Jag är så trött på att folk gör som inte jag vill. Jag är så fruktansvärt trött på att folk säger till mig vad jag ska göra. Vad som är rätt och vad som är fel. Vad jag ska och bör och måste.
Jag vet mycket väl vad som är etik och vad som är moral. Jag vet mer än väl vad som anses rätt och fel.
Men vad alla andra missar är vad som är rätt och fel för mig. Det finns ingen som ser hela bilden eller alla mina synvinklar. Så kom inte och tala om för mig vad jag borde göra, för ni kan inte ha en aning när inte ens jag har det själv. Jag vet inte ens vad jag vill eller vad som vore bäst, så någon annan kan omöjligen veta det heller.
Mina misstag är mina misstag. Och lösningarna på problemen måste bli mina egna lösningar på mina egna problem.
Var inte så snabba med att döma. Ni kan aldrig veta vad en enskild individ går igenom.
lördag 31 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
JUST A MEMORY BEFORE YOU LEAVE
Ja, då har det kört ihop sig igen. Ni som läser här har fått en inbjudan på hotmailen, om någon frågar er hur man kommer in, skicka dom till mig. Det verkar jättekrångligt och jag önskar att det fanns ett enklare sätt, men nu är det som det är. Tydligen så har jag sårat folk genom det jag skrivit och dessutom låter det visst som att jag ska ta livet av mig... Jag har aldrig menat att såra någon och jag tänker verkligen inte ta livet av mig (inte för att jag tror att ni tvivlade). Men så har mina texter upplevts av några i alla fall. Några som absolut aldrig borde ha hittat hit från första början och jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att dom skulle läsa min blogg. Men varje dag den senaste tiden har det kommit något och slagit mig i huvudet, så varför inte idag också? Att jag låter fruktansvärt deppig beror väl helt enkelt på att 1. Ja, jag har det tufft nu och 2. Jag använder bloggen till att skriva av mig mina tankar och få ur mig det jobbiga i terapeutiskt syfte, vilket innebär att alla mina problem samlas på samma ställe. Jag är jävligt ledsen att det här ens kunde hända och jag har svårt att förstå dom synpunkter som kommit fram... Men jag får ta det som det är just nu och så får vi se om jag kan lösa det på ett bättre sätt längre fram.
Jag har svårt att tro att ni som känner mig väl skulle tro att hela mitt liv är nattsvart. Ni träffar mig och vet hur jag är och vad jag tycker om saker. Ni vet att jag har det jobbigt, men ni vet också att jag klarar mig och att jag har massor av positiva saker i mitt liv. Så; om jag gett bilden av att jag är påväg att hänga mig så kan jag en gång för alla klargöra att det inte kommer hända!
Dessutom vill jag klargöra att jag inte skriver den här bloggen för någons annas skull än min egen. Vissa saker kan man prata med sina vänner om face to face, vissa saker är skönare att berätta här. Vissa saker vill jag bara få ur mig. Och ibland vill jag bara skriva vad jag gjort under dagen. Oavsett syftet, så är det upp till mig vad jag skriver och jag har enligt min mening rätt att tycka och känna precis vad som helst, vare sig jag kan styra det eller inte. Jag är inte en människa som skulle såra någon avsiktligt. Speciellt inte på ett sådant här offentligt sätt.
Så, återigen: Jag litar på att ni känner mig och vet vad jag pratar om och varför jag skriver det jag skriver.
Har ni fått tillgång hit så tillhör ni några av dom som jag litar på.
Och tack för att ni finns!
Jag har svårt att tro att ni som känner mig väl skulle tro att hela mitt liv är nattsvart. Ni träffar mig och vet hur jag är och vad jag tycker om saker. Ni vet att jag har det jobbigt, men ni vet också att jag klarar mig och att jag har massor av positiva saker i mitt liv. Så; om jag gett bilden av att jag är påväg att hänga mig så kan jag en gång för alla klargöra att det inte kommer hända!
Dessutom vill jag klargöra att jag inte skriver den här bloggen för någons annas skull än min egen. Vissa saker kan man prata med sina vänner om face to face, vissa saker är skönare att berätta här. Vissa saker vill jag bara få ur mig. Och ibland vill jag bara skriva vad jag gjort under dagen. Oavsett syftet, så är det upp till mig vad jag skriver och jag har enligt min mening rätt att tycka och känna precis vad som helst, vare sig jag kan styra det eller inte. Jag är inte en människa som skulle såra någon avsiktligt. Speciellt inte på ett sådant här offentligt sätt.
Så, återigen: Jag litar på att ni känner mig och vet vad jag pratar om och varför jag skriver det jag skriver.
Har ni fått tillgång hit så tillhör ni några av dom som jag litar på.
Och tack för att ni finns!
tisdag 27 januari 2009
THEY SAY TIME WILL HEAL THE WOUNDS BUT NOTHING HAPPENS SO FAR
Idag har jag gjort frukost till Johannes och tvingat iväg honom till skolan, sen har vi gått och gått och gått på praktiken. Sen hem och laga middag (pastasallad!), möte med juniorkommitén hos Fru Thornström och nu har jag precis kastat mig i sängen. Har så ont i benen och axlarna. Men i övrigt en ganska så trevlig dag ändå.
Imorgon ska jag träffa Jessica, det var alldeles för länge sen...
Och så längtar jag galet mycket till fredag. Min lärare besöker praktiken: inte kul alls, men kvällen ska bli desto mysigare!
Det är skönt att sova, för min hjärna har skapat någon slags återkommande drömvärld som jag besöker om nätterna. Där är det väldigt konstigt, men betydligt mindre kaos än i den verkliga världen. En aning stört kanske, men skönt i alla fall!
Jag har en riktig favoritbild från nyår, btw!
Vi har ju faktiskt lyckats få med nästan alla iaf!
Imorgon ska jag träffa Jessica, det var alldeles för länge sen...
Och så längtar jag galet mycket till fredag. Min lärare besöker praktiken: inte kul alls, men kvällen ska bli desto mysigare!
Det är skönt att sova, för min hjärna har skapat någon slags återkommande drömvärld som jag besöker om nätterna. Där är det väldigt konstigt, men betydligt mindre kaos än i den verkliga världen. En aning stört kanske, men skönt i alla fall!
Jag har en riktig favoritbild från nyår, btw!
Vi har ju faktiskt lyckats få med nästan alla iaf!
måndag 26 januari 2009
I WANT TO KNOW WHO I AM
"Hur allt började? Hur ska man någonsin kunna veta i vilket exakt ögonblick något igångsätts och sedan inte kan stoppas? Kanske man snarare borde formulera frågan om det hade kunnat gå på något annat sätt än det gjorde? Om det hade kunnat bli annorlunda. På den frågan måste svaret bli:
Naturligtvis. Och naturligtvis inte.
Vid varje tidpunkt i den här historien, liksom i varje historia, har de agerande ett val, de kan handla på ett visst sätt, men de kan också låta bli. Det är först i efterhand något synes oundvikligt eftersom det bevisligen hände.
Så naturligtvis hade det inte kunnat vara annorlunda. Eftersom det inte är det.
Det som gör en tragedi drabbande är att publiken tvingas bevittna hur något hemskt blir oundvikligt som inte hade behövt vara oundvikligt. Man vet hur det kommer sluta men det hjälper inte att ropa goda råd och varningar. Ingen lyssnar. Våra råd och varningar når inte fram. Så vi spelar upp tragedin om och om igen: Gå inte dit! Öppna inte den dörren! Vänd dig inte om! Stoppa tillbaka pistolen i lådan! Drick inte giftet ännu, käringen kommer vakna! Gå inte ombord på båten! Ser ni inte att den heter Titanic? Den sjunker! Hör ni inte! Den sjunker!
Men för att veta måste man befinna sig i efteråt.
I det som redan är försent.
I det som inte kan göras ogjort.
Då vet man.
När man befinner sig mitt uppe i ett händelseförlopp har man inte en aning, man skulle inte ens kalla det för händelseförlopp. Allt man ser är en mycket begränsad del av det som just då sker och man anar inte vad det kan komma att betyda. Man är möjligen medveten om vad man själv gör men ofta inte ens det, för det man gör är i sig så obetydligt, så fristående att man räknar det för intet, och man kan inte ana följderna, inte skymta mönstret som allt tydligare avtecknar sig för den som befinner sig i efteråt och ropar sina varningar tillbaka i tomma intet.
Och eftersom man inte anar följderna eller skymtar mönstret agerar man på det sätt som är det enklaste och mest bekväma: man handlar efter sin bestämmelse, man agerar efter sin tilldelade roll - och blir på så sätt en bricka i spelet, en del av den rörelseenergi som får bollen att rulla allt snabbare.
Ett lejon gör som ett lejon gör. En gasell agerar som en gasell agerar. Och bollen rullar och spelet fortsätter och tragedin närmar sig alltmer obönhörligt den stund då den blir oundviklig.
...
Det som sker har redan skett. Det skedde för länge sen.
Det var då vi hade ett val.
Nu har vi ingenting."
-Jonas Gradell
Naturligtvis. Och naturligtvis inte.
Vid varje tidpunkt i den här historien, liksom i varje historia, har de agerande ett val, de kan handla på ett visst sätt, men de kan också låta bli. Det är först i efterhand något synes oundvikligt eftersom det bevisligen hände.
Så naturligtvis hade det inte kunnat vara annorlunda. Eftersom det inte är det.
Det som gör en tragedi drabbande är att publiken tvingas bevittna hur något hemskt blir oundvikligt som inte hade behövt vara oundvikligt. Man vet hur det kommer sluta men det hjälper inte att ropa goda råd och varningar. Ingen lyssnar. Våra råd och varningar når inte fram. Så vi spelar upp tragedin om och om igen: Gå inte dit! Öppna inte den dörren! Vänd dig inte om! Stoppa tillbaka pistolen i lådan! Drick inte giftet ännu, käringen kommer vakna! Gå inte ombord på båten! Ser ni inte att den heter Titanic? Den sjunker! Hör ni inte! Den sjunker!
Men för att veta måste man befinna sig i efteråt.
I det som redan är försent.
I det som inte kan göras ogjort.
Då vet man.
När man befinner sig mitt uppe i ett händelseförlopp har man inte en aning, man skulle inte ens kalla det för händelseförlopp. Allt man ser är en mycket begränsad del av det som just då sker och man anar inte vad det kan komma att betyda. Man är möjligen medveten om vad man själv gör men ofta inte ens det, för det man gör är i sig så obetydligt, så fristående att man räknar det för intet, och man kan inte ana följderna, inte skymta mönstret som allt tydligare avtecknar sig för den som befinner sig i efteråt och ropar sina varningar tillbaka i tomma intet.
Och eftersom man inte anar följderna eller skymtar mönstret agerar man på det sätt som är det enklaste och mest bekväma: man handlar efter sin bestämmelse, man agerar efter sin tilldelade roll - och blir på så sätt en bricka i spelet, en del av den rörelseenergi som får bollen att rulla allt snabbare.
Ett lejon gör som ett lejon gör. En gasell agerar som en gasell agerar. Och bollen rullar och spelet fortsätter och tragedin närmar sig alltmer obönhörligt den stund då den blir oundviklig.
...
Det som sker har redan skett. Det skedde för länge sen.
Det var då vi hade ett val.
Nu har vi ingenting."
-Jonas Gradell
PUT ME TO SLEEP, IT'S OVER
Jag är ansvarig för allt och alla. Framförallt är jag ansvarig för all ondska, tydligen. Eller så är det mitt ansvar att bekämpa den, kanske? Det är i alla fall det jag försöker. Med varje ven i min kropp slåss jag mot allt djävulskap som drabbar mig och dom jag bryr mig om. Varje sekund dunkar pulsen i mitt huvud av smärta. Det gör ont i mig av alla tankar som trängs där inne. Jag har svårt att fokusera på någonting annat än alla problem. Jag kan knappt förstå vad folk säger till mig, för jag är så besatt av mina tankar. Jag städade just rummet i tvångstanke-mani, på grund av att dagen varit som den varit. Det är tur att praktiken var så förbaskat rolig idag, för jag fick lov att slappna av åtminstone några minuter när vi var i kyrkan. Om jag inte hade haft praktiken just nu, så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Det bryter allt annat, i alla fall då och då, och jag får lov att ägna mig åt någonting helt annat än den här upp och ner vända världen vi lever i.
Det finns väl alltid hopp, antar jag.
I alla fall finns det alltid tro.
Det finns väl alltid hopp, antar jag.
I alla fall finns det alltid tro.
söndag 25 januari 2009
I AM THE ONE AND ONLY
Helgen var knas. Precis som helgerna är nuförtiden. Precis som veckorna är. Precis som allting är. Varenda minut av varenda timme är konstig. Alla sekunder, alla dagar, är en aning ur balans. En aning? Hela världen är skev, kan man säga. Eller så är det bara jag, det är svårt att avgöra.
torsdag 22 januari 2009
HALO
My heart is pounding, the blood is streaming, my friends.
And I can't be whole again, I can't be whole again
I'm sorry
The poison's inside now
And the soul's not aching, I'm scared
Cause I will not love again, I will not love again
It kills me inside, it kills me inside
Yeeaah
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and no more lies, it's over
The river runs red now, my friends
and it will turn red again, it will turn red again
Open your eyes, open your eyes
Yeeah
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and bury the lies
The bond is wasted, your trust will fall
My journey starts when the grim reaper calls.
Goodbye to you,
goodbye to you,
goodbye to you
It's over now
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and bury the lies, it's over
There is no Halo
There is no halo,
My friends
And I can't be whole again, I can't be whole again
I'm sorry
The poison's inside now
And the soul's not aching, I'm scared
Cause I will not love again, I will not love again
It kills me inside, it kills me inside
Yeeaah
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and no more lies, it's over
The river runs red now, my friends
and it will turn red again, it will turn red again
Open your eyes, open your eyes
Yeeah
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and bury the lies
The bond is wasted, your trust will fall
My journey starts when the grim reaper calls.
Goodbye to you,
goodbye to you,
goodbye to you
It's over now
You have a credulous mind it's not a halo
showing in front of your eyes
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and bury the lies, it's over
There is no Halo
There is no halo,
My friends
onsdag 21 januari 2009
WILL YOU, WILL YOU PLEASE?
I den här delen av Frölunda är rullskidor högsta mode... Det var populärt i Långedrag för 5 år sen. Plus att det ser efterblivet ut. Haha.
Jag måste äta något innan praktiken, men jag vet inte vad. Det finns inte så mycket att laga... Jättesegt jue!
Imorgon är det Horadag! Det är efterlängtat big time!
Jag måste äta något innan praktiken, men jag vet inte vad. Det finns inte så mycket att laga... Jättesegt jue!
Imorgon är det Horadag! Det är efterlängtat big time!
tisdag 20 januari 2009
I DON'T WANT TO LOSE YOUR LOVE TONIGHT
Mysig frukost; mackor med chevréost och pinjenötter. Praktik i regn och kyla med goa människor. Sushi med Victor och sen världshistoriens konstigaste hockeymatch. Lite allsång i bilen och nu TV med Johannes. Mycket flängande, men ändå trevligt.
måndag 19 januari 2009
I'M BEGING ON MY KNEES
Nu ska jag bo hos mamma en vecka. Ganska lyxigt med 4 minuters bussväg till praktiken...
Ramses låter som en duva, jag börjar bli lite orolig!
Jag har ont i min handled. Jag vet verkligen inte vad jag har gjort, men det värker som fan ibland. Får väl se om det släpper under dagen.
Ramses låter som en duva, jag börjar bli lite orolig!
Jag har ont i min handled. Jag vet verkligen inte vad jag har gjort, men det värker som fan ibland. Får väl se om det släpper under dagen.
lördag 17 januari 2009
LOST IN THE DARK
Vad fan vill du att jag ska säga? Det spelar ingen roll vad det är, jag bryr mig ändå. Prata med mig för helvete. Jag bryr mig. Jag bryr mig. Jag bryr mig. Jag bryr mig. Jag bryr mig för i helvete. Lyssna på mig. Du kan bli hur jävla arg som helst, men det förändrar inte det faktum att jag finns här för dig. Du kanske hatar mig, du kanske inte respekterar mig. Jag bryr mig lik förbannat. Så skäll på mig, skrik på mig, gnäll på mig, var arg... Jag är kvar. Jag lyssnar. Jag finns här. Det handlar aldrig om mig. Det handlar alltid om dig. Alltid om dig. Alltid om dig. Alltid om dig. Jag bryr mig. Var trött, var sur, var ledsen, var grinig. Jag rubbar mig inte en millimeter. Jag bryr mig och det handlar alltid om dig. Jag bryr mig alltid och det handlar alltid om dig. Du kanske inte ens uppskattar det här, men jag bryr mig för mycket för att låta bli. Jag bryr mig och det handlar alltid om dig.
fredag 16 januari 2009
THERE'S NO PROMISES
Jag ska till läkaren 14.15 och sen börjar praktiken 15.30, så det blir alldeles lagom. Jag slutar 19 och då blir det till att handla lite gott till ikväll och sen hem. Byta om och fixa iordning snabbt som satan. Sen ska vi ha myspysigt värre! Jag ser fram emot ikväll. Ta några glas vin och chilla. Hade iofs inte bangat att supa ner mig och däcka heller, men vi får nog se hur det blir med det. Har saknat lite hemmadrickande. Det ska bli gött att hänga med alla ikväll iaf! Och att få fira Johannes ordentligt, eftersom hans födelsedag blev så jävla värdelös. Stackaren! Så nu ser vi till att lägga all energi på att fira Johannes ikväll!
Vi ses sen, min vänner!
Vi ses sen, min vänner!
torsdag 15 januari 2009
TOUCH ME AGAIN
FAN VAD NI SUGER PÅ ATT KOMMENTERA! HUR KUL ÄR DET ATT SKRIVA OM MAN FÅR TYP EN REAKTION I HALVÅRET! SKÄMS PÅ ER!
Fast jag tycker ju om er ändå.
VIKTIG INFORMATION:
Imorgon; Fredag; Kl 20.00
Vi firar Johannes med tårta
hos Börjessons. Dom som vill
tar det lugnt och myser, dom
som vill super ner varandra.
Ta gärna med er något att dricka,
så fixar vi blanddricka om
så önskas.
Ingen utgång, bara hemmachill.
Vi är ensamma hemma,
så det går bra att sova över.
Petrus och Victor har uppgifter,
glöm inte det!
Kom eller bli förevigt klassad
som svikare!
Fast jag tycker ju om er ändå.
VIKTIG INFORMATION:
Imorgon; Fredag; Kl 20.00
Vi firar Johannes med tårta
hos Börjessons. Dom som vill
tar det lugnt och myser, dom
som vill super ner varandra.
Ta gärna med er något att dricka,
så fixar vi blanddricka om
så önskas.
Ingen utgång, bara hemmachill.
Vi är ensamma hemma,
så det går bra att sova över.
Petrus och Victor har uppgifter,
glöm inte det!
Kom eller bli förevigt klassad
som svikare!
LET THAT SENSUAL DESIRE TAKE THAT UPPER HAND
Välkommen till En dag i Elins gamla egomapp! Jag hoppas att ni ska trivas. Jag har haft kul som fan... Nostalgi is the shit!
onsdag 14 januari 2009
ALL I NEED IS TO MAKE YOU BREATH
Reason to cry är verkligen en åka-Jakobs-OSW-bil-på-kvällen-låt. Den är mysig.
Hemma hos oss är det inte mysigt just nu. Mamma, mormor och morfar är här i huset och allt är kaos. Jag får förklara mer vid ett senare tillfälle. Nu lyssnar jag på Takida och Secret Beatz och mormor gör te, för kaffet är tydligen slut. Mamma skriker i köket och slänger saker i golvet. Johannes ser ut som ett vandrande spöke. Jag känner mig som ett.
Och jag har ingen att prata med just nu. Alla jobbar eller sover eller städar eller något annat. Inte för att jag hade fått prata ifred ändå. Man får nämligen inte vara ifred idag.
Hemma hos oss är det inte mysigt just nu. Mamma, mormor och morfar är här i huset och allt är kaos. Jag får förklara mer vid ett senare tillfälle. Nu lyssnar jag på Takida och Secret Beatz och mormor gör te, för kaffet är tydligen slut. Mamma skriker i köket och slänger saker i golvet. Johannes ser ut som ett vandrande spöke. Jag känner mig som ett.
Och jag har ingen att prata med just nu. Alla jobbar eller sover eller städar eller något annat. Inte för att jag hade fått prata ifred ändå. Man får nämligen inte vara ifred idag.
I'VE GOT A REASON TO CRY
Som brevbärare levererar jag följande medelanden till olika människor som betyder väldigt mycket för mig. Jag vill så gärna förklara för er vad jag känner, men det slutar oftast i meningslösa fyllekonversationer om "det hääär bordet...". Därför ägnar jag en stund åt att ge kärlek till dom som jag allt för sällan visar min uppskattning gentemot.
Du vet nog själv vad som är ämnat för dig.
(Om du nu inte skulle veta: Fråga gärna. Någon annanstans.)
1. Det finns så mycket jag skulle vilja prata om. Samtidigt finns det ingenting alls kvar att säga. För allt är väl sagt, eller hur? Vi sa det som kunde sägas, vi gjorde så rätt det gick av något så fel. Eller pratar jag bara skit? Jag kvävs, jag drunknar, jag krossas, jag fräts sönder. Du måste prata med mig, för vi är inte så jävla olika du och jag. När du behöver hjälp kommer jag alltid att sträcka ut en hand. Tro mig. Du är en av dom bästa personer jag vet. Jag har sagt det så många gånger och jag kommer, om du låter mig, att säga det hundratals gånger till: Du är värd det bästa.
2. Ibland känns det som att du är den enda som har mage att säga sanningen till mig. Och ibland är du den enda som har tålamod nog att inte säga någonting alls. Och ibland är du den enda person som jag faktisk står ut med. Jag kan aldrig säga allt till dig, men å andra sidan behöver jag heller inte det. Du lyssnar om jag pratar och du lyssnar om jag är tyst. Och du vet när jag inte berättar något, men du vet också att du inte ska fråga. Du lyssnar inte av din egna nyfikenhet, du lyssnar för att jag pratar. Och du är där. Du är alltid där. För det finns inga ord stora nog att att visa min tacksamhet. Många har så svårt att förstå oss, dom flesta fattar nästan ingenting alls. Dom som ser världen genom sina egna trånga ögon. Dom som inte har insett dom riktiga värdena i livet. Men det är sånt som man får utstå som version 2.0
3. Nala saknar Simba. För så fort det blir tungt vänder jag mig om för att se om du är där och när jag inte hittar dig så tappar jag fotfästet. Jag har aldrig varit en ängel mot dig, men du har alltid varit min ängel. Trots att jag varit så hemsk man kan vara mot någon någonsin mot dig, så svarar du varenda gång jag ringer. Mitt säkerhetsnät. Min livlina.
4. Om du någonsin läser här har jag ingen aning om. Men lik förbannat är du en av mina viktigaste vänner. Från den dagen då allt föll samman på riktigt för första gången i mitt liv, då jag fick reda på hur det kändes att bli sviken. Då jag fick lära mig känslan av att fullständigt tappa greppet om livet. Då jag var den som blev lurad. Från den kvällen då du var den första som jag berättade för och då du var den som ringde och räddade mig när det var som värst. Du får gärna påstå att du är känslokall och jag vet att du gillar att tro att du är proffs på manipulering. Men, vännen min, på 4 år lär man sig ganska mycket om varandra. Ibland har du utläggningar om diverse av mina problem och ibland säger du helt enkelt det som jag vill höra just då. Oavsett vad det handlar om så finns det en sak som är få förunnat: Jag litar på dig.
Du vet nog själv vad som är ämnat för dig.
(Om du nu inte skulle veta: Fråga gärna. Någon annanstans.)
1. Det finns så mycket jag skulle vilja prata om. Samtidigt finns det ingenting alls kvar att säga. För allt är väl sagt, eller hur? Vi sa det som kunde sägas, vi gjorde så rätt det gick av något så fel. Eller pratar jag bara skit? Jag kvävs, jag drunknar, jag krossas, jag fräts sönder. Du måste prata med mig, för vi är inte så jävla olika du och jag. När du behöver hjälp kommer jag alltid att sträcka ut en hand. Tro mig. Du är en av dom bästa personer jag vet. Jag har sagt det så många gånger och jag kommer, om du låter mig, att säga det hundratals gånger till: Du är värd det bästa.
2. Ibland känns det som att du är den enda som har mage att säga sanningen till mig. Och ibland är du den enda som har tålamod nog att inte säga någonting alls. Och ibland är du den enda person som jag faktisk står ut med. Jag kan aldrig säga allt till dig, men å andra sidan behöver jag heller inte det. Du lyssnar om jag pratar och du lyssnar om jag är tyst. Och du vet när jag inte berättar något, men du vet också att du inte ska fråga. Du lyssnar inte av din egna nyfikenhet, du lyssnar för att jag pratar. Och du är där. Du är alltid där. För det finns inga ord stora nog att att visa min tacksamhet. Många har så svårt att förstå oss, dom flesta fattar nästan ingenting alls. Dom som ser världen genom sina egna trånga ögon. Dom som inte har insett dom riktiga värdena i livet. Men det är sånt som man får utstå som version 2.0
3. Nala saknar Simba. För så fort det blir tungt vänder jag mig om för att se om du är där och när jag inte hittar dig så tappar jag fotfästet. Jag har aldrig varit en ängel mot dig, men du har alltid varit min ängel. Trots att jag varit så hemsk man kan vara mot någon någonsin mot dig, så svarar du varenda gång jag ringer. Mitt säkerhetsnät. Min livlina.
4. Om du någonsin läser här har jag ingen aning om. Men lik förbannat är du en av mina viktigaste vänner. Från den dagen då allt föll samman på riktigt för första gången i mitt liv, då jag fick reda på hur det kändes att bli sviken. Då jag fick lära mig känslan av att fullständigt tappa greppet om livet. Då jag var den som blev lurad. Från den kvällen då du var den första som jag berättade för och då du var den som ringde och räddade mig när det var som värst. Du får gärna påstå att du är känslokall och jag vet att du gillar att tro att du är proffs på manipulering. Men, vännen min, på 4 år lär man sig ganska mycket om varandra. Ibland har du utläggningar om diverse av mina problem och ibland säger du helt enkelt det som jag vill höra just då. Oavsett vad det handlar om så finns det en sak som är få förunnat: Jag litar på dig.
WISH I COULD HAVE BEEN THERE FOR YOU ALL ALONG
This is for you
GRATTIS MIN ÄLSKLINGSBROR!
GRATTIS MIN ÄLSKLINGSBROR!
Jag älskar dig för alltid!tisdag 13 januari 2009
PEOPLE GET BY EVERY DAY WITH THE SHAME
Takida - The Dread och en sömntablett är på sin plats. Kanske två, för säkerhetens skull. Först prata med Jessica och chatta lite med Hora. Lyssna lite på min Kent-box också kanske.
Om man kan krypa ur sitt egna skin, så kommer jag att göra det snart.
Det bästa i sådana här lägen är alltid dikter:
1.
allt som vi var
var splitter av glas
jag krossade flaskan
alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
trampade på dom
igen och igen
tills fötterna blödde
och tårarna rann
men de låg kvar
precis som jag lagt dem
jag hoppade på dom
utan varken skor eller hud
allt som fanns kvar
var blödande ådror
pumpande för livet
glaset sjönk
lyftes aldrig med av vågen
slipades aldrig
sådär mjuka och vackra
de låg där jag lagt dem
hårda och vassa
äckligt perfekta
men ändå så fula
så ivägen
där jag gick
precis ivägen
glassplitter upp till knäna
blod som aldrig slutar rinna
och tårar som fräter kinderna
till oigenkännlighet
det var allt vi var
jag krossade flaskan alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
jag gick på dem
åter och åter igen
jag blandade dem
med blodet och tårarna
längs hela vägen
över hela golvet
jag krossade flaskan alldeles själv
spred glassplittret framför
omkring
mig
väntade på rundade kanter
och matta ytor
men satt med de vassa bitarna
och blänkande splittret
tills fötterna var förlorade
det gör ont att plocka upp dem nu
mina händer blöder
och tårarna rinner lika ihållande som då
för att rädda mina fötter,
de går knappt att stå på nu,
plockar jag bitarna från marken
de skär och skaver
och flisorna borrar sig
djupt in i fingrarna
det gör ont att ta i någonting alls
nu
bit efter bit samlar jag ihop
hade jag haft ett lim
kunde jag limmat flaskan hel igen,
krossat den en gång till
jag ska slänga bitarna i havet på riktigt
gå till stranden ibland och leta
se om de spolats upp,
slipade, matta och rundade
blodet och tårarna
dög ingenting till
och fötterna läker inte
än på länge
såren i händerna är inte lika djupa
men de är färska
och blir allt djupare
medan jag frenetiskt plockar
glassplittret omkring mig
såren i händerna blöder
och tårarna rinner ikapp
saltvatten droppar i öppna sår
och ärrvävnad öppnas på nytt
allt som vi en gång var
var splitter av glas
en flaska jag krossat alldeles själv
bitar jag plockar
med trasig kropp
de äckligt perfekta
vassa bitarna
passar inte längre här
jag krossade flaskan alldeles själv
och flisorna i fötterna
får jag dra ut
på egen hand
det finns ingen bedövning för mig
2.
mitt skin brinner
och jag är fast
mitt hjärta klöser
för att ta sig ut
men kommer inte loss
jag försöker kasta det av mig
jag försöker spy ur mig det
men jag kommer inte loss
och mina ben
springer förjäves
på samma punkt
av oändlighet
ingenting rör sig
och det bränns
och svider
hjärtat skär stora sår
men jag kommer inte loss
pölen på golvet
blir större
och huden tunnare
men jag kan inte springa härifrån
allting står stilla
och jag är fast
Om man kan krypa ur sitt egna skin, så kommer jag att göra det snart.
Det bästa i sådana här lägen är alltid dikter:
1.
allt som vi var
var splitter av glas
jag krossade flaskan
alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
trampade på dom
igen och igen
tills fötterna blödde
och tårarna rann
men de låg kvar
precis som jag lagt dem
jag hoppade på dom
utan varken skor eller hud
allt som fanns kvar
var blödande ådror
pumpande för livet
glaset sjönk
lyftes aldrig med av vågen
slipades aldrig
sådär mjuka och vackra
de låg där jag lagt dem
hårda och vassa
äckligt perfekta
men ändå så fula
så ivägen
där jag gick
precis ivägen
glassplitter upp till knäna
blod som aldrig slutar rinna
och tårar som fräter kinderna
till oigenkännlighet
det var allt vi var
jag krossade flaskan alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
jag gick på dem
åter och åter igen
jag blandade dem
med blodet och tårarna
längs hela vägen
över hela golvet
jag krossade flaskan alldeles själv
spred glassplittret framför
omkring
mig
väntade på rundade kanter
och matta ytor
men satt med de vassa bitarna
och blänkande splittret
tills fötterna var förlorade
det gör ont att plocka upp dem nu
mina händer blöder
och tårarna rinner lika ihållande som då
för att rädda mina fötter,
de går knappt att stå på nu,
plockar jag bitarna från marken
de skär och skaver
och flisorna borrar sig
djupt in i fingrarna
det gör ont att ta i någonting alls
nu
bit efter bit samlar jag ihop
hade jag haft ett lim
kunde jag limmat flaskan hel igen,
krossat den en gång till
jag ska slänga bitarna i havet på riktigt
gå till stranden ibland och leta
se om de spolats upp,
slipade, matta och rundade
blodet och tårarna
dög ingenting till
och fötterna läker inte
än på länge
såren i händerna är inte lika djupa
men de är färska
och blir allt djupare
medan jag frenetiskt plockar
glassplittret omkring mig
såren i händerna blöder
och tårarna rinner ikapp
saltvatten droppar i öppna sår
och ärrvävnad öppnas på nytt
allt som vi en gång var
var splitter av glas
en flaska jag krossat alldeles själv
bitar jag plockar
med trasig kropp
de äckligt perfekta
vassa bitarna
passar inte längre här
jag krossade flaskan alldeles själv
och flisorna i fötterna
får jag dra ut
på egen hand
det finns ingen bedövning för mig
2.
mitt skin brinner
och jag är fast
mitt hjärta klöser
för att ta sig ut
men kommer inte loss
jag försöker kasta det av mig
jag försöker spy ur mig det
men jag kommer inte loss
och mina ben
springer förjäves
på samma punkt
av oändlighet
ingenting rör sig
och det bränns
och svider
hjärtat skär stora sår
men jag kommer inte loss
pölen på golvet
blir större
och huden tunnare
men jag kan inte springa härifrån
allting står stilla
och jag är fast
YOU CAN NOT MAKE IT RIGHT AGAIN
Den här dagen kommer att bli... Konstig. Väldigt konstig. Har i alla fall ringt vårdcentralen idag, så dom ringer upp senare så att jag kan boka en tid. Så här kan jag ju inte ha det. Antingen så får dom lov att skriva ut något mot akut ångest eller så funderar jag på att bli alkoholist. Eller kanske börja med tvångstankarna igen? Jaadu, det hade varit något. Aja, just nu får jag vara nöjd så länge min mamma inte tar livet av sig.
BRING THE BEAT BACK
Nämn någon som gör dig glad: Petrus är rolig
Vad gjorde du kl 8 i morse: kl 8 idag ska jag gå upp, om en timme alltså
Vad gjorde du klockan 16.00: Vi tar igår då: var på praktien
Vad gjorde du för 15 minuter sedan: Hämtade te
Vad var det senaste du köpte: Richards inträde på Valand tror jag...haha
Vad är det för färg på din ytterdörr: blå och vit
Vad är det för väder hos dig just nu: Göteborgshöst
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte kärlek kanske
Sover du tungt: Nej
Drömmer du mycket: Ja, och bara konstiga saker!
Mardrömmar: All the time
Vilket ämne är roligast i skolan: Psykiatri, hallå!
Trivs du med ditt jobb: Jag antar att vi får ta seglarskolan då, och isf är det det bästa som finns!
Favoritklädsel: Kallt: Jeans! Varmt: KLÄNNING KLÄNNING KLÄNNING!
Favoritlåt just nu: Oj...just nu gillar jag Kents nya låt; "På Drift"
Vad ser du om du tittar åt höger: Min säng, mina hyllor och min fotovägg
Vad ska du göra härnäst: Ta en varmt bad!
Höger- eller vänsterhänt: Vänsterhänt, precis som alla andra stora genier
Humör just nu: Bultande huvudvärk
Klädsel just nu: Morgonrock...den är HET
Musik just nu: "Bring The Beat Back" - Secret Beatz
Sommarplaner 2009: MARSTRAND FÖR FAN! Och Framnäs självklart...Vad tror du liksom?
Hur många kuddar sover du med: 2 eller 3, fast när Victor är här får jag en eller ingen alls...
Spelar du nåt instrument: HAHAHA Kul skämt...
Morgon- eller nattmänniska: OMG! Natten är historiens bästa uppfinning
Vilka är viktigast för dig: Min familj, farmor och farfar, Victor, Jessica, Dess, Axel, Andreas, Hora, Jakob, Pet... Sånna man inte klarar sig utan jue!
Är du kittlig: En aning...
Stjärntecken: Fisk! Enda in i ryggmärgen!
Äckligaste insekten: Gråsuggor är fan skabbiga
Vad vill du jobba som? Seglarskola året om. Eller sekreterare eller receptionist. Fast helst vill jag forska inom psykiatrin.
Vad gör du om du får hicka? Nyper mig i läppen, för det säger pappa att man ska
Vad längtar du mest efter just nu? Haha...Ska vi verkligen gå in på det? Sommar, helg, pengar, cigg, pappa, en resa, USA, havet...the list goes on and on...
Hur svarar du i hemtelefonen? "Hej det är Elin!"
Vet du om nån gillar dej? Haha, vadå? Alla älskar ju mig! Vilken fråga!
Hur svarar du i mobiltelefonen? Beror på vem som ringer. Oftast svarar jag "aja!" eller "Hallaaa!"
Antal timmar sömn inatt? 3
Vad ser du fram emot? Att gå ut i regnet, det ska bli mysigt!
Vad vill du ha just nu? Om jag hade haft ett körkort skulle jag fått ta vår nya bil till praktiken hela veckan...
Vem längtar du mest efter? Jag saknar Axel något så gräsligt faktiskt
Vilken buss åker du oftast? Jag har världens snällaste vänner, så jag åker sällan buss nu för tiden...Men 91:an
Vilken årstid är det nu? Det borde vara vinter, men jag är lite osäker
Anser du dig själv snygg? Om du fråga det så har du uppenbarligen inte sett mig! Damn!
Har du varit kär? Jupp
Är du kär nu? Jaop
Är du lyckligt kär? Jappsi
Är du rädd att personen du älskar kommer lämna dej? Jamen, lite rädd måste man ju vara, annars älskar man väl inte personen?
Litar du mest på? Hora skulle aldrig någonsin säga vidare något jag sagt och han hjälper fan alltid mig. Till och med när jag behöver bäras hem... <3 Och Johannes är också min klippa!
Vad gjorde du kl 8 i morse: kl 8 idag ska jag gå upp, om en timme alltså
Vad gjorde du klockan 16.00: Vi tar igår då: var på praktien
Vad gjorde du för 15 minuter sedan: Hämtade te
Vad var det senaste du köpte: Richards inträde på Valand tror jag...haha
Vad är det för färg på din ytterdörr: blå och vit
Vad är det för väder hos dig just nu: Göteborgshöst
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte kärlek kanske
Sover du tungt: Nej
Drömmer du mycket: Ja, och bara konstiga saker!
Mardrömmar: All the time
Vilket ämne är roligast i skolan: Psykiatri, hallå!
Trivs du med ditt jobb: Jag antar att vi får ta seglarskolan då, och isf är det det bästa som finns!
Favoritklädsel: Kallt: Jeans! Varmt: KLÄNNING KLÄNNING KLÄNNING!
Favoritlåt just nu: Oj...just nu gillar jag Kents nya låt; "På Drift"
Vad ser du om du tittar åt höger: Min säng, mina hyllor och min fotovägg
Vad ska du göra härnäst: Ta en varmt bad!
Höger- eller vänsterhänt: Vänsterhänt, precis som alla andra stora genier
Humör just nu: Bultande huvudvärk
Klädsel just nu: Morgonrock...den är HET
Musik just nu: "Bring The Beat Back" - Secret Beatz
Sommarplaner 2009: MARSTRAND FÖR FAN! Och Framnäs självklart...Vad tror du liksom?
Hur många kuddar sover du med: 2 eller 3, fast när Victor är här får jag en eller ingen alls...
Spelar du nåt instrument: HAHAHA Kul skämt...
Morgon- eller nattmänniska: OMG! Natten är historiens bästa uppfinning
Vilka är viktigast för dig: Min familj, farmor och farfar, Victor, Jessica, Dess, Axel, Andreas, Hora, Jakob, Pet... Sånna man inte klarar sig utan jue!
Är du kittlig: En aning...
Stjärntecken: Fisk! Enda in i ryggmärgen!
Äckligaste insekten: Gråsuggor är fan skabbiga
Vad vill du jobba som? Seglarskola året om. Eller sekreterare eller receptionist. Fast helst vill jag forska inom psykiatrin.
Vad gör du om du får hicka? Nyper mig i läppen, för det säger pappa att man ska
Vad längtar du mest efter just nu? Haha...Ska vi verkligen gå in på det? Sommar, helg, pengar, cigg, pappa, en resa, USA, havet...the list goes on and on...
Hur svarar du i hemtelefonen? "Hej det är Elin!"
Vet du om nån gillar dej? Haha, vadå? Alla älskar ju mig! Vilken fråga!
Hur svarar du i mobiltelefonen? Beror på vem som ringer. Oftast svarar jag "aja!" eller "Hallaaa!"
Antal timmar sömn inatt? 3
Vad ser du fram emot? Att gå ut i regnet, det ska bli mysigt!
Vad vill du ha just nu? Om jag hade haft ett körkort skulle jag fått ta vår nya bil till praktiken hela veckan...
Vem längtar du mest efter? Jag saknar Axel något så gräsligt faktiskt
Vilken buss åker du oftast? Jag har världens snällaste vänner, så jag åker sällan buss nu för tiden...Men 91:an
Vilken årstid är det nu? Det borde vara vinter, men jag är lite osäker
Anser du dig själv snygg? Om du fråga det så har du uppenbarligen inte sett mig! Damn!
Har du varit kär? Jupp
Är du kär nu? Jaop
Är du lyckligt kär? Jappsi
Är du rädd att personen du älskar kommer lämna dej? Jamen, lite rädd måste man ju vara, annars älskar man väl inte personen?
Litar du mest på? Hora skulle aldrig någonsin säga vidare något jag sagt och han hjälper fan alltid mig. Till och med när jag behöver bäras hem... <3 Och Johannes är också min klippa!
JAG SPRANG FÖR ATT STÅ STILL
3 timmars sömn och en arbetsdag samt hockey framför mig. Fan vad gött det känns.
måndag 12 januari 2009
DET ÄR PRISET VI BETALAR FÖR ATT KLASSAS SOM ELIT
Dags att åka till praktiken. Jag hoppas verkligen att jag hittar! Och önska mig lycka till! Jag håller tummarna för att det ska bli åtminstone hälften så roligt som förra gången. Bara det blir bättre än första praktiken, så är jag nöjd. Det ska bli så skönt att ägna mig åt något som kan distrahera mig från min överdrivna tankeverksamhet. Håll tummarna för mig nu!
DET HAR VARIT ETT ENSAMT ÅR
Så hoppas man, efter en stormig vinter, att det nya året ska vara lugnt. Men jag har gjort gud arg, och det här blir mitt straff. Den här vintern blir mitt stora prov. Och jag är ännu inte säker på om jag klarar det. Allting fortsätter att krocka in i mig som smällar på en motorväg och varje gång jag blir påkörd måste jag använda alla mina krafter för att ens kunna sätta mig upp igen. Och högre än sittande kommer jag aldrig. Jag kommer inte att kunna gå på väldigt länge. Jag är överkörd och mosad. Tillplattad och söndertrasad. Förstörd som aldrig förr. Gud, hjälp mig ur det här, för jag har inte den blekaste aning hur jag gör. Jag har ingen aning om hur du har tänkt dig att vi ska klara livet.
Och så sitter jag här. I en skavande känsla av att något inte är rätt. Som när lappen på tröjan kliar i nacken eller som när strumporna är för små och klämmer tårna. Inuti mitt huvud sitter en för stor lapp som inte går att klippa av. Ett ständigt skavande som jag inte kan göra något åt. Det är som det är och det finns verkligen ingenting jag kan göra. För desto mer jag kliar, desto större blir exemen. Desto mer jag tänker, desto mer påträngande blir tankarna. Och aldrig kunde jag tro att jag skulle sitta här och känna dom rivande tankarna i mig. Men nu är jag här, nu är det som det är och ärligt talat kan jag förbanna livet i evighet utan att det skulle göra saken det minsta lilla bättre. Så jag får lov att vara en man och ta mig i kragen. Om man ändå vore typ känslokall...eller lite hjärndöd...eller kanske åtminstone korkad... Det verkar så skönt att vara blåst! Så lite bekymmer man måste ha!
Släppa det? Nej, varför skulle jag göra det? Så funkar det ju inte. Men kväva det? Åtminstone så gott det går. Det är det bästa man kan göra. Och bete sig som en människa. En vanlig jävla människa.
Och så sitter jag här. I en skavande känsla av att något inte är rätt. Som när lappen på tröjan kliar i nacken eller som när strumporna är för små och klämmer tårna. Inuti mitt huvud sitter en för stor lapp som inte går att klippa av. Ett ständigt skavande som jag inte kan göra något åt. Det är som det är och det finns verkligen ingenting jag kan göra. För desto mer jag kliar, desto större blir exemen. Desto mer jag tänker, desto mer påträngande blir tankarna. Och aldrig kunde jag tro att jag skulle sitta här och känna dom rivande tankarna i mig. Men nu är jag här, nu är det som det är och ärligt talat kan jag förbanna livet i evighet utan att det skulle göra saken det minsta lilla bättre. Så jag får lov att vara en man och ta mig i kragen. Om man ändå vore typ känslokall...eller lite hjärndöd...eller kanske åtminstone korkad... Det verkar så skönt att vara blåst! Så lite bekymmer man måste ha!
Släppa det? Nej, varför skulle jag göra det? Så funkar det ju inte. Men kväva det? Åtminstone så gott det går. Det är det bästa man kan göra. Och bete sig som en människa. En vanlig jävla människa.
torsdag 8 januari 2009
SÅ GÅR HJÄRTAT MITT SÖNDER
Nu är jag hos mamma. I mammas lägenhet. Hemma? Kanske en dag. Men inte ännu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)