Oj, nu var det länge sedan sist... Vi har inte internet på Framnäs, sen blev det kräftskiva på Tjörn och ja, jag har inte varit hemma helt enkelt. Men jag har ändå kännt mig hemma, för jag har haft Victors armar om mig i 10 nätter i sträck. Jag vet inte varför habn älskar mig så mycket, men det gör mig lycklig.
Ångesten tar ner humöret bra mycket oftare än jag hade önskat, men annars har de bra upplevelserna haft övertaget. Seglarskola, kräftskiva, bio, Liseberg, mys och Victor, Victor, Victor.
You know that someday I will
Someday, somehow
I'm gonna make it all right
But not right now
You're the only one who know's
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar