TAKE MY BREATH AWAY

Jag saknar det. Så mycket att det gör ont. Åh, vad jag saknar det. Vart tog det vägen?

THEY CAN TAKE TOMORROW

Jag är så fruktansvärt förkyld. Känner mig instängd i en snorbubbla. Huvudet pulserar och ögonen värker. Och jag som verkligen inte har tid för det här! Har alldeles för mycket att göra för att vara sjuk! Den här veckan är helt fullbokad.
Och min telefon har legat alldeles ensam i Victors bil sen igår eftermiddag. Stackars liten.

Gud, vad det är synd om mig just nu!

NEVER EVER TAKE ME FOR A FOOL

So it begins. Reality.
Jag ska göra en fejkad individuell vårdplan enligt VIPS datainsamlingsguide, skriva ett fördjupningsarbete om omvårdnad vid valfri somatisk sjukdom, förbereda mig för praktiken, plugga inför provet på psykiatrisk omvårdnad, lära mig ta venprov (i teorin och praktiken), köpa alla läroböcker, skaffa busskort... Och allt annat. Jesus.

Jag börjar 8.20 imorgon. Men jag sov middag på tok för länge förut, så vi får väl se hur mycket sömn jag får inatt. Jag dricker en kopp kvällste, ser på värdelösa nattrepriser, flummar runt på internet och funderar på att krypa ner med min bok. Har varit duktig och skaffat lånekort! Lånade en bok om en 16årig tjej med leukemi, som är på väg att dö. Den heter Innan jag dör och handlar om hur hon vill tillbringa sina sista månader i livet. Bland annat har hon en lista med saker som hon vill göra. Den är välskriven och inte överdrivet sentimental. Men jag kommer nog lipa så småningom.

Det är galna kattungar överallt!

Antingen så har jag kommit in en hjärndöd period eller så har du förändrat ditt beteende. I vilket fall så förstår jag inte. Har jag blivit annorlunda mot dig? Mot dom? Har jag varit för krävande? Är det en fas eller en ny vana? Jag har aldrig upplevt att det här ens nästan skulle vara ett problem. Så varför nu? Vad har förändrats? Du måste prata med mig, älskling. Du måste. This is killing me.

Nu ska jag njuta av en kvällscigarett, sedan krypa ner med min bok och hoppas att John Blund hälsar på.

THEY CAN'T TAKE YESTERDAY

Ordfacisten och pojken med dyslexi
(Skriven sommaren 2008)

Och när jag ser dig
Tittar du bort
”Vad har jag bett om?”
Och jag undrar vad du ser
Och jag undrar vad du såg
Kanske är det bara vi
Vi, som i plast och papper
Vi, som i choklad och sura bilar
Vi, som i Kent och cigaretter
Vi, som i orden och tystnaden
Vi, som i dina ögon
Ett hopkok av felkopplade nerver
Elsladdar som kortslutits
Och dom bästa som blev beskurna
Eller Vi,
Som i Hon med klänningar,
Fel färger och utan musiksmak
Som i Han med talang,
Sjuklig rastlöshet och dålig engelska
Som i Hon av blåst och salt
Och Han av märkesparfymer och hemmagjord Bearnaisesås
Eller ser du oss?
Oss, som i Jag som måste röka till sträcket,
Litar på alla som stuckit kniven i ryggen på mig
Och älskar att hata
Oss, som i Du som går som ett naivt spädbarn på stigen,
Har tjocktröja på dig på sommaren
Och stavar fel
Ordfascisten och pojken med dyslexi
Vinnaren och flickan som är rädd för att kämpa
Kafferasten och arbetsnarkomanen
Och vi blandar
Och det skär sig
Och vi blandar igen
Koka det som Bearnaisesås,
Så förenas Vi
Om jag hade fått välja,
Hade Allt varit annorlunda
Om du hade fått välja,
Hade Allt varit som det är
Och vi älskar
Och vi försöker hata,
Men vi älskar
Och vi älskar mer för varje dag
Och jag undrar lika mycket
Vad det är du ser?
När du tittar ner på oss,
När du vänder och vrider,
Vad är det du ser?

SOM JAG ÖNSKAR ATT JAG VAR VÄRD DIG

Du är min drog, och det här är min avänjningsperiod. När sommaren är slut är det dags att trappa ner. Vi får saker att göra på varsit håll, utan att det finns möjlighet att haka på varje steg. När hösten kommer kan vi inte längre blanda oss i allt den andra gör. Jag har skola, du har jobb. Och utöver det är du deppigare än jag någonsin sett dig. När du inte får göra det du älskar kvävs den underbara gnistan som annars för dig att stråla så underbart. Passionen för ditt jobb som nu hålls tillbaka skapar en frustration som går ut över allt och alla. Och vad jag än försöker göra eller säga, så är det inte tillräckligt. Jag önskar att jag kunde göra något för att lätta på dina bördor, men älskade, jag gör så gott jag kan. Håll ut. Lägg energin på att träna eller hjälpa din mamma, men försök att inte omvandla den till bitterhet som du tynger dina anhöriga med. Ingen förtjänar det, allra minst du.
"Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära"

I GOT SOUL

Fått ändrat praktik till Psykos avd. på Lundby sjukhus. Underbart!

Jag och Victor har ätit sushi. Han är megaförkyld. Söt, men snorig!

Skolan har dragit igång på riktigt. Tre timmar långa lektioner, läxor, uppgifter, prov, stenciler, fördjupningsarbeten... Men också rökpauser, mysiga pratstunder och billigt kaffe. Och på det stora hela är det roligt. Riktigt roligt. Att plugga något som faktiskt intresserar en, det är en helt annan femma än grundskolan och gymnasiet. Jag kommer ju ha nytta av det jag lär mig nu. Det finns en anledning till att läsa om schizofreni, EKG och smärtlindring. Jag kommer ha användning av det i verkliga livet. (Mitt verkliga liv.)

Ser på Cityakuten, som en riktig vård-nörd!

Jag och pappa ska planera in en dag i veckan då vi ska köpa skolböcker och busskort och gå till optikern. Fast mest vill jag göra det för att umgås med pappa. Prata lite. Far och dotter-time.
Och så ska han hjälpa mig att beställa kläder. Massvis med snygga kläder från Forever21.com, en helt underbar sida! Med galet mycket snygga (och billiga!) kläder. Lovely!

LOVE ISN'T ALLWAYS ON TIME

När Johannes var på fotboll igår, blev han kallad jävla ungjävel. Av Göran Johansson. Han vet hur man lyckas i alla fall, den grabben.

Jag har spenderat ett dygn hos Jessica, i hennes brors lägenhet i Vasa. Dygnet har bestått av Sex and the city, vin, sushi, cigaretter, några shots, nudlar, tjejsnack, tjejsnack och tjejsnack. Lovely!

Att ha pojkvän är helt underbart och sjukligt frustrerande. Jag förstår inte! Jag kan inte läsa tankar!

OCH VÄRLDEN FÖRTJÄNAR INTE DIG

Du är det finaste jag vet.

Jag har fått veta en sak som jag inte kan sprida ut innan vissa personer fått veta det från rätt håll. Men jag kan i alla fall säga att det nog känns skönt. Men jag stannar vid nog. För det är klart att det känns konstigt och lite jobbigt också. Men absolut inte oväntat. Vi får vänta och se exakt hur det blir, men det blir i alla fall.

Och så har jag fått ett mejl. Som jag inte heller tänker tala om vad det stod i ännu, förutom att jag kan säga att det var lite chokerande. Men framförallt roligt. Sen får jag väl ta ställning till om det skulle vara en kul grej, om jag ens får en chans vill säga. Jag får väga för- och nackdelar helt enkelt.

Fick reda på min praktikplats idag. Det sög. Fick en som jag inte ville ha. Hur svårt kan det vara att ge mig psykiatri, när jag önskat det? Nu har jag i alla fall mejlat till dom som har hand om det hela och så får jag hålla tummarna jättehårt. Jag har ingen större chans att få igenom min önskan om byte av praktikplats, men jag får hoppas tills vidare.

Jag saknar Hora, han är typ borta.

Jag vill tillbaka till Framnäs, sommaren och seglarskolan. Och Marstrand och Vidfamne och solen. Saknar alltihop så det gör ont i hjärtat. Det har varit en helt crazy-underbar sommar!