WITH HOPES

Det känns som att ju mer jag har att göra och fundera över, ju svårare är det att skriva det här. Dessutom räcker inte tiden till... Jag har redan hunnit med första VFU:n och VFU-rapporten, första kursen är avslutad och examinationen utförd. Igår började den nya kursen: "Språk och socialisation". Sjukt intressant, men samtidigt väldigt tungt. Idag var det dock självstudier, så jag ägnade dagen åt väl behövda hushållssysslor. Det blev stordiskning, dammsugning och moppning. Det känns så skönt att få det gjort! Dessutom klämde jag in en powerwalk på förmiddagen (och fick prova min nya app som registrerar träningen OCH visar rutten på GPS, vilket betyder att jag inte behöver tappa bort mig! Det är genialiskt!) och nu på kvällen blev det mamma-mys. Sushi, dokumentären "Jag vill inte leva det här livet" och, som alltid, massor av prat.

Nu ska jag titta på Grey's Anatomy och äta omelett till kvällsmat. Jag borde kanske gå och lägga mig, men jag somnar ändå inte. Imorgon blir det höstpromenad med finaste Nicole och sedan jag på mitt livs första partimedlemsmöte. Spännande!

I'LL FACE MYSELF

Jag vet inte ens om det är meningen att jag ska säga något.

Idag är det hockey, sen en sväng till pappa och senare hoppas jag att Madde orkar släpa sig hit och dricka lite vin. Det pratas om utgång ikväll också, vilket skulle passa mig fint. Nu blir det till att göra mig iordning till Linkin Park.

YOU'RE KNOCKIN' AT MY WINDOW

Jag älskar spetstrenden. I höst/vinter är det svart spets som gäller och till våren och sommaren blir det vitt och skirt. Underbart! (Jag längtar till våren...)

Dolce & Gabbana Spring 2011

HERRARNA BLIR HJÄLTAR OCH FOLKET DET BLIR DÖMT

Jag gråter ikväll. Jag gråter för dom som kommer blir utförsäkrade under dom kommande fyra åren, jag gråter för dom som inte har råd att vara hemma med sina barn och jag gråter för dom barn som tvingas spendera sina dagar med 20 andra 2-åringar och tre slitna pedagoger som förväntas ha tid och energi att se till varje enskilt barns behov. Jag gråter för dom som inte får den chans som jag fick att läsa upp mina betyg och ta mig vidare i livet. Jag gråter för att jag måste vara med och se på när vi återgår till klassamhället och när dom fattiga blir fattigare och dom rikare blir rikare. Jag gråter därför att stora företag kan använda skolpengen till sina bonusar istället för att servera elever en hälsosamt skolmat. Jag gråter av utmattning och aggression och jag gråter därför att jag känner mig så tom. Mitt röda hjärta blöder för alla dom som hamnar utanför högerns privatiserade samhälle. Till er vill jag be om ursäkt, för att vi inte räcker till. Och till er vill jag säga att jag inte kommer att låta det hända igen utan strid.

Och jag hoppas att ni en dag har vett att skämmas, alla ni som satte SverigeDemokraterna i riksdagen. Jag brukar vara stolt över vårt socialistiska och demokratiska land, men idag är det pinsamt att vara en del av den utveckling som vi nu fått se. Det finns inga ord för det.

LÅT DOM INTE STJÄLA DEN MAKT DU HAR KVAR

Jag är ganska rädd av mig. Jag är rädd för precis allting.
Ofta känns det som om jag inte litar på mig själv. Och om jag inte litar på mig själv, då behöver jag andra som bekräftar mina val eller stödjer mig. Och har jag inte det så grubblar jag så mycket att ensamheten börjar gnaga längs smalbenen. För det är så ensamheten känns för mig. Som något krypande, krälande, ovälkommet och påträngande, som blandas med föraktet mot den svaghet som åkallat och bjudit in ensamheten. Den svaghet som är så ful att man helst vill gömma undan den. För det är ju inte sådan man ska vara idag. Svag och behövande. Beroende av andra. Istället ska ensam vara stark och individen ska stå för sig själv. Man ska analysera sig själv, gå sin egen väg, sätta sitt eget bästa först, följa sina drömmar, vara originell, sticka ut ur mängden... Fy, den som söker sig till gruppen, den som tyr sig till sina likar eller inte uppskattar denna "egentid" som något utvecklande och privilegierat, något som vi i vår vackra västvärld ska vara så tacksamma att vi har rätt till. Hör ni så fint? Vi har minsann rätt att vara för oss själva, vi! Vi har rätt att vara ensamma! Vad lyckliga vi borde vara, vi svenskar. Vi som har rätt till egentid och självhjälpsböcker och frysta Findusportioner. Vi som har rätt att gå förbi tiggande polacker på gatan och få pengar av staten när vi renoverar våra villor.
Jag är ganska rädd av mig och det har blivit en stor drivkraft för mig. Tyvärr så biter jag mig ofta i svansen, eftersom viljan överstiger energin med alldeles för stora marginaler. Men jag har lärt mig att tänka så, att rädslan kan vara positiv. Den uppstår ju i reptilhjärnan, för att visa oss människor vad vi ska akta oss för. Alltså kan rädslan vara ett användbart redskap, vart man än är påväg.
Och jag är rädd för att vara ensam. Jag dömer mig själv utifrån samhällets värderingar, smutskastar mig själv och anser mig svag och behövande när jag får ont i hjärtat och ensamheten smyger sig upp längs kroppen. Men vad är ensamheten för känsla att fördöma? Och vad är rädslan för denna ensamhet att fördöma? Jag tror ju inte att ensam är stark och jag tycker att det är tråkigt att titta på Idol ensam och jag äter hellre någon annans favoritmat tillsammans, än min egen favoritmat ensam.
Jag tror att "egentid" är ett begrepp som är skapat för att släta över det faktum att man väljer att sitta hemma med en skål chips istället för att gå till gymmet. Jag tror att svenskar i allmänhet är fullkomligt skräckslagna för att få dåligt samvete eller bli rädda. Vi är precis lika rädda allihopa. Vi hittar på nya ord (att lösa korsord kallas numera för "hjärngymnastik"), gömmer oss bakom ideologiska sagor som vi skräddarsyr för att undvika något kryphål där dåligt samvete, ångest eller rädsla skulle kunna tränga in. Och ändå är vi precis lika rädda allihopa. Vi är rädda för att vara ensamma, eftersom vi är flockdjur. Vi får dåligt samvete, eftersom vi är rädda för att svika vår flock.
Jag personligen är fullkomligt övertygad om att tillsammans är starkast, men kanske räcker det med att lägga till "nya arbetarpartiet" i sin slogan för att dämpa människors ångest inför att inte räcka till? 

FRÅN OCH MED DU

Jag jobbar mycket med multi-tasking just nu. För tillfället tvättar jag, äter lunch, gör mig iordning och tittar lite på datorn samtidigt. Elin 2.2 kanske?

Alliansen gråt av vårt hat (YouTube); Alltså, jag tycker inte att den behöver några ord. Den talar för sig själv. Och den är underbar!

I FEEL IT IN MY BONES

Alltså, jag har verkligen haft semester från bloggandet ett bra tag nu. Det har varit så mycket på sista tiden; flytten, skolstarten, barnpassning och det sociala som ska in däremellan. Dessutom har det varit stormigt på flera fronter, men det känns som att det mesta håller på att lugna ner sig och jag hoppas att jag kan gå in i någon slags vardagslunk vid det här laget.

Som alltid när det blir såhär långa uppehåll, så har det hänt så mycket att det inte går att få ner i ett blogginlägg. Men jag kan ju berätta att det "råkade" bli Valand igår kväll och att jag hamnade hos mamma vid 6-tiden i morse. Jag kröp ner i hennes säng och vi låg och pratade till klockan 9 på morgonen innan jag gick och la mig för att i alla fall få några timmars sömn. Valand var roligt, som alltid, och det var många sköna människor där igår. Dessutom skaffade jag några nya bekantskaper när alla drog hem vid 4 och jag stannade kvar ensam till stängning och hängde med några random folk som jag hittade vid baren. En udda, men riktigt lyckad utekväll. Och det var väldigt skönt att umgås med mamma och prata om allt och inget.

Idag har varit en mindre aktiv dag... Till att börja med så sov jag första halvan av dagen och sedan låg jag i soffan tills det var middag. Skönt att bli bjuden på mat när man är så seg. Efter det så körde mamma hem mig och sen dess har jag spenderat kvällen i sängen med datorn och säsong 6 av The Hills, som jag har fått för mig att börja kolla på.

En annan anledning till att det varit svårt att få till något bloggande är att min dator har gett upp totalt och behöver lämnas in. Till råga på allt så står den hemma hos familjen Holm, så det blir liksom inte gjort. Men jag måste ta tag i det, så att jag kan sitta med min första tenta, som ska vara inne om bara några veckor nu. Känns lite jobbigt att vara beroende av Victors dator, även om han inte direkt är hemma och använder den så mycket, för jag vill kunna ha alla mina skoldokument samlade. Plus att jag fortfarande har fruktansvärt svårt för Mac. Det är ologiskt och jag blir frustrerad när datorn inte gör som jag vill!

Nej, nu ska jag försöka varva ner och få lite sammanhängande sömn. Imorgon har jag lite att stå i. Jag tänkte att jag skulle hinna gymma och duscha innan Victor kommer hem från Kosta, så att vi kan ha lite välbehövd kvalitetstid innan GAIS-matchen. Det har varit alldeles för lite egentid för oss två den senaste tiden, och det är alltid jobbigt att vara ifrån varandra för mycket. Så jag längtar tills imorgon!

Jag har äntligen hittat ett par höstskor som jag vill ha till ett överkomligt pris, så jag slog till och beställde dom från H&M!

FORGIVE YOURSELF 'CAUSE NO ONE ELSE WILL DO IT FOR YOU

Min dator har gett upp. Igen. Så jag använder mammas lite snabbt nu, för jag ska snart sticka iväg. Det blir en sväng till gymmet, sen hem till pappa och plocka iordning lite grejer och när mamma slutar jobbet är det dags att åka till lägenheten för att flytta in på allvar. Läskigt!
Annars kan vi summera veckan såhär: Jag är ganska fattig denna första månad som egen hushållare, jag har små och stora hemligheter med diverse nära och kära, jag har en HTC Legend på ingång, jag har gymmat 4-5 gånger i veckan dom två senaste veckorna, kräftskivan på Framnäs var lika underhållande som vanligt (om än i kortaste laget) och jag har återigen konstaterat att man inte kan åka till Ikea utan att komma hem med stearinljus.
Dessutom insåg jag precis hur mycket jag kommer sakna katterna! Dom kommer ju inte och hälsar på direkt... Just nu verkar det som att min "lilla" Simba har förstått att någonting är på gång, för han har inte lämnat mig för en sekund sen jag vaknade. Han puffar på mig, slickar på mig, borrar in sitt huvud mot min hals och bara kurrar sådär mysig oavbrutet. Lilla snutten.

Solen tittar fram idag, men det är ingen direkt värme. Det känns lite vemodigt idag, på något sätt.

WHEN YOU TELL ME 'MOVE IT THERE'

Det finns inga finare människor i hela världen än mina fullständigt utflippade småsyskon. Det kommer att bli så tomt att inte bo med er längre. Jag hoppas att ni vet att min dörr alltid står öppen för er! Ni är det bästa som jag har och jag finns alltid här för er, även när jag bor lite längre bort.

THERE'S ALLWAYS SOMETHING THERE

Megan Fox i en Star Warströja. Sexigare än så blir det väl knappast?

Jag bor hos mamma denna veckan, men åker till pappa på dagarna och tvättar och packar och sorterar... Det är lättare när man inte bor i det som ska packas ner.
Jag har haft två ganska likvärdiga dagar hittills; fixat hos pappa, åkt till gymmet och träffat Jessica. Ungefär. Alldeles lagom när man flyttstressar helt enkelt.
Helgen var väldigt blandad. Jag var arg och ledsen i fredags, satt barnvakt och myste på lördag eftermiddag och drog sedan in till Linnéa för att spendera kvällen med Victor och hans jobbarkompisar, samt en hel del vitt vin. Söndagen innehöll några timmar huvudvärk, men också några uppiggande timmar barnpassning.

Just nu är jag helt kär i höstmodet och slukar tidning efter tidning. Jag älskar den här höstens stora trender med spets, minimalism, skin och femtiotalsklänningar. Och jag har dessutom förälskat mig i en militärgrön höstjacka som jag går och trånar efter... Suck.

WINDOWPAIN

Sanslöst heta Rihannas videor + Mojito = Dagens förfest!

BUT THAT'S ALL RIGHT

Eminem ft. Rihanna - Love the way you lie är grym!

I LIKE THE WAY YOU LIE

Jag har varit borta härifrån alldeles för länge för att kunna återge allt som har hänt... Jag kan berätta att jag haft en underbar sommar hittills (för den är inte slut än!), att Lyon och Strasbourg med min älskling var hur mysigt som helst, att seglarskolan gick super trots dåligt väder och att jag nu spenderar sista veckan i huset. Nästa vecka bor jag hos mamma och efter det så är det dags för mig att släpa med mig flyttlådorna som börjar staplas i hallen till Lindholmen. Så var man vuxen...
Om en stund ska jag cykla till Högsbo och sitta barnvakt åt tre härliga ungar och efter det så får vi se vad som händer. Känner för att träna, men jag får ju jobba lite när jag cyklar uppför i tjugo minuter och sen springer runt med tre barn, så...
Det pratas om utgång ikväll, det skulle vara gött. Det var verkligen länge sen jag gick ut nu. Det återstår att se vart dagen leder!

Jag trodde att solen tittade fram, men det var nog bara en illusion, för jag ser inte en enda glipa mellan molnen. Grått, grått och mera grått. Vädernissarna är sådär på sitt jobb. Jag vill vara ute utan att frysa ihjäl!

IT'S GETING LATE

En arbetsdag kvar, 7.30-16 imorgon, sen ska jag packa ihop mig. På måndag morgon sätter vi oss i bilen och lämnar ett regnigt sommarsverige bakom oss. Åh, vad jag längtar...

TRYING TO CATCH A STAR

Andra boken av om två detektiver som blir indragna i allt möjligt, skriven av Dennis Lehane. Det är lite som att läsa en actionfilm, speciellt eftersom jag läser dom på engelska. Men det är perfekt sommarläsning. Spännande och välskrivet. Och väldigt kluriga vändningar. Jag förstår att flera av hans böcker har blivit film, för man kan verkligen se händelseförloppet framför sig när man läser. Just nu är jag i upplösningen av den här, medan jag solar och röker. Jag hoppas hinna läsa slutet innan jag ska åka till jobbet, fast då har jag ju inget att läsa sen... Den tredje boken var slut hos Akademibokhandeln, så jag ska söka lite på internet nu. Hoppas, hoppas.

DID I ASK TO MUCH?

Oj, vad tiden går fort. Nu har jag bara en vecka kvar att jobba på Bräcke. Och idag var jag ledig. Jag har hunnit med en förmiddag i solen med min spännande bok, en tur till stan där det blev sushi och parkmys med Jessica och en springtur. Kvällen har jag spenderat med min söta lillasyster och nu även Matilda. Jag har precis tagit en sockerkaka ur ugnen och det kanske blir en omgång Alfapet eller en djupdykning i boken. En dusch ska det bli också, men det skjuter vi upp en stund. Victor kommer inte hem på ett tag ändå och imorgon börjar jag först 15.30. Skönt.

Förövrigt var Pink riktigt, riktigt grym. Jag fick en hel del flashbacks till högstadiet! Och Takida är ju en favorit allways.

Känns så tråkigt att jag inte hunnit vara på Tjörn i år. Var ju bara där när morfar fyllde år, men har inte bott i stugan någonting. Saknar det. Får hoppas att det blir tid och väder för det till hösten åtminstone.

WHEN I GET OLDER, I WILL BE STRONGER

Bra dag hittills. Jag vaknade i lugn och ro bredvid Min Älskling och fick äta frukost med honom innan han drog till jobbet. Jag och Johannes bestämde oss för att leka med Viggan, så vi gjorde oss iordning och drog till Konsum för att handla lunchmat. Sedan begav vi oss till Robertssons och grillade lövbiff och haloumi och fixade lite potatisskivor. Mycket lyxig lunch!
Efter det fick vi för oss att vara lite gammaldags, så vi åkte faktiskt till Filmtajm och hyrde film. Det blev "Shoot 'em up", en riktig dödar-rulle. En riktigt grym sådan, dessutom. Me like.
Nu får vi se hur resten av dagen ser ut. Jag tänkte gå ut och springa en sväng, men är seg efter middagen just nu, så det får dröja lite. Annars pratas det om lite allt möjligt. Spela spel, se på film, baka... Mysiga inneaktiviteter en något kylig och ganska grå sommardag. Thé får det nog bli i vilket fall som helst!

I TRY TO SPEAK

Jag har kommit hem för att landa i soffan i ett par minuter, så att jag kan uppdatera mig om folks liv via Facebook, innan jag dyker ner i sängen. Min söta älskling kom och hämtade mig när jag slutade, så jag slapp spendera 40 minuter på bussen. Trots det är det inte många timmar tills jag ska vara tillbaka, imorgon är det 7-16 som gäller och innan dess måste jag få ett antal timmar sömn för att orka. En normal fredagskväll är bara att glömma. Den här helgen och dom två kommande. Jobb it is.
Godnatt mina vänner!

Bild på en mosad men glad Elin på Marstrand:

WHEN THE STORM HITS

Ojojoj, fullt upp! Marstrand var grymt, som alltid. VM-finalen gick ju sådär, men det är alltid trevligt med fotboll hos Börjessons i alla fall. Sen har det varit jobb, jobb och mera jobb. Hade min enda lediga dag den här veckan igår, så nu är det Bräcke som gäller hela helgen. Kväll idag, dag imorgon och kväll på söndag. Så jag försvinner igen... Svårt att klämma in bloggandet när man har fullt upp och dessutom svårt att veta vad man ska skriva när det händer saker hela tiden. I onsdags till exempel så hade vi en trevlig utflykt med Victors båt. Vi badade, solade, grillade och fikade. Och killarna var en aning efterblivna. Men vi hade jävligt roligt!
Nu hetsar Victor för att han ska visa något. Smell you later!

PRETTY BABY

Hej och hejdå, för nu är det Marstrand som gäller! Kläderna är packade, högtalarna är framburna och maten står redo. Snart kommer Victor för en sväng till Systemet innan vi lägger loss. Vädret är perfekt för en segling uppåt och jag taggad. Så det är bara att säga Riverside motherfucker!

PUT ON YOUR RED SHOES

Nu sitter jag hemma i soffan igen. Framnäs är väldigt internetbegränsat, så det blev en paus i bloggandet. Seglarskoleveckan var helt underbar och gick alldeles för snabbt. Vi hade tur med vädret, det blev massor av segling och alla barnen var hur goa som helst. Jag längtar redan till nästa seglarskola.
Nu blir det några dagar på hemmafronten, med kvalitétstid inplanerad på diverse håll, innan det bär av till Marstrand och vecka 27-party. Gött, gött!
Ikväll vet jag inte vad som händer. Kanske blir det innebandy, vilket skulle vara skönt. Men jag är också sugen på något mysigt. Bio kanske? Jag får ta mig ett snack med gänget. Min Älskling är ju ledig idag, så något ska vi nog kunna hitta på!
Men nu måste jag verkligen duscha...

JA, DET VAR EN KVÄLL I JUNI, DÅ NÄR SOMMAREN ÄR SOM BÄST

I onsdags blev det en mysig "picknick" i Slottskogen med Nicole. Vi satt i gräset och rökte, drack vin och pratade massvis. Det var verkligen skönt med riktigt girltalk!
Igår blev det en sväng till Peacocks sommarklubb på Kajskjul 8 och det var riktigt nice. Det kommer absolut att bli fler besök där i sommar.
Nu är det verkligen sommar, och Midsommar dessutom! Jag är röd om kinderna, jag drack precis lite vätskeersättning eftersom jag fått i mig mer alkohol än vatten den här veckan började få uttorkningssymtom och jag lyssnar på Kents nya album "En plats i solen" som är riktigt somrigt medan lockar håret inför kvällens festligheter. Om en timme börjar vi förbereda altanen hos pappa med långbord, sill, potatis och snaps och jag har en ny, vitt klänning som är som gjord för en Midsommarkväll i sol och goda vänners närvaro. Lovely!

Glad Midsommar på er allihopa!

Bilder från veckan: Sushi i Saltholmen och vin i Slottskogen.

YOU'RE THE ONE THING I CAN'T GET ENOUGH OF

Nu ska jag bege mig till Framnäs för att fixa med jollarna och mysa lite grann. Stannar tills imorgon åtminstone, för det ska bli riktigt fint väder. På torsdag är en mini-roadtrip inplanerad, det ser jag fram emot!

Förövrigt går jag i plågor kring ett beslut jag borde fatta. Men jag vill inte fatta något beslut. För min del så blir det ju bäst om jag låter bli, men hur jag än gör så blir någon sårad. Jag förstår den huggande känslan i hjärtat när tankarna smyger sig på. Men jag förstår också att det finns dom som jag inte tror att jag kan leva utan. Och tyvärr krockar dessa båda just nu. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra åt det. Det kanske verkar så enkelt. Alla verkar tycka det. Men för mig är det stört omöjligt. För mig finns det egentligen inte ens några alternativ, det är alla andra som ser alternativen och förklarar dom för mig. Jag ser dom inte. Jag kan leva med att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Men det gör ont hos andra. Dessutom plågar det mig att se hur ont det gör, för jag vet ju så väl hur det kan sticka och skära inom en när känslorna får styra. Samtidigt kommer jag tillbaka till samma fråga om och om igen: Har jag något val? Gjort är gjort och man kan inte bara plocka bort allt som är jobbigt. Ibland får man fundera, bearbeta och acceptera. Men kan jag begära det av någon annan än mig själv? Jag känner inte att jag kommer någon som helst vart här... Jag vet att det är jag som har försatt mig i den här situationen, men jag är inte så säker på att det är en situation som jag ska ta mig ur helt och hållet. Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att det är en sådan situation som man får ta och arbeta med och så småningom lösa. Även om det kommer att vara hemskt på vägen. Det värsta är att det inte är jag som kommer må sämst, det är det som jagar mig.

(Bilder från Julafton 2009)

HAVE YOU SEEN THE WORLD?

Farmor är opererad och det hade gått bra. Hon hade dock förlorat mycket blod och var väldigt trött efteråt. Nu ska hon återhämta sig ett par dagar innan det blir dags för rehabilitering.
Jag har hunnit med lite smått och gott. Solat, varit på West Coast Riot, gymmat, firat Idas 19årsdag, tittat på fotboll, druckit stora mängder vin, grillat, hälsat på farmor, följt bröllopet... Det har varit trevliga, men ganska så lugna dagar (bortsett från WCR då). Jag har också fått veta att jag är Godkänd i alla kurser den här terminen, så nu kan jag lägga det bakom mig på riktigt. Känns fantastiskt att ha läst en hel termin och jag måste erkänna att jag redan längtar efter nästa...
Sen har vi då dom kommande veckorna. Jag behöver åka ut till Framnäs och fixa båtarna, vi ska ha Midsommarfirande här som ska förberedas, efter den helgen så drar ju första seglarskolan igång och veckan därpå är det Marstrand som gäller. Efter Marstrandsveckan är det 3 veckor på Bräcke. Så nu går det i ett fram till vecka 31. Dessutom har jag inte riktigt löst vecka 27 än... Det är bra krångligt det där. Vad folk säger och vill och inte vill. Och tycker om varandra. Det skulle vara årets mirakel om den helgen skulle flyta smärtfritt. I won't get my hopes up.

Bilder från i torsdags:
Fredrik, Victor, Jag och David

I'M IN THE CORNER

Jag har fördrivit dagen på altanen med min otroligt spännande bok, som är svår att slita sig från, och en del cigaretter. Vid 16-tiden hade farmor ännu inte blivit opererad. Nu har jag tagit mig in för ett fotbad till Spanien-Schweiz. Och herregud, vad är det som händer? Mål för Schweiz alltså...

I COULD REALLY USE A WISH RIGHT NOW

Det var en bra dag igår, med ett väldigt tråkigt slut. Jag invigde vår nya kaffebryggare och min nya bikini redan när jag gick upp. Satt på altanen från frukost till middag och läste och solade och tog det riktigt lugnt. På eftermiddagen kom pappa, lillebror, Elisabeth och Carle och slog sig ner vid middagsbordet. Det blev en riktigt somrig måltid: potatis, sill, gräddfil och gräslök. Helt underbart gott.
Vid 20-tiden ringde farfar och berättade att farmor hade ramlat och skadat benet, så hon låg på Mölndals sjukhus. Igen. Det var så fruktansvärt att gå in genom dom dörrarna igen. Hon har varit där tillräckligt, det räcker nu. Det visade sig att hon hade en fraktur allra högst upp på lårbenet och hon ska opereras idag, så jag väntar på att pappa ska ringa och berätta hur det har gått. Det kunde bli när som helst under dagen, precis som vanligt. Så det är bara att vänta och vänta och oroa sig. Det hela kunde inte vara mer orättvist. Hon har spenderat så mycket tid på sjukhus dom senaste åren och nu hade hon återhämtat sig och skulle spendera sommaren på Framnäs. Dom flyttade ut i fredags och allting fungerade så bra. Vi skulle sitta där och äta tillsammans, kolla ut över Kalvsundsrännan och snacka massa skit, men dom fick bo där ute i lugn och ro i mindre än en vecka. Så fruktansvärt orättvist. Nu ska farmor klara det här lätt, läka snabbt, återhämta sig och inte tappa humöret, så att dom inte missar sommaren. Så det så.

I LIKE THE WAY YOU PULL MY HAIR

Bara för att Cristina Tosio är så fantastiskt snygg att jag är lite smygkär i henne! Fast absolut snyggast är hon i Elle no7, men jag hittar inte dom bilderna.

DON'T STOP BELIEVIN'

Lördagen var sjukt rolig. Jag drog på förfest med Joel, tog en sväng till The Queen och träffade lite random folk och slutade sedan på Valand med Victor och Carle, plus lite annat folk. Jag var så jävla taggad och aningen onykter. Jag var helt enkelt på topp hela kvällen!
Igår blev det en bakisdag. Jag och Victor köpte en ny väska till mig, vi åt Kungs, spelade innebandy och kollade på fotboll.
Idag blev det lugnaste dagen på länge. Ellie kom hit och myste med mig. Vi såg på Holland-Danmark, käkade lunch och snackade. Sedan blev det lite läsning i "A drink before the war" som jag inhandlade häromdagen och en sväng till gymmet. Nu har jag myst lite grann, för mig själv, med kex, brieost, fikonmarmelad och rött vin till en Quentinfilm.
Nu ska jag ta hand om Min Älskling.

SHE'S NOT BROKEN, SHE'S JUST A BABY

Kvällen är aningen oviss. Fick just ett sms: "Du kan börja göra dig iordning. Du får mer detaljer snart." Det låter ju bra... Jaja, vi får väl se vart jag hamnar. Har typ inga pengar heller, men det får väl lösa sig!
Igår blev det fotboll, läsning, bakning, Björns Bar och slutligen lite vin och ost med Min Älskling. Mycket trevligt.
Nu får jag väl ta och sätta fart då.

OCH JAG SVÄR ATT JAG ALDRIG SETT STJÄRNORNA TYDLIGARE OVANFÖR

Lyxig dagen-efter-frukost.

ALORS ON DANCE

Det går i ett när man är ledig! Känns faktiskt rätt konstigt att terminen redan är slut. Jag började ju precis? Men nu har jag klarat av min 30 första högskolepoäng (förhoppningsvis, har ju inte fått resultatet på sista tentan än). Vuxenpoäng till Elin. Jag har också fått kontraktet till lägenheten, så det är lite småfix med det kvar, sen är det bara att räkna ner dagarna till 1 september.
Jag har hunnit med en helg på Framnäs, segling, räkor, vattenpipa och stora mängder vin till det. Igår var det introduktion för sommarvikarier på jobbet. Kändes fruktansvärt onödigt när man har jobbat där i 9 månader redan och dessutom hunnit med så pass många timmar där som jag gjorde i höstas. Men jag fick ju betalt, så man ska väl inte klaga. Nu är jag ledig fram till första seglarskoleveckan, efter det är det Marstrandsveckan (hur sjutton det nu ska gå till) och sedan är det tre intensiva veckor på Bräcke som gäller! Det blir nice.
Idag har jag gått upp vid 12, försökt hålla kontakt med omvärlden via Victors hemtelefon och Victor medan han jobbar. Det var aningen klurigt. Jag hoppas verkligen att jag får mitt nya SIM-kort idag... När jag väl fått all nödvändig information tog jag mig en promenad till Frölunda Torg, där Nicole höll mig sällskap i studentpresentsshoppandet. Nu återstår en dusch och annat smått och gott så att jag blir presentabel för vårens sista studentmottagning. Nu är det inte många ur eliten kvar på gymnasiet. Malin, Markus, Ellie? Men några har vi i alla fall kvar att se fram emot!

Nicoles fina bild på oss: Paris&Nicole <3

YOUNG AND WILD AND FREE

Grattis, grattis och åter grattis! Du har förtjänat det här! Det var underbart att se dig så lycklig igår! Jag älskar dig, systeryster!

I'M YOUNG AND I'M BLACK AND MY HAT'S REAL LOW

Jag sitter och stirrar på datorskärmen. Mitt kaffe har kallnat och jag har för ont i halsen för att röka. Jay-Z har 99 problem, but the bitch ain't one. Det är strålande sol och vindstilla på altanen, men det är meningen att jag ska fokusera på hållbar utveckling. Om jag sitter här och tittar på hur orden i uppgiften dansar omkring, så kanske motivationen kommer hit och våldtar mig så småningom. Man kan alltid hoppas.

MEET ME HALFWAY

Jag mår väldigt konstigt för tillfället. Jag tror att tröttheten från förkylningen slåss med glädjen jag känner inför livet i allmänhet just nu. Jag föreställer mig att det är såhär det känns att ta både uppåttjack och nedåttjack samtidigt. Det är en mycket underlig känsla av att sitta i en åkattraktion som svingar en uppåt och släpper i fritt fall på en och samma gång. Känslan som drar ner mig är en blandning av förkylningshuvudvärken och en del olösta problem, samt stressen över den kommande veckan. Men dom olösta, främst sociala, problemen väger nog allra tyngst ikväll.
Det som däremot drar upp mig är så mycket större och rymmer så mycket mer. Det innehåller allt ifrån stolthet över att jag har tagit mig tillbaka till jorden och landat på båda fötterna till att jag har läst ut en bok inför tentan idag. Det innehåller små saker, som att jag lyckats med mina naglar idag, och stora saker, som att min duktiga lillasyster tar studenten på onsdag. Men störst av allt, det som lyser starkast, det är min pojkvän. Det är han, som är så underbar mot mig och en fantastiskt duktig kock.
Det är vi, och allt det vi har gått igenom, rätt ut och klarat av. Den befriande känslan av att ta sig ut på andra sidan tunneln, starkare och ståtligare än någonsin. Känslan av att vi har tagit oss igenom så mycket och ändå står tillsammans. Det är vi, och allt det vi har och allt det vi kommer att ha. Vår framtid och vårt liv tillsammans. Det finns inte ord för att beskriva det nog. Det är bara överväldigande.
Och när jag står här, på andra sidan tunneln, med min älskades hand i min, så ska ni veta att det gamla inte är värt någonting. Det gamla som gjorde ont, som skar i mig och gjorde mig så illa. Det är inte värt någonting längre. Meningslöst, utrett, förklarat, blottat, granskat och tillintetgjort. I den sekund vi satte fötterna utanför tunneln tog vi beslutet att lägga allt det hemska bakom oss. Och i den sekunden så förlorade det sitt värde.
Så ikväll bekämpar jag min trötthet och mina bekymmer, för att stå vid din sida älskling. Idag och varje dag. Idag och varje dag.

JUST HOLD ON

Fullt ös, medvetslös. Typ. Jag har åkt på en underbar förkylning, hjärnan är full av hållbar utveckling och klimatförändringar inför kommande tenta och var och varannan dag är uppbokad av studentmottagningar. Dessutom har jag pappren som ska skickas både hit och dit, räkningar som ska betalas och en rejäl kompott av smågrejer att fixa med. Lagom stressigt och härligt. Och alltihop ska klaras av i denna dimma av förkylningshuvudvärk. Känns skönt.

Förövrigt så har jag världens vackraste lillasyster!

I LIKE WHERE WE ARE

All I want.

I KEEP WAITIN'

Linnéa Art Restaurant har fått sin recension i DI idag och det gick givetvis jättebra! Dom ligger nu näst högst upp på listan med 23 av 25 poäng. Min Victor är bäst! Jag försöker fixa en länk direkt till artikeln på di.se, men den vill absolut inte samarbeta... Så jag får återkomma med det helt enkelt!

Ikväll blir det alkohol och utgång!

JUST PULL THE TRIGGER

Vi rensade ur våra garderober
Vi fann så fula saker,
Så fula lik
Som jag kvävt till döden
Dom flesta hade börjat ruttna
Och när vi rensade ur våra garderober
Så fann vi så fula saker
Och vi slängde ut dom
Och mina lik var så många
Men du tog min hand
Du sa ”gjort är gjort”
Och du bar ut dom
Och vi städade våra garderober
Och allt det fula,
Det omoderna,
Det gamla,
Det slängde du
Det fick du mig att slänga
Det slängde jag
Och vi skulle ge plats åt det nya, sa du
Så hyllorna blev tomma
När vi rensade ur våra garderober
Och alla dom fula liken
Fick ge vika
För allt det nya,
Allt det fina,
För du sa att ”gjort är gjort”
Så vi skrubbade bort lukten av förruttnelse,
Rev ut gamla tapeter,
Brände lik och gamla kläder
Med minnena av smärtan som dom orsakat
Vi sa farväl,
Vi sa ”gå din väg och
Kom aldrig mer”
Och det var bara vi som hörde
Men vi klippte alla kedjor
När vi rensade ur våra garderober
Och vi fann allt det fula,
Du såg mina lik,
Och du tog min hand
När vi rensade ur våra garderober
För att ge plats
Åt allt det nya,
Allt det fina,
Och vi sa ”gå din väg
Och kom aldrig mer”

WE NEVER SAY NEVER

Idag blev det spenat- och honungsgryta med bacon. Till det blev det tagliatelle och så stekte jag lite championer. Mums, mums.

Ikväll är det S.S.Frams vårmöte ute på Framnäs, men annars är det en lugn dag. Försökte sola några minuter innan skyfallet kom, men sen blev det för blött...
Senare ikväll ska jag mysa med min Älskling också. Funderar på att ladda ner en film som vi har snackat om att se. Eller så kan vi ju titta på några avsnitt av Tintin, så att Victor kan gå in i sin nya roll...
Imorgon ska vi redovisa projektarbetet för klassen, det känns skönt att få det gjort. Sen tar vi en sak i taget, för dom kommande två veckorna är crazy-crazy!

BABY, I STILL NEED YOU

Idag har jag ätit lyxfrukost på altanen med min Älskling, suttit i solen och målat, varit på gymmet och dessutom fått skrivet mina delar till projektarbetet. Nu sitter jag och lyssnar på musik och känner mig allmänt snurrig i huvudet. Jag behöver verkligen duscha, för jag har svettats så det räcker och blir över idag...
Imorgon är jag ledig och jag hoppas att jag får vara det, för på fredag ska vi redovisa vår undervisningsidé. Sen får vi se vad kvällen har att erbjuda. Kanske har Linnéa fått sin recension av Uteätarna och då blir det nog alkohol. Dessutom hoppas jag att det händer något på fredagen, för lördagen blir en trist kväll för min del. Jobbar 7-16 på söndag, så det gäller att komma i säng i tid. Segt till tusen. Men man måste ha pengar.
Jag borde ta mig i kragen. Victor slutar nog snart och då vill jag ha hunnit med en dusch... Peace out!

I GUESS THIS MEANS YOU'RE SORRY

Jag och Ida hade ganska roligt igår när vi satt och pluggade. Jag skulle slå upp ordet "ohemul" på internet och hamnade på tuppjuck.com:
Ohemul: Motsats till Hemul. Hemulen lever i Mumindalen, men hans släkting Ohemulen bor i Söderköpings slum, där han livnär sig på gamla segelbåtar och gatsten. Viktigt att veta om Ohemulen: Kan äta människor. Springer fort, upp till 12 km/h. Har en attackradie på 28 cm. Livslängd upp till ca 400 år, om den vattnas ofta.

I WAS AIMING FOR THE SKY

Jag har nu kommit upp i ganska exakt 10.000 tecken på min hemtenta, vilket är maxgränsen. Den räknar dock med rubrik, sidhuvud och referenslistan, så det känns som att det är alldeles lagom. Sen vet jag inte om jag har svarat på det jag skulle, men det kommer jag inte bli klokare på hur länge jag än funderar... Så nu släpper vi den här tentan och så ska vi se till att ta oss till skolan på morgonen imorgon. Känns tungt just nu, men det blir till att bita ihop.

Imorgon bär det äntligen av till gymmet igen! Det var alldeles för länge sen, jag har abstinens... Inte för att jag inte varit fysiskt aktiv, men...

Jag vet att många i min omgivning är mer eller mindre chockade för tillfället. Men det är väl ingen som egentligen varit insatt på riktigt, så det är svårt för utomstående att få en ordentlig bild av situationen. Jag är bra på att inte visa vad jag känner och jag är proffs på att hålla mina tankar för mig själv. Så från min synvinkel har den här veckan möjligtvis varit positivt överraskande på vissa sätt, men ingenting är grundat på impulser eller påhitt, oavsett vad många verkar tro. Men jag antar att jag får leva med det. Okunniga har en förmåga att vara fördömande, har jag fått lära mig.

Jag har haft turen att ha vind i seglen hela den här veckan faktiskt. Det är nämligen så att jag har fått besked om lägenheten som jag tittat på, och den min! September till februari bor jag i en etta på Lindholmen och är herre över mitt eget hushåll. Det känns helt fantastiskt. Nu räknar jag dock med att jag har en herre till hos mig för jämnan, men... Åh, vad jag längtar!
I september blir det inflyttningspizza och givetvis, Petrus, blir det öl!

Nej, nu måste jag verkligen bege mig till sängen. Tråkigt som det är. Jag kommer att vara så trött imorgon och jag kommer att ha jättesvårt att somna dessutom. Har ju vänt en aning på dygnet den här veckan... Suck. Så är det!

Jag längtar så till Marsstrand också. Där kan vi snacka världsklass Peeet!






















If you only knew
How many times I counted
All the words that went wrong
If you only knew
How I refuse to let you go,
Even when you're gone
I don't regret any days I
Spent, nights we shared,
Or letters that I sent

BRING ME BACK TO LIFE

Jag har tagit en del beslut kring mitt liv. Det gäller framförallt umgänge och planering. Och prioritering. Det jag kan säga är att jag kommer låta vissa människor försvinna ur mitt liv, speciellt en del som redan har valt allt kliva ur. Jag tänker inte kämpa för att bibehålla någon relation med människor som antingen inte vill eller som har sårat mig eller fått mig att må dåligt. Jag tänker satsa min kraft och energi på dom människor som funnits där för mig, som inte gjort mig illa och som vill mig väl. Inte som en slags sortering, för att hoppa över det som är jobbigt, utan som ett steg mot ett lugnare liv. Ett sätt att förenkla vardagen och spara min kraft till det som betyder mest. Jag behöver orka med skolan, t.ex., och då är drama bara en energitjuv som sänker mina betyg. Problem har jag tillräckligt, utan av andra skapar dom åt mig. Och ärligt talat så anser jag att ganska många har kastat bort alla dom chanser till min omtanke och tid som jag gett dom. Även jag, naiv och blåögd som jag är, har en gräns. Och det senaste året har jag låtit alldeles för många människor gå över den gränsen och jag har förminskat mig själv för att ge plats åt dom. Nu bygger jag ut igen. Min gräns flyttas tillbaka och jag sträcker på ryggen för att signalera min ståndpunkt. Det finns människor jag inte kommer att vilja ha kontakt med alls och det finns människor som får finna sig i att bli tilldelade en viss mängd av min energi och sedan vara nöjda. Det här är mitt sätt att säga hejdå till vissa och sända en varningssignal till andra. Jag har folk som bryr sig om och som vill ha mig för den jag är. Människor som ger lika mycket som dom tar och som inte trampar på mig, och det är dom människorna som kommer att prioriteras. För även om det här låter väldigt negativt, så är det inte det. Det är också en hyllning till alla som verkligen är värda min energi. Dom som respekterar mina gränser, som vill mig väl och som ifrågasätter utan att bryta ner. Dom som är genuina och utan baktankar eller dolda motiv sträcker ut en hand utan att för den sakens skull dra ut mig för kanten. För jag har så många sådana människor i mitt liv och det betyder så mycket att jag kan lägga min energi på dom. Så jag har kommit fram till och beslutat att min energi och min tid är bara min att styra över. Och den använder jag till vad jag vill. Take it or leave it.

BURNING THROUGH MY DARKEST NIGHTS

Jag vet att många har varit, fortfarande är och dessutom kommer att bli arga och förbannade på mig. Det är både självklart och förtjänat. Till stor del får jag leva med det. Jag är bara mänsklig, men om man felar, speciellt om man sårar någon, så får man också ta konsekvenserna. Vad jag däremot har svårt att respektera är allt jävla hyckleri. Tycker man något, så får man stå för det. Har man en åsikt, säg den till mig. Men gå inte runt och tryck längs väggen och mumla bakom ryggen. Det är så fruktansvärt barnsligt. Jag kommer få kämpa nu, på många sätt. Och jag anser att hur jag än betett mig eller vilka misstag jag än har gjort, så förtjänar jag ärlighet. Och det står jag för.

Jag står också för att jag försatt mig i den här situationen och att det är krångligt. Det är en riskabel väg att gå och oddsen är emot mig. Men luften är rensad och jag tänker kämpa. Man kan inte se helheten om man står på utsidan, så jag räknar inte med så stor förståelse. Men vi vet, och jag vet. Och valet är vårat, bara vårat. So you can try and push me down, but I will keep my head up high.

IT'S NOT A TEST

Tiden förändrar allt. Och ingenting. Men jag står med fötterna på jorden igen. Och fastän det regnar och är grått utomhus, så ler jag idag. Och imorgon.

JAG VILL INTE ENS ATT DU SKA SE

Jag är röksugen, men jag har borstat tänderna och dessutom krupit ner under täcket. Får väl vänta tills imorgon, I guess. Det är nog bästa för halsen.
Imorgon blir en hetsig dag. Först till skolan, sen hem och avsluta tentan som ska vara inne kl. 17 och efter det blir det derbyfotboll. Men jag vet att mina tankar bara kommer att kretsa kring en enda sak och att koncentrationen kommer att lysa med sin frånvaro. Har egentligen ingen lust att gå på seminariet imorgon, för jag är så stressad inför inlämningen. Men jag har väl inget val. Dessutom vill jag ju träffa folket som jag saknat i två veckor nu.
Det får väl lösa sig helt enkelt...

Förövrigt var det underbart att träffa Johanna igår! Det ska göras om, och det snarast. Vi är verkligen sjukligt lika... Kärlek till dig!

Let's waste time
Chasing cars
Around our heads

I need your grace
To remind me
To find my own

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life

All that I am
All that I ever was
Is here in your perfect eyes, they're all I can see

ALL THAT I EVER WAS

Idag känner jag bara för att lägga mig ner och dö. Idag önskar jag bara att allt vore annorlunda. Att allt vore så himla jävla annorlunda. Jag önskar att ingenting av allt det hemska skulle ha hänt. Jag önskar att allt vore som "vanligt". Jag önskar att jag vore jag, och du vore du. Idag gör allt så ont att jag blir förlamad. Paralyserad av smärta, mörker och panik. Idag önskar jag att allt vore så jävla annorlunda, för jag vet inte vem jag är utan .

AS LONG AS I COULD

Jag har skrivit större delen av observationstentan. Frågan är hur jag ska få in min reflektion på 500 tecken. Men det får bli ett senare problem, för nu är det paus. Jag ska åka till gymmet och sedan göra mig iordning. Lika bra, för inspirationen dog ut.

Idag är en dålig dag. En värdelös dag. Idag skär knivar i själen och hjärtat värker. För varje hjärtslag sprids skräcken och paniken i mina ådror och mitt huvud är fullt av mörker och saknad. Idag är en dålig dag.

DON'T STOP BELIEVIN'

I think you can do much better than me
After all the lies that I made you believe
Guilt kicks in and I start to see
The edge of the bed
Where your nightgown used to be
I told myself I won't miss you
But I remember
What it feels like beside you
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me

While looking through your old box of notes
I found those pictures I took
That you were looking for
If there's one memory I don't want to lose
That time at the mall
You and me in the dressing room
I told myself I won't miss you
But I remember
What it feels like beside you
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me

The bed I'm lying in is getting colder
Wish I never would've said it's over
And I can't pretend... I won't think about you when I'm older
Cause we never really had our closure
This can't be the end
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me
(And I think you should know this)
(You deserve much better than me)

Better than me - Hinder

I WON'T FADE AWAY

I'm on my knees
only memories
are left for me to hold

Don't know how
but I'll get by
Slowly pull myself together

There's no escape
So keep me safe
This feels so unreal

Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it seems
Turn my grief to grace

I feel the cold
Loneliness unfold
Like from another world

Come what may
I wont fade away
But I know I might change

Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it was
Turn my grief to grace

Nothing comes easily
Where do I begin?
Nothing can bring me peace
I've lost everything
I just want to feel your embrace

Grace - Kate Havnevik

WE'LL DO IT ALL, EVERYTHING, ON OUR OWN

Flashbacks. Och beslut. Minnen. Och jag. Jag måste hitta vattenytan innan jag kan börja simma igen.

DEEP IN YOU

Känslor. Känslan. Något jag inte räknat med. Något jag hade planerat att leva utan en väldigt lång tid framöver. Den skulle gå över, försvinna, inte komma tillbaka. Jag skulle stålsätta mig. Jag skulle inte låta någonting tränga in. Jag skulle döda det lilla monstret som brukade riva i mitt inre. Jag skulle inte ge det någon näring, det skulle inte finnas någon möjlighet. Jag har försökt att se till mig själv för att bli kvitt det här, men jag kan inte komma undan att klandra den person som väckte monstret för så himla många år sen. Det har aldrig riktigt somnat om igen. Och det är så lättväckt. Det förvandlar mig till ett monster. Tar över och mörklägger. Strider mot mitt förnuft och hugger i mig som knivar. Det kanske är lätt att skylla ifrån sig, men sanningen är att jag aldrig riktigt har återhämtat mig från den kvällen för så länge sen. Jag kan inte minnas att jag någonsin kände den känslan på samma sätt innan dess. Jag kan inte minnas att det svarta hade någon kraft att påverka mig innan den dagen. Men efter. Efter det har det plågat mig i tystnad. För hur mycket det än tar över mig och stänger in mig, så låtsas jag inte om det. Det är skämmigt, det är onödigt, det är fruktansvärt överflödigt. Men känslan finns där. Den väcks gång på gång och river och hugger i mitt hjärta, ibland tills det svartnar för ögonen.
Jag trodde att jag hade begravt mitt monster. Jag trodde att jag skulle kunna undvika situationer som lockar fram det. Jag trodde att det äntligen skulle få vila. Så jävla onödigt och pinsamt och helt otroligt barnsligt.
Det värsta är ju att jag inte kan komma fram till en enda logisk orsak till det? Speciellt inte just nu, inte som mitt live ser ut idag. Så jävla random. Fuck it.


(youknowyouarecurious.com)