Läs gärna föregående inlägg (om ni inte redan gjort det) så förstår ni vad jag sysslar med. Nu kör vi dag ett på tema-bloggandet.
1. Något unikt med mig
Jag har en exceptionell förmåga att spilla i allmänhet. Men det finns någonting som är värre än värst. Kaffe. Jag har inte hållt i en kaffekopp i hela mitt liv utan att spilla. Sen jag började dricka kaffe måste jag ha hällt ut ett par liter... Det är något alldeles sanslöst när det kommer till just kaffe. Det måste ju räknas som något unikt.
Det är möjligtvis tanken att man ska vara lite djupare också. Eller åtminstone lite mer personlig. Och då kom jag att tänka på en utmärkande egenskap hos mig: min stora inlevelseförmåga. Kanske ingen unik egenskap i sig, men för mig är den avgörande eftersom den formar min personlighet så mycket. Mitt sätt att vara och förhålla mig till andra påverkas oerhört mycket av att jag har en stor förståelse för andras sätt att agera och bakomliggande faktorer. Det är på både gott och ont. Min förståelse gör att jag ofta accepterar andras beteende, även om det får negativa konsekvenser för mig. Jag säger inte ifrån och jag blir lätt överkörd. Andra kanske inte inser att jag förstår att det händer, men det gör jag ju. Jag accepterar det ändå. Det leder ju tyvärr till att jag så att säga ursäktar det andra gör mot mig. Det gäller ju även små saker, som på något sätt utsätter mig för stress eller krånglar till min tillvaro. Det leder ju tyvärr ibland till att jag "tar av mig själv" för att anpassa mig till andra, att jag på olika sätt blir lidande eller till och med sårad, för att jag inte motsätter mig andras agerande. Det är ibland en hårfin gräns mellan att vara förstående och att bli trampad på. Ibland slår jag nästan knut på mig själv när jag försöker underlätta för alla andra.
Men sen är det ju såklart också en stor tillgång att kunna sätta sig in i andra människors situationer och upplevelser. Det gör mig både klokare och lugnare att ha förmågan att förstå mig på andras känslor och deras sätt att agera. Givetvis förstår jag mig inte på allt och alla. Det hade ju varit både läskigt och sjukligt. Men jag ser att det oftas är värt att försöka se bakomliggande faktorer till ett specifikt beteende eller liknande. Ofta finns det ju logiska förklaringar till det mesta. Dessutom har jag med tiden lärt mig att se att andras beteende inte alltid är direkt riktat mot eller uppstår pågrund av mig, vilket gör att jag inte heller alltid behöver ta åt mig personligen av hur jag blir bemött eller av vad folk tycker och säger. Och så gör ju min inlevelseförmåga att jag har möjlighet att se på många saker från olika aspekter. Jag kan vända och vrida på saker och få en djupare förståelse även för annat än just personers agerande i vardagen och det är värdefullt.
Sen ska jag erkänna att jag inte alltid lägger energi på att försöka förstå mig på andras upplevelser och åsikter. Det finns situationer där jag inte anser att det skulle ge mig någonting att analysera människor. Det handlar väl till stor del om människor som inte har en direkt inverkan på mitt liv eller som jag hellre kategoriserar enligt den enkla mallen. Det finns beteenden som jag inte tycker om, men som jag utan förbehåll anser är fel. Oavsett om jag kan se hur beteendet uppkom och förstå den kontextuella funktionen, så accepterar jag det inte. Ett exempel skulle kunna vara rasism. Jag ser ju och förstår hur det uppkommer, vilka faktorer som är avgörande och i vilka sammanhang det förekommer. Men det kan aldrig "ursäkta" en människosyn där man tilldelar olika människoliv olika värden.
Jag kom onekligen igång med skrivandet en aning. Även om jag mer eller mindre tappade tråden och släppte lös mina röriga tankar... Jag hade kunnat flyga iväg ännu mer, men jag försökte begränsa mig till temat lite grann. Jag hoppas att det går att hänga med i resonemangen. Det blir spännande att se vad jag spottar ur mig imorgon. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar