MIN HAND PASSAR NOG BARA LITE BÄTTRE I DIN

Så sitter jag här igen. Och väntar. Vet ni vad jag väntar på? Att bli räddad. Visst är det löjligt? Inte så löjligt som att förvänta sig att räddaren skulle komma ridande på en vit häst under stjärnklar himmel kanske. Men löjligt nog. Jag är ju redan räddad?
Men inte ikväll. Kvällar som den här brister fördämningar och rasar väggar. Jag vet inte om det regnar ute eller om jag inbillar mig. Och trots att mina händer skakar av medecinen, så hjälper den inte kvällar som den här.
Vad gör man när ingen räddare är inom räckhåll? När min prins är flera mil norrut, på en ö, och inte får ledigt närmsta veckan. När allt han hinner är att jobba och sova. Och när mina syskon har blivit för stora för att trösta mig, när de har sina egna problem att oroa sig för. När klockan är över 2 och ångesten kryper som myror upp för benen.
När jag önskar att jag var någon annanstans, någon annan gång. Hos dig. I din värme, i dina armar.
"Du menar ... TRYGG" sa Johannes och blåste ut röken. Ja, det menar jag. Det är ett lustigt ord att säga. För mig. Jag har aldrig varit trygg. Jag kunde inte ens sova själv när jag var elva, för jag var rädd. Rädd har alltid varit mitt ord. Det passar mig. Jag är rädd för framtiden, för medelanden, för att du ska lämna mig, för hat, för kärlek. För döden och framförallt för livet.
Ja, det menar jag, tänkte jag. Du har bokstäverna brända i själen. För mig är du allt det ordet någonsin kan stå för. "Ja, han är min trygghet" svarade jag, men kunde ändå inte låta bli att bli rädd. Trygghet kan tas ifrån en, inte sant? Du kan tas ifrån mig, inte sant?
Jag är ett levande orosmoln. Det finns ingenting jag inte kan oroa mig för. Om inte du är med. För plötsligt, när jag ligger under ditt blårutiga täcke så kan det slå mig. Som små stötar, som lyckorus, går det upp för mig. Här. Nu. Du och jag. Det är allt som betyder något. För jag är lycklig. Jag är trygg.
Så jag sitter här och väntar på min prins, som inte kommer ikväll. Inte heller imorgon kväll. Men när han än kommer, kommer jag behöva honom lika mycket som nu. Som alltid.