I WILL SLIP YOUR MIND

Jag tänkte passa på, när jag ändå sitter vid en dator, att lägga upp flera teman på samma gång. Dessutom ligger jag ju lite efter. Lite stressigt att uppdatera varje dag. Men, here you go.

4. Brevlåda
Jag har ju inte själv haft en brevlåda på ett par år och den gamla plastiga brevlådan på Patrullgatan som jag växte upp med är borta sedan länge och vad jag vet finns det inga bilder på den. Inte heller har jag några bilder på den senare modellen vi hade. Jag kom då att tänka på en annan brevlåda, eller snarare några andra brevlådor, som betytt något speciellt, nämligen dom på Tjörn. Där sitter vår och mormor och morfars brevlåda, samt några andras, en bit ifrån husen, så man får promenera en stund på grusvägen för att hämta morgontidningen. Eller så får man passa på att ta posten när man ska ut och åka, helst genom att köra så nära att man når den genom bilfönstret. Jag har ingen bild på mormor och morfars brevlåda, men jag har i alla fall hittat en en bild på en röd brevlåda och det är det viktiga. (Dock ska den vara i plast och hänga på en rad, sådär som dom gör på landet.)

5. Något jag haft på mig
Det får givetvis bli en bild på favoritskorna, som är på nästan varje dag!

  

6. Något som får mig att le

Världens finaste termoskopp, såklart. Den får alltid kaffet att smaka extra gott!

 



WHEN DREAMS DO COME TRUE

Jag halkade efter lite igår. Antingen får det bli två inlägg idag, eller så får jag bara skjuta fram det en dag. Nu blir det i alla fall tema nummer tre. Nu hade jag väldigt gärna vilja lägga upp en bild. Men det fungerar inte på Bloggerappen och jag har inget minne så jag kan föra över till datorn. Dessutom är det lite krångligt med tekniken just nu, så jag får helt enkelt hålla mig till text idag igen.

3. Något jag tycker om
Det finns givetvis massor med saker som jag tycker om. Men det finns saker som ligger sådär fastkilat i hjärtat, som man år efter år bara bygger upp starkare och starkare band för. En sådan sak är en plats, nämligen Framnäs på Björkö. Där spenderar jag somrarna och har blivit mer och mer involverad i Segelsällskspet Fram. När vi var små var vi där med båten eller sov över hos farmor och farfar. Nu har vi ett eget litet krypin där ute. Det ligger precis vid vattnent, så det blir massor av bad och härlig segling. Dessutom brukar det vara väldigt skön stämning, fullt av pensionärer och en hel del öl, vin och whiskey.  Man kan grilla på en bryggaltan och sedan sitta där i solen och äta, man kan ge sig ut och segla med den fina kosterbåten Freja och man kan ligga på en solmadrass på berget och läsa. Och så är ju seglarskolan där ute, då är det fullt ös, trångbott, kaffe i solen, vattenkrig, fotboll, Ica Maxi Torslanda, öl, fiske, Björkö Pizza, goa jobbarkompisar, grillning, blöta kläder och filmkvällar. Sommaren vore inte riktig sommar utan Framnäs. Det är något alldeles magiskt med dom gamla slitna husen, begagnade optimistjollarna, 11-fikat och plastblommorna. Det ser inte mycket ut för världen, men det är en av dom viktigaste platserna i världen för mig.

Jag ska försöka komplettera det här inlägget med bilder senare. Det är svårt att beskriva min känsla för Framnäs utan att bli tjatig. Ni som varit där vet nog vad jag menar. I alla fall vet ni hur jag känner för det.

Det finns givetvis fler platser och fler saker som gör mig varm i hjärtat. Jag tänkte inte rada upp allting, men jag vill ändå ge en hel bunt med "hedersomnämnanden".

Platser jag tycker om:
Sommarhuset på Tjörn
Mammas hus
Min balkong på våren
Pappas båt Vidfamne
Scandinavium på Frölundamatch
Lyon, Frankrike

Saker jag tycker om:
Träning, framförallt styrketräning och promenader
Glitter, på allt, jämt
Våran kära 940
Star Wars
Kent, alltid bäst
Rengöringsmedel
Färgpennor
Fiskmåsar

TELL ME SOMETHING I CARE ABOUT

Dag två på utmaningen och temat är frukost. Jag har försökt att lägga upp bilder, men det fungerar inte. Så jag får förlita mig på orden idag igen.

2. Frukost
Jag har en absolut favoritfrukost, som består av grekisk yoghurt, All bran, solrosfrön och linfrön. Den gör mig behagligt mätt och mättnaden håller i dig länge. Men innan jah äter brukar jag ta mina vitaminer med ett helt glas vatten och efteråt blir det kaffe och cigg. Ibland blir det annan yoghurt, som tex vaniljyoghurt, men helst sockerfri. Hos mamma blir det Kellogs special Red berries eller nötter och knäckebröd. Frukosten ska vara lugn, med en tidning eller mobil att läsa i. Och den ska passas in i morgonrutinerna, så att jag känner mig lugn och strukturerad. Jag blir inte riktigt människa innan jag fått i mig frukost och jag vill helst äta inom en halvtimme från att jag vaknat. På somrarna ska den avnjutas utomhus.

Ua, det är väl det jag kan säga om min frukost...

SOME OF THEM ARE BLIND

Läs gärna föregående inlägg (om ni inte redan gjort det) så förstår ni vad jag sysslar med. Nu kör vi dag ett på tema-bloggandet.

1. Något unikt med mig
Jag har en exceptionell förmåga att spilla i allmänhet. Men det finns någonting som är värre än värst. Kaffe. Jag har inte hållt i en kaffekopp i hela mitt liv utan att spilla. Sen jag började dricka kaffe måste jag ha hällt ut ett par liter... Det är något alldeles sanslöst när det kommer till just kaffe. Det måste ju räknas som något unikt.
Det är möjligtvis tanken att man ska vara lite djupare också. Eller åtminstone lite mer personlig. Och då kom jag att tänka på en utmärkande egenskap hos mig: min stora inlevelseförmåga. Kanske ingen unik egenskap i sig, men för mig är den avgörande eftersom den formar min personlighet så mycket. Mitt sätt att vara och förhålla mig till andra påverkas oerhört mycket av att jag har en stor förståelse för andras sätt att agera och bakomliggande faktorer. Det är på både gott och ont. Min förståelse gör att jag ofta accepterar andras beteende, även om det får negativa konsekvenser för mig. Jag säger inte ifrån och jag blir lätt överkörd. Andra kanske inte inser att jag förstår att det händer, men det gör jag ju. Jag accepterar det ändå. Det leder ju tyvärr till att jag så att säga ursäktar det andra gör mot mig. Det gäller ju även små saker, som på något sätt utsätter mig för stress eller krånglar till min tillvaro. Det leder ju tyvärr ibland till att jag "tar av mig själv" för att anpassa mig till andra, att jag på olika sätt blir lidande eller till och med sårad, för att jag inte motsätter mig andras agerande. Det är ibland en hårfin gräns mellan att vara förstående och att bli trampad på. Ibland slår jag nästan knut på mig själv när jag försöker underlätta för alla andra.
Men sen är det ju såklart också en stor tillgång att kunna sätta sig in i andra människors situationer och upplevelser. Det gör mig både klokare och lugnare att ha förmågan att förstå mig på andras känslor och deras sätt att agera. Givetvis förstår jag mig inte på allt och alla. Det hade ju varit både läskigt och sjukligt. Men jag ser att det oftas är värt att försöka se bakomliggande faktorer till ett specifikt beteende eller liknande. Ofta finns det ju logiska förklaringar till det mesta. Dessutom har jag med tiden lärt mig att se att andras beteende inte alltid är direkt riktat mot eller uppstår pågrund av mig, vilket gör att jag inte heller alltid behöver ta åt mig personligen av hur jag blir bemött eller av vad folk tycker och säger. Och så gör ju min inlevelseförmåga att jag har möjlighet att se på många saker från olika aspekter. Jag kan vända och vrida på saker och få en djupare förståelse även för annat än just personers agerande i vardagen och det är värdefullt.
Sen ska jag erkänna att jag inte alltid lägger energi på att försöka förstå mig på andras upplevelser och åsikter. Det finns situationer där jag inte anser att det skulle ge mig någonting att analysera människor. Det handlar väl till stor del om människor som inte har en direkt inverkan på mitt liv eller som jag hellre kategoriserar enligt den enkla mallen. Det finns beteenden som jag inte tycker om, men som jag utan förbehåll anser är fel. Oavsett om jag kan se hur beteendet uppkom och förstå den kontextuella funktionen, så accepterar jag det inte. Ett exempel skulle kunna vara rasism. Jag ser ju och förstår hur det uppkommer, vilka faktorer som är avgörande och i vilka sammanhang det förekommer. Men det kan aldrig "ursäkta" en människosyn där man tilldelar olika människoliv olika värden.

Jag kom onekligen igång med skrivandet en aning. Även om jag mer eller mindre tappade tråden och släppte lös mina röriga tankar... Jag hade kunnat flyga iväg ännu mer, men jag försökte begränsa mig till temat lite grann. Jag hoppas att det går att hänga med i resonemangen. Det blir spännande att se vad jag spottar ur mig imorgon. Fortsättning följer...

THE WORLD IS CLOSING DOORS

Jag tänkte ge mig på en tema-utmaning för att komma igång med bloggandet ordentligt.  Utmaningen består av 31 olika teman och tanken är att man ska behandla ett om dagen, med text och/eller bild, så att det sträcker sig över en månad. Listan ser ut såhär:

1. Något unikt med mig
2. Frukost
3. Något jag tycker om
4. Brevlåda
5. Något jag haft på mig
6. Något som får mig att le
7. Favorit
8. Min himmel
9. Daglig rutin
10. Barndom
11. Var jag sover
12. Närbild
13. I min väska
14. Något jag läser
15. Lycka
16. Morgon
17. Vatten
18. Något jag köpt
19. Sött
20. Någon jag älskar
21. Reflektion
22. Mina skor
23. Något gammalt
24. Syndigt nöje
25. Något jag skapat
26. Färg
27. Lunch
28. Ljus
29. I kylen
30. Natur
31. Något unikt med mig, igen

Jag tänkte sätta igång idag, så senare kommer ett inlägg på tema 1.Något unikt med mig. Vi får väl se hur detta går...

DET DOM ALDRIG NÄMNER

Ibland är det väl så att man måste gå igenom stormen för att få se solen igen. Ni vet, man måste dö några gånger innan man kan leva, som Håkan så vackert sjunger. Jag har haft motgång efter motgång. Jobbiga saker som borde göras har lagts på hög och blivit en oövervinnerlig grå massa av måsten som tyngt mina axlar. Och jag har gjort som jag så ofta gör när det blir mer än jag mäktar med, jag har skjutit det ifrån mig. Gått runt med huvudet fullt av kaos och byggt upp min ångest. Så plötsligt, en dag, så släpper det. Inte som jag trodde att det skulle göra, inte på något sätt som jag hade kunnat förutse. Men ett email, en fråga på jobbet och en statusuppdatering senare, så tar allting en ny vändning. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Det blir aldrig som man tänkt sig. Men det blir ofta så himla mycket bättre än vad man kunnat föreställa sig från början. Det är svårt att se slutet på stormen när den river som mest, men när den väl har lagt sig så upplevs solljuset som vackrare än någonsin förut.

På väg hem från jobbet idag så kunde jag bara tänka på hur tacksam jag är för dom fina och omtänksamma människor jag har i mitt liv, hur stolt jag över att jag tagit mig dit jag gjort och hur jag har utvecklats och över hur oerhört mycket tur jag har haft det senaste. Till en början tvingades jag omvärdera mina relationer, men sedan insåg jag att det trots allt var till det bättre. Jag har valt bort och valt till sociala umgängen dom senaste åren, varit mer medveten om vikten av att omge sig med positiva relationer, och det har verkligen gjort mig till en mer harmonisk människa. Och jag hoppas att dom som betyder så mycket för mig och som har så positiv inverkan på min tillvaro vet hur mycket jag uppskattar dom. Jag är så oerhört glad över att jag har er.

Jag är också så lyckligt lottad att jag fått in någon alldeles ny i mitt liv och med det en alldeles ny relation, med underbara, skrämmande, fantastiska känslor. Jag såg det inte komma och jag letade inte efter det. Tvärtom hade jag helt och hållet släppt tankarna om att krångla till tillvaron på det läskiga sättet. Men vad gjorde det? Universum gör precis som det vill. Och utan att vara det minsta förberedd, så står man plötsligt där i snön och låter sig förtrollas av långa ögonfransar som lockar in i en främmande värld. I den nya världen finns så mycket som jag inte känner till och som jag aldrig trodde att jag skulle känna till, men som jag nu är oerhört nyfiken på. Bara för att det är din värld. Ingenting är som det varit, ingenting blir som man tror. Allting förändras och man får nya identiteter,  nya aspekter på livet, nya glasögon. Livet ser annorlunda ut och jag ser annorlunda på livet. Och du ser på mig och du ser mig. Det är nästan helt obeskrivligt. Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Men det blir ofta så himla mycket bättre än man kunnat föreställa sig.

I NEVER KNEW, I NEVER KNEW

Tittar på lite gamla bloggbilder när skrivkrampen sätter in... Väldigt underhållande! Men måste återgå till skrivandet. Suck.

EVEN WHEN YOU'RE GONE

Ibland undrar jag om du har någon form av radar. Så fort jag känner mig svag och vacklande, sådär så att jag inte vet om jag ska kämpa på och hoppas att det går över eller lägga mig på golvet och lyssna på Coldplay -då ser du till att slå till. Puttar mig över kanten och sänker mig. Hur gör du det? Och varför är du så noga med att uttrycka dig nedlåtande och med att visa ditt missnöje? Efter all den här tiden, kan du inte försöka landa i dig själv och välja att vara vuxen? Jag försöker att välja att vara överseende och bemöta dig med ödmjukhet. Kill them with kindness. Och det gör mig gott. Men ibland känns det bara så jävla onödigt och stressande och det påverkar mig när jag är svag. Snälla, sluta. Man får ha känslor och man får vara arg (alla skulle må bättre om samhället tillät mer känslor och om folk var mindre rädda för att uttrycka känslor). Men. Man måste behandla andra människor med respekt.

Nog om det. Fick glada nyheter av min mor precis och ligger på sängen och inväntar lite trygghetsdoft. Välbehövligt och härligt!

LIKE DIAMONDS IN THE SKY

Idag har varit en kompott av några av mina favoritsaker. Jag fick sova och vakna upp med Honom, jag spenderade dagen på världens bästa jobb: fritids, Sverige gick till final i JVM och jag körde kondition och rygg på gymmet. Det har varit plågsamt att vara sjuk och idag kändes det fantastiskt att ta ut sig ordentligt. Träning är verkligen beroendeframkallande. Att dra på sig dom nya träningskläderna och dom rosa skorna, sätta på peppande musik i hörlurarna och ta sig an crosstrainern tills svetten rinner och sedan pröva musklerna tills man blir skakig och verkligen inte klarar ett lyft till... Det får mig verkligen att må så bra! Jag önskar att jag hann och orkade vara på gymmet varje dag. Love it.
Nu är jag dock ganska mör. Har inte sovit mina behövda 8 timmar på...väldigt länge... Jag har ju inte tid med sömn, det finns ju så mycket annat som lockar. Men i helgen ser jag fram emot lite sovmorgon, så att jag piggnar till lite. Psyket blir ju inte på topp när jag är trött och dom negativa känslorna ligger så mycket närmre till hands. Det vill jag ju absolut inte. Har ju så mycket härligt på gång just nu! Och så ska jag förstås orka skriva den där jävla VFU-rapporten till på måndag... Är galet opepp på det. Blä. Stressen över inlämningen, pengaproblem, sömnbrist och en tid utan träning och med fel kost bildar väl tillsammans det där gråa, skavande molnet som hälsat på ett par gånger dom senaste dagarna. Dags att ta sig upp på banan igen. Det är ju ändå, klyschigt nog, ett nytt år med nya möjligheter! Och dessutom behöver jag min energi till roliga och fina saker, så det gråa får ta att skingra sig.

Till sist vill jag skicka lite extra kärlek till min Nicole. Du vet att jag finns här ♥

I'LL BE THERE AS SOON AS I CAN

Hejdå 2012. Nu kastar jag mig in i det spännande, skrämmande, outforskade, hoppfulla nya året. Hallå, härliga 2013! Må du föra med dig lycka och kärlek till alla som jag känner (och inte känner) och för gärna med dig lite extra god hälsa och massor av trygghet. (Lite flyt med skolproblemen skulle givetvis också uppskattas!)

Jag har, det nya året till ära, tagit av mig skyddsele och stärkta sulor och låtit känslorna snubbla fritt. Jag är rädd och hänförd, galen och fri. Mycket läskigare eller vackrare kan man knappast inleda ett nytt år!

To be continued...