HERRARNA BLIR HJÄLTAR OCH FOLKET DET BLIR DÖMT

Jag gråter ikväll. Jag gråter för dom som kommer blir utförsäkrade under dom kommande fyra åren, jag gråter för dom som inte har råd att vara hemma med sina barn och jag gråter för dom barn som tvingas spendera sina dagar med 20 andra 2-åringar och tre slitna pedagoger som förväntas ha tid och energi att se till varje enskilt barns behov. Jag gråter för dom som inte får den chans som jag fick att läsa upp mina betyg och ta mig vidare i livet. Jag gråter för att jag måste vara med och se på när vi återgår till klassamhället och när dom fattiga blir fattigare och dom rikare blir rikare. Jag gråter därför att stora företag kan använda skolpengen till sina bonusar istället för att servera elever en hälsosamt skolmat. Jag gråter av utmattning och aggression och jag gråter därför att jag känner mig så tom. Mitt röda hjärta blöder för alla dom som hamnar utanför högerns privatiserade samhälle. Till er vill jag be om ursäkt, för att vi inte räcker till. Och till er vill jag säga att jag inte kommer att låta det hända igen utan strid.

Och jag hoppas att ni en dag har vett att skämmas, alla ni som satte SverigeDemokraterna i riksdagen. Jag brukar vara stolt över vårt socialistiska och demokratiska land, men idag är det pinsamt att vara en del av den utveckling som vi nu fått se. Det finns inga ord för det.