ÄRLIGT TALAT, JAG ÄR SÅ TRÖTT

Vad är det som avgör vem vi är? Är det vad vi säger och gör eller är det vad vi har inom oss? Är det våra handlingar som speglar vem vi är eller är det enbart vi själva som vet vem vi är? Är vi kanske ingenting alls om inte omvärlden har en bild av oss? Kanske är vi alltid bara det som andra ser? Eller kanske är vi alltid bara det vi har inom oss? Eller kan det vara en blandning av dom båda som utgör vem vi är? För utan andra att spegla oss i är vi sällan mycket värda. Men att enbart spegla sig i andra skapar heller ingen hel person. Så man skulle enkelt kunna säga att vi måste ha både vårt uttryck, såsom handlingar och åsikter, och våra inre tankar för att bli hela. För att bilda en person. Men arbetar dom alltid tillsammans? Måste vårt agerande alltid spegla våra innersta värderingar? Eller är det kanske tvärtom? Speglar vårt agerande väldigt sällan våra innersta tankar? Blir då inte samarbetet mellan utagerande och den inre världen väldigt motsägelsefullt? Vi kan lika gärna vara en enhet, leva efter dom värderingar vi har närmast hjärtat och agera därefter, som att vara tvådelade. Ha tankar och värderingar djupt inom oss som vi inte visar för omvärlden. Då uppstår givetvis frågan om vad som är en god människa? Är det den som kanske föraktar och hatar inom sig, men vars handlingar spelar hjälpsamhet och sympati? Eller är det den som i hjärtat bär stor omtänksamhet och goda tankar, men som handlar till synes hatiskt och föraktfullt, sina värderingar till trots, som är den goda människan? För den människan har ju ett rent hjärta och dom rätta värderingarna. Men hur ska omvärlden kunna veta det? Och hur ska vi då kunna placera människan i dess rätta fack? Det kan vi omöjligt göra och det kommer vi inte heller att göra. För omvärlden är den som handlar kärleksfullt också en kärleksfull människa. Och utan minsta bevis kommer vi att lita på personens handlingar när vi dömer honom/henne. Så för omvärlden är vi den vi utger oss för att vara genom ord och handling. Men för oss själva är vi det vi känner längst inom oss. Och det enda vi kan göra är att föra dom så nära samman som vi bara kan för att åstadkomma en hel person. Utan att strida mot någon annan eller mot oss själva. Och aldrig någonsin har vi egentligen ett val. Vi styr inte vad vi tänker eller vad vi känner, och vi kan lära oss att handla där efter eller att strypa vårt inre för att ge plats år den bild vi vill visa omvärlden. Ingenstans, någonstans, finns ett svar. För vi kan vara precis som vi vill, men vi kan bara känna och tycka på vissa sätt. Och det finns inget facit och inget rätt eller fel. Men det är en intressant fråga att ställa. Speciellt i dagens samhälle, där identitet tycks vara så viktigt. Vi kräver av alla att ha en identitet och en person, men ingen vet vad det egentligen innebär.

YOU'RE NOT EVER ALONE

Ibland blir hela världen alldeles för stor och tung för en liten flicka som jag. Det blir för mycket att mäkta med för oss svaga människor.

DRESS ME UP

AAAAGGHH! Klädpanik!

LET'S TAKE A RIDE JUST YOU AND ME

Jag provade Yoga igår och det var grymt. Passar mig betydligt bättre än alla hoppa-runt-pass. Lite svårt var det ju, men man lär sig allt eftersom. Me like. Det var skönt!

Idag är det tydligen afterwork och utgång, så det blir en helkväll. Jag som precis rättat till dygnet... Ska man lyckas hålla sig vaken hela natten nu då? Jag får väl göra mitt bästa! Det blir nog roligt i alla fall, det var länge sen alla var med.

Aaaah, jag får panik på mig själv! Jag KAN INTE HÅLLA I PENGAR. Jag vet inte hur man gör. Jag har försökt så många strategier och gjort listor och haft olika konton och gjort budget och... men nej, det är omöjligt. Jag är helt värdelös på allt vad ekonomi heter. Jag är penga-invalid. Typ. Och alltid resulterar det i denna jävla ångest... Jag hatar pengar.

LET ME LOVE YOU LET ME BE AROUND

Knäppaste helgen på länge i alla fall...
Kl 22: Vad ska vi hitta på? Det finns ju inget att göra... Åka någonstans? Danmark? Tyskland? Eller hälsa på Jakob? Det tar ju typ bara två timmar.
Kl 23: Wille, om du ska med till Båstad så får du gå ut om 10 minuter!
Kl 23.15: På motorvägen, påväg till en håla utanför Båstad där Jakob och hans kompisar festar.
Kl 01: Vi börjar supa med ett gäng skåningar.
Vi hade ju inget att göra och Jakob hälsade ju på oss i somras... Plus att han bor i en herrgård, så det fanns ju plats att sova. Och vi behövde inte vara hemma förrän 15 på söndag, så det var ju inga problem! Haha, heeelt underbart!

Idag har jag:

• Fått frukost av Victors söta mor
• Kommit försent till skolan för att jag skulle köpa juice
• Haft en lektion om begreppet "Kultur"
• Diskuterat massvis
• Ätit falafel med Kim
• Druckit typ en miljon koppar te (har slutat med kaffe)
• Tittat på när Petrus jobbar (dvs klättrar i saker)
• Haft en trevlig rök-och-prat-stund med Herr Secret Beatz himself
  
• Varit hos psykologen
• Handlat lite mat och nya Slitz
• Satt mig vid datorn

Och klockan är bara 16... Vad ska jag göra resten av dagen för att hålla mig uppe nu då? Jag får väl göra som jag brukar när jag är uttråkad: äta. Eller ladda ner något bra att se på kanske är nyttigare. Jag ska nog boka in ett träningspass imorgon också, det är på tiden! Jag funderar på det överhuvudtaget är någon idé att jag försöker mig på Yoga med mitt balanssinne... Låter inte som någon succé direkt!

Mamma flyttar 1 November och det ska bli så sjukt spännande! Jag tror att det här kommer bli både skönt och krångligt, men framförallt så tror jag att det kommer funka så himla bra. Mina föräldrar hjälps åt och dom är fortfarande bästa vänner och dom bråkar inte om något. Och nu kommer vi att bygga om huset, jag kommer få ett nytt rum, mamma och pappa kommer vara lyckligare, mamma får en ny jättefin lägenhet och vi kommer kunna spendera mer tid med mamma. Jag ser faktiskt fram emot det här, för det kan ju bara bli bättre än det varit!

Kan ni gissa vilken färg jag kommer ha i mitt nya rum?

YOU THINK I'M BLIND

Jag sitter hos min älskling, Frölunda spelade lika mot serieledarna Brynäs och jag är ledig resten av veckan. Ska handla alla nödvändiga saker imorgon med Jessica, kanske blir det Valand på onsdag och vi ska titta på mammas lägenhet på torsdag. Det borde kännas fantastiskt och helt strålande. Men det här jävla mörkret klänger på mig likt höstdemoner som suger livsglädjen ur min själ. Som om något river inuti mig och klamrar sig fast vid allt jag gör. Som om hösten vill mig ont. Så känns det ibland, som om hösten är ond. Den kan vara sådär mysigt hemtrevlig någon gång ibland när man ligger i soffan med en filt över sig eller läser Cosmo i Jessicas säng. Men mestadels så är den hemsk och mörk och förtär en. Usch.

HEY MISTER

Detta äckliga gråa och fuktiga väder. Med kyla som kryper in under skinnet och fryser nerverna. Hela sinnet blir grådaskigt och vardagen blir trist och sömnig. Allt känns svensk höst, enda in i ryggmärgen. Jag vill ha en brasa, tända ljus, stora tröjor och filtar och värme. Gärna mänsklig värme i en soffa framför en mysig film. Utan ont i magen och gåshud. Det är kallt. På tok för kallt.

SEE YOU WHEN YOU'RE 40

Jag är dålig på att blogga, jag vet. Men jag har praktik och jag har varit där sex dagar i veckan! Och Gud i himlen, vad underbart det är! Något roligare yrke än att vara undersköterska på en psykiatrisk akutavdelning kan inte finnas. Jag vill inte tillbaka till skolan igen... All kontakt med dom här människorna, medarbetarna, stället... Jag ska jobba där!

Det finns mycket tankar, men dom får vänta lite. Ska skriva av mig ett och annat så småningom. Håll ut, mina vänner. Jag återvänder! Tack för att ni håller ut!