Takida - The Dread och en sömntablett är på sin plats. Kanske två, för säkerhetens skull. Först prata med Jessica och chatta lite med Hora. Lyssna lite på min Kent-box också kanske.
Om man kan krypa ur sitt egna skin, så kommer jag att göra det snart.
Det bästa i sådana här lägen är alltid dikter:
1.
allt som vi var
var splitter av glas
jag krossade flaskan
alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
trampade på dom
igen och igen
tills fötterna blödde
och tårarna rann
men de låg kvar
precis som jag lagt dem
jag hoppade på dom
utan varken skor eller hud
allt som fanns kvar
var blödande ådror
pumpande för livet
glaset sjönk
lyftes aldrig med av vågen
slipades aldrig
sådär mjuka och vackra
de låg där jag lagt dem
hårda och vassa
äckligt perfekta
men ändå så fula
så ivägen
där jag gick
precis ivägen
glassplitter upp till knäna
blod som aldrig slutar rinna
och tårar som fräter kinderna
till oigenkännlighet
det var allt vi var
jag krossade flaskan alldeles själv
och la alla bitar
äckligt perfekt
jag gick på dem
åter och åter igen
jag blandade dem
med blodet och tårarna
längs hela vägen
över hela golvet
jag krossade flaskan alldeles själv
spred glassplittret framför
omkring
mig
väntade på rundade kanter
och matta ytor
men satt med de vassa bitarna
och blänkande splittret
tills fötterna var förlorade
det gör ont att plocka upp dem nu
mina händer blöder
och tårarna rinner lika ihållande som då
för att rädda mina fötter,
de går knappt att stå på nu,
plockar jag bitarna från marken
de skär och skaver
och flisorna borrar sig
djupt in i fingrarna
det gör ont att ta i någonting alls
nu
bit efter bit samlar jag ihop
hade jag haft ett lim
kunde jag limmat flaskan hel igen,
krossat den en gång till
jag ska slänga bitarna i havet på riktigt
gå till stranden ibland och leta
se om de spolats upp,
slipade, matta och rundade
blodet och tårarna
dög ingenting till
och fötterna läker inte
än på länge
såren i händerna är inte lika djupa
men de är färska
och blir allt djupare
medan jag frenetiskt plockar
glassplittret omkring mig
såren i händerna blöder
och tårarna rinner ikapp
saltvatten droppar i öppna sår
och ärrvävnad öppnas på nytt
allt som vi en gång var
var splitter av glas
en flaska jag krossat alldeles själv
bitar jag plockar
med trasig kropp
de äckligt perfekta
vassa bitarna
passar inte längre här
jag krossade flaskan alldeles själv
och flisorna i fötterna
får jag dra ut
på egen hand
det finns ingen bedövning för mig
2.
mitt skin brinner
och jag är fast
mitt hjärta klöser
för att ta sig ut
men kommer inte loss
jag försöker kasta det av mig
jag försöker spy ur mig det
men jag kommer inte loss
och mina ben
springer förjäves
på samma punkt
av oändlighet
ingenting rör sig
och det bränns
och svider
hjärtat skär stora sår
men jag kommer inte loss
pölen på golvet
blir större
och huden tunnare
men jag kan inte springa härifrån
allting står stilla
och jag är fast
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar