WHEN YOU TRY YOUR BEST BUT YOU DON'T SUCCEED

Jag är besviken på att människor beter sig så illa. Jag är arg på hur folk hanterar saker. Jag är ledsen för att läget ser ut som det gör. Och det är jag som måste göra det bästa av situationen. Försöka rädda det som räddas kan, försöka lappa ihop det som är trasigt. Jag måste. För dom jag älskar. Jag måste hjälpa dom som lider. Och jag måste försöka stöta bort dom som skadat mina älskade. Jag måste försöka hålla bort hatet och ondskan. Även om delar av den finns alldeles intill mig. Jag måste försöka skydda mina käraste från allt det hemska och jag måste laga dom relationer som går att laga. Finnas där för dom som är ensamma nu. Finnas där för dom som har någon, men som lider ändå. Ställa upp för dom som har tappat varandra och behöver hitta tillbaka. Ställa upp för dom som saknar sin bästa vän och för dom som har förlorat den dom älskar. Och jag hoppas att mina ord och kramar ska ge någonting. Jag hoppas att det jag säger ska hjälpa såren att läka. Jag hoppas att det jag gör ska få vänner att återknyta till varandra. Jag hoppas att jag, genom att finnas tillhands, ska kunna bryta era onda cirklar. Och jag hoppas att ni tillåter mig att bära en del av er ångest emellanåt. Det är alldeles för mycket begärt att någon, någonsin, ska klara sig själv och uttrycket "ensam är stark" är världshistoriens största lögn. Så ta hand om er, men tillåt er också att bli omhändertagna.


Fotspår i sanden (författare okänd)

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest."

Herren svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."

DÄR JAG NÄSTAN ALLTID SATT MED PENSIONÄRERNA

Den här veckan blir det MASSOR av skolarbete, fika med Madde, ha möte med junoirkommitén, sova över hos farmor när farfar opereras, köpa skor, hjälpa pappa med hans chefsmöte, träffa alla...och framförallt: Fylla år! På torsdag blir jag myndig i alla USA:s stater, YES! På min födelsedag blir det hockey och en öl med Hora, på fredag är det släktkalas hos mamma och på lördag blir det VALAND! Jag ser fram emot helgen som fan. Speciellt eftersom det kommer vara en väldigt stressig vecka, med ungefär 97% pluggande...
Förövrigt så har denna helgen varit ganska död, men ändå väldigt mysig. Fredagen med pulkaåkning och Kings Cup var mest chill och igår blev det gammalt hederligt hemmamys med pappa, vilket faktiskt var ganska trevligt. Melodifestivalen, Om en pojke och några avsnitt av en av mina nya favoritserier The Mentalist hanns med. Jag är alltid farcinerad av psykologiska spel och manipulation. Idag ser jag fram emot innebandy!

THAT IS WHAT WE GOT

År 2009 ska jag:

• Äta nyttigare - mindre fett och socker. Framförallt mindre kontgjort.
• Komma igång med träningen, minst 2 gånger i veckan, som i höstas
• Testa någon ny träning, tex dans
• Vara ute mer - gå en hållplats, ta en omväg eller bara promenera i stan
• Äta vitaminer - har inhandlat allt som är nödvändigt att få i sig
• Sova ordentligt - tillräckligt länge och på rätt timmar, så jag inte missar dagsljuset
• Gå till någon som kan visa mig rätt smink, så att jag slipper alla konstiga nyanser
• Spara till långt hår!
• Klara alla dom sista kurserna, samt läsa Religion A, så att jag får ett fullständigt gymnasiebetyg
• Växa upp lite grann - jobba i sommar, sköta ekonomin bättre, betala igen mina skulder, laga mat, städa efter mig. Skippa latheten.
• Försöka att släppa kontrollen över allt. Koncentrera mig på det jag kan styra och inte försöka ansvara för det jag inte kan styra.
• Göra fler saker för min egen skull och min egen lycka
  

COFFEE & CIGARETTES

Jag, som älskar kontroll, är på gränsen till att tappa taget. Jag står på randen till katastrof. Känslan av att ett helt glastak hålls uppe av smala pelare som sakta förtvinar. Och jag springer mellan dom knakande ljuden med silvertejp och kämpar för att hålla allting uppe. Men egentligen är det omöjligt. För hur många stolpar jag än hinner laga, så går minst lika många sönder under tiden. Hur snabbt jag än springer så sker det alltid snabbare. Jag kan flåsa mig blå, men jag hinner inte. Jag kan inte hindra det som är påväg att hända. Jag kan inte rädda taket från att falla. Jag kan inte stoppa kaoset från att bryta ut. Och ändå, ändå var det nog jag som tog bort dom stora, stöttande pelarna från början. Inte alla, men många av dom. Så när allt händer runt omkring och jag kämpar för att stoppa det, så var det kanske jag som startade det. Eller fick det att eskalera. Och nu står jag maktlös inför det som sker, men jag vägrar erkänna mig besegrad. Jag vägrar att ge upp, eftersom jag väntar på att någon annan ska göra det åt mig. Jag vet inte om jag väntar på att någon ska sätta tillbaka dom stöttande pelarna eller om jag väntar på att någon drar mig därifrån och tvingar mig att ge upp och tappa greppet. Eller kanske vore det bästa om någon kastade en sten genom glastaket så att det föll samman en gång för alla. Över mig och över allt som jag är. Över allt jag har gjort och över allt som lyser mig i ögonen.

I CAN'T BE HOLE AGAIN

Nu är jag tillbaka på svensk mark och det är skönt. Imorgon är det skola igen, det ska bli roligt att träffa folk i alla fall. Segt med massa skolarbete dock. Men det är smällar man får ta, för nu är det faktiskt inte långt kvar. Sen är jag klar och då har jog förhoppningsvis sommarjobb fixat. Gött, gött. Jag tänkte också hinna med att träffa alla i veckan. Jessica, Axel och Madde står högst på prioritetslistan. Och så vill jag gärna hinna med lite Hora-time.
Förövrigt längtar jag till min födelsedag och utgång den 28:e. Nu hoppas jag att alla bokar in det här! Föra alla ska med!

Jag ljuger.
Du ljuger.
Tillsammans bildar vi en vacker lögn.

I'M A LITTLE WEARY THAT THE WORST IS YET TO COME

Mamma och pappa pratar, skriker, bråkar, diskuterar... Ja, ni förstår. Inget positivt tonfall, så att säga. Orkar verkligen inte detta idag. Har precis sagt hejdå till min handledare, och det kändes förfärligt ledsamt. Jag har två dagar kvar. Jag vill inte sluta! Jag vill vara kvar ju! Känns redan sorgligt. Dom hade köpt tårta och allt! Så himla gulliga. Och så sa dom att det känns väldigt säkert att jag får sommarjobba där, eftersom det är mycket mer arbete för alla att ta in en helt ny. Jag kommer längta tillbaka hela våren. En lite ledsam dag helt enkelt.

DON'T YOU KNOW THAT LOVE CAN KILL ANYONE?

Jag såg precis "Accepted" och jag måste säga att den var över förväntan. Dom flesta skulle nog säga att den är lite löjlig, men jag tycker att den var riktigt rolig.

Glöm inte bort allesammans, att det är utgång på fredag. Vi ska säga hejdå till Linn som åker till Åre på lördag. Och dessutom ska Madde och Mattias följa med! Det blir grymt!

Lyssnar på Nina Perssons projekt A Camp. Det är som The Cardigans, fast lugnare, kan man säga. I alla fall är det väldigt mysig musik. Speciellt på kvällen. Det är fantastiskt fina texter också. Riktigt lugnande att lyssna på.

Idag har jag varit på praktiken, och jag bävar redan för att sluta på fredag! Usch, vad jag kommer sakna det. Det är så fantastiskt mysigt och alla är så goa. Jag hoppas verkligen, verkligen att jag kan komma in och jobba där i sommar. Det skulle vara helt underbart. Det är jätteroligt och inte alls uttröttande. Jag skulle kunna jobba och ändå orka göra saker på kvällarna och vara pigg när jag kommer hem och sätter mig på altanen eller kliver ombord på båten på Framnäs. Åh, vad jag hoppaas!
Sen åkte jag till Frölunda Torg och uträttade några ärenden innan jag hittade en Hora. När jag hade lekt med Horan på torget en stund, så ringde Madde. Så det blev både en och två koppar kaffe hos Madde och Linus. Och massa gosande med Linus såklart. Han är helt fantastiskt fin, det lilla charmtrollet.
Efter det var det styrelsemöte med SSFram, och det var... Tjötigt, som vanligt! Men, men, vad ska man göra. Dom är 50+ och har supit bort över hälften av sina hjärnceller, så vad kan man begära? Det går ju inte fort i tankeverksamheten, men om man äter typ 3 bullar så blir det ganska roligt ändå. Sen känns det faktiskt bra att kunna vara med och bestämma om sånt som rör sin verksamhet.

Nu har jag lagt mig i sängen och börjat filosofiera... Det finns mycket att fundera över. Men idag har jag ändå kännt att vissa saker kanske löser sig framöver. Det är bara så jobbigt att ha så mycket att tänka på samtidigt. Jag är en ordningsmänniska. Jag vill ha listor, tankekartor och pedagogiska ritningar. Inte kaos. Jag vill att mina tankar ska vara staplade i rader och kategorier, inte flyga runt och krocka med varandra eller kasta sig fram och tillbaka i ordningen. Jag kan inte hålla kvar en tanke tillräckligt länge åt gången för att ens nästan närma mig en lösning. Istället snurrar det som en karusell innanför pannbenet. Om jag får tid över någon gång så ska jag sätta mig ner och försöka skriva någon slags lista över problemen. Men den tiden verkar omöjlig att hitta. I alla fall är energin det tar att försöka samla ihop tankarna alldeles omöjlig att spara ihop. Så vi får köra såhär. Det snurrar och jag har tappat all form av koncentrationsförmåga. Men å andra sidan så slipper jag att verkligen känna efter. Och ärligt talat: idag lös ju solen.

DO YOU REALLY THINK THAT LOVE IS GONNA SAVE YOUR SOUL

Utgång på fredag, så alla vet.
Obligatorisk närvaro.

IT HURTS WITH EVERY HEART BEAT

Idag kom Axel och hälsade på, och Gud i himmelen, vad han har varit saknad! Sen blev det efterlängtad sushi med Victor och så iväg till praktiken. Och där var det roligt som vanligt. Alla är så söta.
Nu är vardagsrummet fullt av delägarna i Freja. Dom är roliga prickar allihop. Här kan man snacka om goa Frammare!

I'VE LET MYSELF BECOME LOST INSIDE THESE THOUGHTS OF YOU

Varje dröm jag drömmer, varje gång jag sover. Olika platser, olika situationer. Men handlingen förblir den samma som föregående nätter. Samma som hela denna veckan, hela förra veckan och hela veckan innan det. Alltid likadant. Varje dröm, varje natt.

Idag ska jag äta sushi med Victor, för vi har varit ihop i 1 år och 11 månader denna soliga måndag. Sedan ska jag till praktiken och det har jag längtat efter hela helgen...sjukt! När jag kommer hem därifrån kommer det nog att vara full med Frammare här, det är alltid trevligt!

I THINK OF HOW I SHOT MYSELF IN THE BACK AGAIN

Så länge en tanke är en tanke och så länge en känsla förblir en känsla, så kan man inte anses vara ansvarig för någonting som sker inuti var och en. Men någonstans så övergår tanken och/eller känslan i en handling eller ett tillvägagångssätt. Man hamnar i en situation. Och då är man i allra högsta grad skyldig att ta på sig ansvaret för det som inträffar i var och en av dom här situationerna. För vilken roll man än har i händelsen, så har man en roll. Och vare sig man utför en aktiv handling eller förblir passiv istället för att förändra händelseförloppet, så har varje människa ett val i varje sekund av varje händelse. Frågan man måste ställa sig är om man egentligen kan avgöra när den här tanken eller känslan övergår i verklighet eller handling. Kan man någonsin fastställa i vilken exakt sekund som vi måste börja ta på oss ansvaret för att någonting sker? Vet vi själva när sådant vi har gömt inuti oss plötsligt övergår till att existera runt om oss? Skulle vi någonsin kunna avgöra i vilket ögonblick som vi börjar betraktas skyldiga? Och skulle det i så falla göra saken bättre eller, kanske rent ut av; sämre?