kaotiskt, som vanligt, men jag har börjat förlika mig med tanken på att dom närmsta två åren kommer vara ostrukturerade, svåra ekonomiskt och dessutom väldigt stressiga. Anledningen till att jag kan acceptera dom här tankarna är att jag har fattat ett beslut: jag gör det jag vill, studerar, jag bor där jag vill bo, jag har flera olika jobb (som jag dessutom tycker om) och jag är på väg någonstans. Och om jag ska nå dit, om jag ska få en högskoleutbildning, ett lärarjobb och i framtiden ha en grund att stå på när jag väljer att satsa ordentligt på politiken (för det kommer alltid att vara mitt mål, även om det går trögt just nu, på grund av tids- och energibrist), så måste jag göra det här. Jag måste göra det, och det här är dom förutsättningarna som jag har just nu. Att skjuta upp min utbildning gör det bara så mycket svårare för mig i framtiden och dessutom så tänker jag inte ge upp. Om man ska vara klyschig så kan man väl säga att "det här är priset jag betalar för att få det jag vill ha". Sen kan jag inte påstå att jag inte känner för att ge upp emellanåt. När omvärlden blir för mycket, när familjen inte fungerar, när tentor ska läsas in och skrivas, när jag räkningarna trillar in och jag går back, när jag får dåligt samvete för att jag jobbar för lite, när jag vill ställa upp för partiet men inte kan och när omgivningen ställer krav på mig som jag inte kan leva upp till. Då vill jag ge upp. Då vill jag lägga mig ner på asfalten på vägen hem från skolan, tills fukten tränger igenom jeansen och ångesten tränger ur lungorna. Men jag lägger mig aldrig ner. Jag lägger mig på vardagsrumsgolvet ibland, det gör jag. När Tele2 stänger av mitt abonnemang, för att jag inte haft råd att betala i tid eller när boken jag ska läsa till inlämningen inte finns att få tag på. Men jag tar mig samman. Och jag vet, egentligen, att det inte är omöjligt. Det verkar så ibland, men det är faktiskt aldrig omöjligt. Människor kan vara dumma i huvudet, energin kan rinna ur mig, pengarna kan saknas mig och vintern kan vara regnig och blåsig. Men jag läser på universitetet, jag har jobb, jag har lägenhet, jag har en fin familj (och släkt) och fina vänner. Så jag kan ligga på golvet en stund, det är okej, det är mänskligt, men jag reser mig alltid upp igen. För även när det är skit, så är det okej. Det löser sig alltid till slut. Och har det inte löst sig, då är det inte slut än.

Just nu har jag några extra fina livlinor:

• Julkänsla. Jag har bakat julgodis och pepparkakor, jag har en gran med färgglada lampor och Gordon leker med glittret. Det är pyntat överallt och snart är det dags att sjunga in julen i Älvsborgs kyrka. Det är inte så noga att det regnar, för det är jul i alla fall. Och jag får bygga pepparkakshus!
• Min älskade, finaste Simba har kommit hem från Afghanistan. Det föll en sten från mitt hjärta när jag fick krama om honom efter medaljceremonin i Skövde igår. Det är en sådan lättnad att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Han är hemma, han är hel, han ska inte tillbaka och jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på det. Dessutom är jag så innerligt stolt över min modiga, duktiga Simba. Inget kan förstöra den fantastiska känslan av att ha honom hemma igen. Mitt hjärta har fått tillbaka en pusselbit och jag känner mig mer hel som människa.
• Min söta bror och hans lika söta flickvän. Johannes och Julia får stå ut med en extra på sina romantiska middagar och mysiga aktiviteter, men är lika entusiastiska för det. Ni är så fina och det betyder så mycket.