DET DOM ALDRIG NÄMNER

Ibland är det väl så att man måste gå igenom stormen för att få se solen igen. Ni vet, man måste dö några gånger innan man kan leva, som Håkan så vackert sjunger. Jag har haft motgång efter motgång. Jobbiga saker som borde göras har lagts på hög och blivit en oövervinnerlig grå massa av måsten som tyngt mina axlar. Och jag har gjort som jag så ofta gör när det blir mer än jag mäktar med, jag har skjutit det ifrån mig. Gått runt med huvudet fullt av kaos och byggt upp min ångest. Så plötsligt, en dag, så släpper det. Inte som jag trodde att det skulle göra, inte på något sätt som jag hade kunnat förutse. Men ett email, en fråga på jobbet och en statusuppdatering senare, så tar allting en ny vändning. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Det blir aldrig som man tänkt sig. Men det blir ofta så himla mycket bättre än vad man kunnat föreställa sig från början. Det är svårt att se slutet på stormen när den river som mest, men när den väl har lagt sig så upplevs solljuset som vackrare än någonsin förut.

På väg hem från jobbet idag så kunde jag bara tänka på hur tacksam jag är för dom fina och omtänksamma människor jag har i mitt liv, hur stolt jag över att jag tagit mig dit jag gjort och hur jag har utvecklats och över hur oerhört mycket tur jag har haft det senaste. Till en början tvingades jag omvärdera mina relationer, men sedan insåg jag att det trots allt var till det bättre. Jag har valt bort och valt till sociala umgängen dom senaste åren, varit mer medveten om vikten av att omge sig med positiva relationer, och det har verkligen gjort mig till en mer harmonisk människa. Och jag hoppas att dom som betyder så mycket för mig och som har så positiv inverkan på min tillvaro vet hur mycket jag uppskattar dom. Jag är så oerhört glad över att jag har er.

Jag är också så lyckligt lottad att jag fått in någon alldeles ny i mitt liv och med det en alldeles ny relation, med underbara, skrämmande, fantastiska känslor. Jag såg det inte komma och jag letade inte efter det. Tvärtom hade jag helt och hållet släppt tankarna om att krångla till tillvaron på det läskiga sättet. Men vad gjorde det? Universum gör precis som det vill. Och utan att vara det minsta förberedd, så står man plötsligt där i snön och låter sig förtrollas av långa ögonfransar som lockar in i en främmande värld. I den nya världen finns så mycket som jag inte känner till och som jag aldrig trodde att jag skulle känna till, men som jag nu är oerhört nyfiken på. Bara för att det är din värld. Ingenting är som det varit, ingenting blir som man tror. Allting förändras och man får nya identiteter,  nya aspekter på livet, nya glasögon. Livet ser annorlunda ut och jag ser annorlunda på livet. Och du ser på mig och du ser mig. Det är nästan helt obeskrivligt. Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Men det blir ofta så himla mycket bättre än man kunnat föreställa sig.