MAYBE I JUST WANNA LIVE BUT DON'T WANNA DIE

Att se saker falla samman. Att stå vid sidan om och inte kunna göra något. Att inget är upp till mig. Att ingenting jag gör eller säger håller bitarna på plats. Att inte vara den som slår sönder allt sammans eller den som får sina bitar splittrade. Att bara se på. Och ingenting kunna göra. Jag kan torka dina tårar, jag kan hålla din hand. Jag kan lyssna på det du säger och det du inte säger. Jag kan vara här når du behöver en kram eller någon att titta på tv med. Men jag kan inte hindra saker från att göra ont. Jag kan inte dra taggarna ur ditt hjärta eller lugna din stress. Jag kan inte blåsa på dina sår. Men här är jag. Jag gör vad jag kan. Jag lovar att alltid göra vad jag kan för dig. Om du behöver det eller inte, så finns jag. Här. För dig. Alltid. Jag älskar dig, bror.

HOLD ON

Jag menar det, tro inte att jag gett upp. Håll ut lite till.

I TRY TO TAKE A BREATH BUT I'M ALREADY CHOKING

Det du skriver är skönt att läsa. Det är ju det det handlar om. Jag har aldrig velat att du ska anpassa dig. Jag har aldrig begärt det. Tvärtom. Jag säger och gör som jag tycker, eftersom jag förväntar mig att andra också ska göra det. Efter min vänskap med Erika så slutade jag själv att vika mig jämt. Istället blev jag plötsligt den man viker sig för. Och ju längre tiden har gått, ju starkare har jag växt in i min roll. Till slut blev det påfrestande att vara runt människor som inte stod upp för sig. Svaga självförtroenden gav mig smärtsamma minnen och drog mig tillbaka i tiden. Så jag sållade.
För mig handlar det här inte om Victor eller någon annan. Och det har det aldrig gjort för mig. Att dra in någon annan i det här känns som hyckleri. Jag växte, men du följde inte med. Att lägga på någon skulden för det känns fel. Ingen av oss menade det någonsin.
Men vad jag tar på mig skulden för är mina val. Att umgås med Victor. Att umgås med Micke och dom. Att ställa mig närmare dom som spelar samma spel. Jag valde att vara med dom som fick mig att slappna av och vara bekväm. Jag valde det som var enklast.
Och varken då eller i skrivande stund kan jag säga om jag gjort rätt eller fel. Vad jag kan säga är att jag gjort vad som känts rätt.

ALL I NEED TO MAKE HER REAL IS JUST ONE MOORE REASON

Jag är så trött på att få höra att jag skulle tycka att jag är för fin för dig, eller att jag anser att du inte är lika bra som någon annan. Att det är jag som skulle tycka att du inte duger. Det ligger på dig. Enbart dig. Det är du som tror att du är sämre än andra och det är du som tycker illa om dig själv -inte jag och inte någon annan. Så det kan du fan inte ta ut över mig längre. Jag har aldrig någonsin ansett att mina andra vänner skulle vara finare eller att du inte är tillräckligt bra för mig. Det är du som har sagt. Gång på gång. Det är dina egna tankar om dig själv, som du lägger på alla andra. Det är ditt egna dåliga självförtroende. Sluta skylla ifrån dig det.

