Imorgon sitter en del av mitt hjärta på ett flygplan på väg till Afghanistan, för att göra utlandstjänst. Jag har inga ord att skriva av mig med, för den här situationen är så absurd och tung och verklighetsfrämmande. Det enda jag med säkerhet kan sätta ord på är smärtan. Hjärtat värker, dunkar i otackt och sprider fysisk smärta blandat med ångest och oro likt svallvågor genom bröstet. Saknad och kärlek blandas med nattsvart oro. Mer ingående och bättre beskrivande verken kan eller orkar jag vara just nu. Nu behöver både kroppen och själen sömn och vila, men jag har svårt att stänga ögonlocken. När jag vaknar har Min Simba lämnat Göteborg, så jag vill helst inte att det ska bli morgon. Dessutom ska jag upp tidigt, så jag är lite extra stressad över hur trött jag kommer att vara imorgon. Jobbiga dagar blir så mycket värre med sömnbrist. Jag får ge det ett försök och hoppas på att verkligheten stannar utanför nattens drömmar, så att jag får några timmars semester från mitt nya, trogna orosmoln.
Let's waist time
Chasing cars
Around our heads
...
If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world
Forget what we're told
Before we get to old
...
Those three words
Are said to much
They're not enough
