onsdag 16 juni 2010

I COULD REALLY USE A WISH RIGHT NOW

Det var en bra dag igår, med ett väldigt tråkigt slut. Jag invigde vår nya kaffebryggare och min nya bikini redan när jag gick upp. Satt på altanen från frukost till middag och läste och solade och tog det riktigt lugnt. På eftermiddagen kom pappa, lillebror, Elisabeth och Carle och slog sig ner vid middagsbordet. Det blev en riktigt somrig måltid: potatis, sill, gräddfil och gräslök. Helt underbart gott.
Vid 20-tiden ringde farfar och berättade att farmor hade ramlat och skadat benet, så hon låg på Mölndals sjukhus. Igen. Det var så fruktansvärt att gå in genom dom dörrarna igen. Hon har varit där tillräckligt, det räcker nu. Det visade sig att hon hade en fraktur allra högst upp på lårbenet och hon ska opereras idag, så jag väntar på att pappa ska ringa och berätta hur det har gått. Det kunde bli när som helst under dagen, precis som vanligt. Så det är bara att vänta och vänta och oroa sig. Det hela kunde inte vara mer orättvist. Hon har spenderat så mycket tid på sjukhus dom senaste åren och nu hade hon återhämtat sig och skulle spendera sommaren på Framnäs. Dom flyttade ut i fredags och allting fungerade så bra. Vi skulle sitta där och äta tillsammans, kolla ut över Kalvsundsrännan och snacka massa skit, men dom fick bo där ute i lugn och ro i mindre än en vecka. Så fruktansvärt orättvist. Nu ska farmor klara det här lätt, läka snabbt, återhämta sig och inte tappa humöret, så att dom inte missar sommaren. Så det så.

Inga kommentarer: