måndag 26 januari 2009

I WANT TO KNOW WHO I AM

"Hur allt började? Hur ska man någonsin kunna veta i vilket exakt ögonblick något igångsätts och sedan inte kan stoppas? Kanske man snarare borde formulera frågan om det hade kunnat gå på något annat sätt än det gjorde? Om det hade kunnat bli annorlunda. På den frågan måste svaret bli:
Naturligtvis. Och naturligtvis inte.
Vid varje tidpunkt i den här historien, liksom i varje historia, har de agerande ett val, de kan handla på ett visst sätt, men de kan också låta bli. Det är först i efterhand något synes oundvikligt eftersom det bevisligen hände.
Så naturligtvis hade det inte kunnat vara annorlunda. Eftersom det inte är det.
Det som gör en tragedi drabbande är att publiken tvingas bevittna hur något hemskt blir oundvikligt som inte hade behövt vara oundvikligt. Man vet hur det kommer sluta men det hjälper inte att ropa goda råd och varningar. Ingen lyssnar. Våra råd och varningar når inte fram. Så vi spelar upp tragedin om och om igen: Gå inte dit! Öppna inte den dörren! Vänd dig inte om! Stoppa tillbaka pistolen i lådan! Drick inte giftet ännu, käringen kommer vakna! Gå inte ombord på båten! Ser ni inte att den heter Titanic? Den sjunker! Hör ni inte! Den sjunker!
Men för att veta måste man befinna sig i efteråt.
I det som redan är försent.
I det som inte kan göras ogjort.
Då vet man.
När man befinner sig mitt uppe i ett händelseförlopp har man inte en aning, man skulle inte ens kalla det för händelseförlopp. Allt man ser är en mycket begränsad del av det som just då sker och man anar inte vad det kan komma att betyda. Man är möjligen medveten om vad man själv gör men ofta inte ens det, för det m
an gör är i sig så obetydligt, så fristående att man räknar det för intet, och man kan inte ana följderna, inte skymta mönstret som allt tydligare avtecknar sig för den som befinner sig i efteråt och ropar sina varningar tillbaka i tomma intet.
Och eftersom man inte anar följderna eller skymtar mönstret agerar man på det sätt som är det enklaste och mest bekväma: man handlar efter sin bestämmelse, man agerar efter sin tilldelade roll - och blir på så sätt en bricka i spelet, en del av den rörelseenergi som får bollen att rulla allt snabbare.
Ett lejon gör som ett lejon gör. En gasell agerar som en gasell agerar. Och bollen rullar och spelet fortsätter och tragedin närmar sig alltmer obönhörligt den stund då den blir oundviklig.
...
Det som sker har redan skett. Det skedde för länge sen.
Det var då vi hade ett val.
Nu har vi ingenting."

-Jonas Gradell

Inga kommentarer: