Jag känner mig ofta ensam, men jag är inte ensam och har aldrig varit. Det har alltid funnits någon, oftast några, där för mig. På så sett har min ensamhet alltid varit något positivt, eller hur? Jag är ensam för att jag saknar. Jag är ensam för att jag har någon att sakna. Det gör ont i bröstet, mina tårar rinner egentligen allt för ofta och jag smsar hela min kontaktbok. Men det är ju vackert egentligen. Varje gång jag saknar blir känslan starkare. Både saknaden och kärleken.
2 veckor seglarskola är ett effektivt preventivmedel. Jag älskar barn, men att ha ansvar för 22 stycken på samma gång tar på krafterna. Men jag kan inte förneka att det är underbart roligt. Jag, Andreas, Ida och Johannes har nästan slitit ut varandra, bott på 10 kvadratmeter och knött. Men som syskon förlåter vi alltid varandra. Det har varit underligt, slitsamt och roligt.
MATCH CUP SWEDEN
Marsstrand i helgen var sjukt roligt. Min typ av folk all over the place, nästan hälften kom direkt från Långedrag. Seglare som är rika och rika som vill vara seglare. You got to love it! Men segling är och förblir det goaste. Att se matchcupbåtarna hissa spinnaker i 18 m/s får hjärtat att hoppa till.
Trots det finns det något som inte bara får hjärtat att hoppa till, utan att stanna. På resturangen Grannens jobbar världens finaste kille, och han är min. Det blev verkligen en mysig helg. Vi var sammanlagt 8 personer i båten som lagade middag, blandade Tequila Sunrice, ökade på våra cancerchanser, lyssnade på Willes gitarrsolon, drack danskimporterad öl, hejjade på Magnus Holmberg, tog slut på batterierna i Ipodhögtalarna och bara levde. En helg som måste göras om. Trots vädret, hölls humöret uppe och det var verkligen inget som saknades mig den här helgen. Vänner, cigg, sprit, musik, partyfolk och kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek.
Sedan seglade vi hem vår 35fotare i 20 m/s. Vi brouchade med den jävla båten! Det var mycket vatten och en del blod, men vi kom i hamn. Segling i mitt hjärta.
DU
Nu ligger jag i vardagsrumssoffan. Ensam hemma i två veckor framöver. Men jag har ingen mat, inget tv-kort och är fruktansvärt förkyld. Sova is the shit. Just nu ligger jag och funderar på livet. Är inne på mitt längsta förhållande nu, grattis på mig! Över fyra månader. Dessutom mitt seriösaste. Jag har ett seriöst förhållande. Jag har en underbar pojke som kallar mig för sin prinsessa och säger godnatt varje kväll. Som smsar mig 2 på natten för att han saknar mig så mycket att han inte kan sova. Som alltid finns där. Som aldrig tröttnar eller tycker att jag är jobbig. Som jag kan bråka med, men förlåta. Som heter Victor och är min alldeles egna. Och när jag tar min godnattcigg så tänker jag på hur underbart det är att han någon som svarar "Hej älskling" och som man litar på. Och jag tänker på hur förtvivlad jag var som trodde att jag aldrig skulle finna någon som var till för mig. Det mesta annat i mitt liv är faktiskt käpprätt åt helvete, men jag kan ändå inte låta bli att le. Livet brukar chocka mig, men du fullkomligt överrumplade mig. Du är kärlek, älskade.
Metallica på torsdag, can't wait.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar