PLAYING WITH THE BOYS

Just nu myser vi i våra röda soffor, framför två TV-apparater och två X-Box med MW2 igång. Jag försöker fokusera på "Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap", men jag är alldeles för rastlös. Jag vill åka och gymma, men jag vet inte när jag ska hinna det. Måste dessutom bestämma mig för om jag ska åka och kolla på Idas innebandymatch med Andreas eller om vi ska kolla säsongens mest ovissa bortamatch: MoDo-Frölunda. Det kan gå precis hur som helst i den matchen! Å andra sidan är jag rastlös, och det var så länge sen jag tittade på Idas lag... Sjuk beslutsångest!
Ikväll vet jag i alla fall att det blir Valand med Hora. Och säkert några fler. Det ser jag fram emot! Jag är riktigt taggad idag!
Det här är bland det bästa jag vet. Jag, Lillebror, extrastorebror Andreas, Hora och extralillebror Vilhelm i vardagsrummet. Mysig musik, TV-spel, datorer, filtar och massa skitsnack. Bästa starten på en lördag!

BIG FAKE SMILES AND STUPID LIES, WHILE DEEP INSIDE YOU'RE BLEEDING

Jag är trött på att folk frågar hur det är. Jag är trött på att folk inte frågar hur det är. Jag är trött på att vara social. Jag är trött på att vara ensam. Jag är trött på att försöka förklara. Jag är trött på att inte ha någon att prata med.
Nej, det är inte sant. Men dom jag behöver mest är inte här. Och dom jag inte orkar förklara för är dom som frågar. Och fast jag har så många här, så känns det aldrig tillräckligt. Jag vill berätta och jag vill sitta tyst.
Jag vill inte ha några frågor. Hur ska jag kunna svara på era frågor, när jag inte kan svara på mina egna? Jag har inga svar. Jag kan inte förklara, inte berätta, inte rationalisera och jag har ingen aning.
Dessutom är det seminarier och föreläsningar och basgrupper och diskussioner och flera hundratals sidor som ska läsas. Så, nej, jag vet inte hur det är eller hur jag mår. Och jag kommer att svara att det är bra, för jag orkar inget annat.

Hora. Jag vill vara tyst. Och röka.

TO HIGH TO GET OVER

Imorgon sätter skolan igång på riktigt... Jag har ännu inte fått mina böcker och jag vet inte hur jag skall hitta rätt sal imorgon. Men jag har i alla fall får mitt schema utskrivet och blivit tilldelad ett VFU(Verksamhetsförlagd utbildning)område. Tynnered. Spännande, indeed...
Förövrigt är jag både nervös och laddad. Och fortfarande helt förvirrad och allt det där, men jag måste verkligen separera skolan från mina känslor just nu, annars kommer jag aldrig att orka med.

Igår blev det party värre. Drog till en förfest hos Dess kompis och sen var planen Nivå. Men alla droppade av och kvar var jag och en tjej som heter Amanda (som jag aldrig träffat innan), så vi beslutade oss för att dra till Valand istället. Sjukt rolig kväll alltså!

Nu tänkte jag titta på The Mentalist och sedan sova. Big day imorgon!

SO DAMN PROUD OF ME

Så vi får väl se helt enkelt. Prioritet just nu: Rannsaka och reda ut mig själv och mina tankar, min vilja och mina känslor. Man kan inte bara ge upp.

DON'T PANIC

Tomthet.
Panik.
Värk inombords.
Panik.

JUST DON'T ASK ME HOW I AM

Introduktion i skolan idag. Gick väl bra, men... Glömde både plånbok och värktabletter, fick alldeles för mycket information på samma gång och fick riktigt ont i magen efter halva morgonen.
Imorgon sätter första kursen igång, då är det till att ha bättre koll, vara koncentrerad och tagga till. Det ska nog gå bra. I alla fall är det ju mer intressant.
Så nu börjar allvaret...

Aj, min mage! Är bjuden på födelsedagskalas för Fredric, men jag kan knappt röra mig. Och Victor kommer hem från Kosta och allt. Mensvärk är alltid maximalt otajmat!

I DON'T WANNA' BE FRIENDS

Jag har mensvärk, käkar massa Panodil och är lite arg på allt och alla.. (Det är väl i och för sig ingen som kan förneka att Johannes förtjänar det. "Ring och väck mig, så åker vi och gymmar vid 14!" Jadu, tjena..)
Dessutom fungerar min dator, öhm, lite sådär som den själv vill. Och så försöker jag stå emot världens chokladsug (jag har aldrig haft chokladsug förut, inte ens när jag haft mens...) och det är väldigt knepigt!

Jag är så jävla nervös inför imorgon. Har verkligen inte koll på någonting över huvudtaget, känns det som. Mest panik. Typ.

Alla var sjukt snygga i fredags alltså! Speciellt jag och Andreas... Haha! Synd bara att hans leopardtights inte syns på den här bilden.

I WANT YOUR REVENGE

Lady GaGa är så skön. Sådär lagom konstig och underbart annorlunda, inte som dom andra "pop-prinsessorna"... Dessutom är hon underhållande! Just nu är jag insnöad på Bad Romance (YouTube-länk).

Förövrigt är Västtrafik dumma i huvudet. Kolla på det här klippet på GP.se: "Därför vägrade rullstolsburna lämna vagnen". Kan man inte åtminstone försöka göra livet så lätt som möjligt, för dom som redan har det krångligare än "vi andra"? När man jobbar med det, så får man verkligen insikt i hur det fungerar. Man måste inse att allting tar längre tid, allting kräver hjälpmedel och allting är annorlunda. Så man kan väl, för Guds skull, försöka hjälpa till!?

DO I REALLY FEEL THE WAY I FEEL?

Jag har funderat mycket kring hur folk agerar i grupp och på hur människor omedvetet intar roller i förhållande till varandra. En teori som jag upptäckt ganska nyligen handlar framförallt om nära relationer mellan bara två personer. Till exempel bästa kompisar, ett par eller syskon. Allra tydligast har jag sett det hos syskon, och desto yngre dom är, desto lättare är det att se. Man tar på sig en av två identiteter: Konstruktör eller Förstörare. Ett väldigt simpelt exempel är mina sysslingar. Två småtjejer. Den ena går igenom, vänder och vrider, prövar sig fram och samlar på sig. Den andra testar praktiskt om man kan kasta, studsa eller hoppa på saker. Tillsammans är det en oslagbar kombination. Någon måste bygga, för att den andra ska kunna förstöra. Någon måste förstöra, för att den andre ska ha något att bygga upp. Det gäller nästan vad som helst. Hos bästa kompisar kan man se ett enkelt alternativ: Den ena blir för full och den andra får plåstra om. Man kan rada upp en mängd exempel.
Sen inte sagt att en person alltid har samma roll. I olika relationer tar vi alltid på oss olika roller och jag tror dessutom att vi kan växla mellan Konstruktören och Förstöraren i en och samma relation. Vissa växlar säker dagsvis, medan vissa går i samma invanda mönster dag ut och dag in.
Alltihop är ju bara mina funderingar, observeringar och teorier. Men det är roligt att försöka förstå sig på folk. (Även om det aldrig kommer att finnas några definitiva fack att passa in människor i.)

I HATE THIS PART

Det är väl så att det finns två huvudanledningar till att det är ganska dött här just nu... För det första, så har det hänt ganska mycket det senaste. Jul är...jul. Och sen öppet hus, släktmiddagar, hockeyn och Egypten. Kom hem och packade upp och packade om, åkte till mamma, fick reda på att jag kom in på Lärarprogrammet som börjar om en vecka (stressigt!) och sen jobbade jag helgen. Igår var det gymmet och planering. Idag har vi ätit lunch med Vilhelm, sen blir det gymmet och hockey.
Den andra anledningen är att jag har huvudet fullt av tankar och funderingar, men inget som jag kan skriva här. Jag har mycket att reda ut och problem att ta tag i. Behöver finna styrka, behöver styra upp, behöver ta en massa små steg och ett enormt steg. Och i huvudet går det runt. Runt, runt. Och så finns det ju få människor som är så bra på att hitta ursäkter till att skjuta upp saker som jag är...
I hate this part.