NOTHING ELSE MATTERS

När jag möter motgångar så lägger jag mig ner på alsfalten och gråter eller kramar en grön prick i Allbecksunds kanal. Jag ställer mig inte upp och kämpar emot. För dom få gångerna jag gjort det i mitt liv så har allting slagit tillbaka i ansiktet på mig. Med dubbel kraft. Om jag lägger mig under täcket, så kommer någon annan så småningom att lösa saker åt mig. Eller kanske rinner det till och med ut i sanden.
Eftersom andra väldigt sällan håller med om mina åsikter, så väljer jag att svälja dom. Jag vet vad ni vill höra, men det är inte det jag har att säga. Jag orkar inte säga det som gör alla till lags längre och på senare tid har jag inte behövt det heller. På senare tid finns det dom som faktiskt inte lägger någon större vikt i om vi delar åsikter eller inte. Det går bra ändå.
När jag valde att säga vad jag tyckte till dig, så var det med stor ansträngningen. Och det var trots att jag bestämt mig för att tiga ihjäl det - gång på gång. För i ärligheten namn, inget av det jag sa var något som du ville höra eller som föll dig i smaken. Men nu sa jag det. Jag kastade det rätt ut och jag kan säga att det kanske var dumt. Men inte att jag ångrar mig. Det har legast under ytan allt för länge, och jag menade det. Jag är verkligen ledsen, men jag menade det.
Och visst har jag förrändrat och visst gör jag vad jag känner för, trots att det ibland innebär att jag kör över andra. Visst har jag gjort val som innebär att människor jag bryr mig om hamnat i skymundan. Men jag sitter här nu och säger exakt som det är: Jag önskar att jag sa sanningen oftare, jag önskar att jag kämpade ibland, jag önskar att jag inte betedde mig som en bortskämd barnunge så ofta, jag önskar att jag var starkare och jag är påväg dit. Jag är påväg att bli starkare och självständigare.
Jag kanske aldrig får sluta äta min medicin eller gå på återbesök. Men kanske kan jag sluta känna mig som ett offer en dag. Kanske kan jag sluta tycka så jävla synd om mig själv och kanske kan jag sluta skylla på alla andra.
Jag framstår ibland som fruktansvärt stark och jag vet att det finns dom som kallar mig bitch. Just nu är det precis vad jag vill. Jag har gått från noll självförtroende, till att faktiskt tycka om mig själv. Nästa steg är att göra något åt mitt liv. Men varje dag, varje minut, så kämpar jag för att hålla det uppe. Ibland är det lättare, ibland vrider sig varrenda nerv i kroppen för att få skrika ut ångest. Men jag kämpar emot. Och jag håller skenet uppe. Och det är så jag vill ha det. Så länge jag har kraft att kämpa så flyter vardagen. Och så länge jag har energi så kommer jag ibland att trampa på människor för min egen skull.
Men tänk då på att jag bara trampar på dom som redan trampat på min tå allt för många gånger.

SEX AND THE CITY

Jag väntar på svar från utbildningen, har massiva hormonsvängningar och sover oregelbundet. Victor har börjat jobba igen, mamma är grinigare än någonsin och vi är ovänner. Igen. Jag vet ine längre om det bästa är att vara ärlig eller att låsa in vissa tankar. För allas trevnads skull.

TELL ME WHAT YOU FELL, BUT DO NOT KISS ME

SP04c på Tjörn -07

FÖR 10 ÅR SEN

1. Fick jag huvudvärk så fort jag kom till skolan

2. Var mitt hus rosa

3. Tog Lena över efter mig och Susanna som coolast i klassen

FÖR 5 ÅR SEN

1. Var jag bästa kompis med Désirée

2. Hade jag rött hår

3. Längtade jag efter moppe och började röka

FÖR 4 ÅR SEN

1. Var jag hårdrockare

2. Lärde jag känna Jessica

3. Började jag gymnasiet

FÖR 3 ÅR SEN

1. Blev jag av med oskulden på min studsmatta

2. Hade jag min första riktiga fylla

3. Hade jag mitt första seriösa förhållande

FÖR 2 ÅR SEN

1. Blev jag ihop med Max på nyårsafton

2. Började jag prata med Victor

3. Hade jag jättestora örhängen

FÖR 1 ÅR SEN

1. Var jag i Brasilien

2. Skolkade jag lika mycket som jag var i skolan

3. Var Fonsan kär i mig

FÖR ETT HALVÅR SEDAN

1. Tog jag studenten

2. Åkte Victor till Marsstrand

3. Hade jag legins jämt

FÖR EN MÅNAD SEN

1. Var jag ute minst 2 dagar i veckan

2. Skulle jag gått till psykologen

3. Lekte jag med Jessica

IGÅR

1. Hade jag och Victor varit ihop i 10 månader och 1 dag

2. Var vi på bio och såg världens långtråkigaste film

3. Sov jag till 15.30

IDAG

1. Gick jag upp 9

2. Har jag köpt frukost till Jessica och mig

3. Ska vi shoppa kläder

IMORGON

1. Ska jag ut

2. Är det Frölunda - HV71

3.