SO WHILE YOU'RE OUTSIDE LOOKING IN

Idag var farmor vaken hela tiden medan jag var där. Vi hade ögonkontakt och jag fick pratat lite ostört med henne. Hon kan ju inte prata, för hon har slangar i halsen, men det syntes att hon hörde mig. Hon kan nicka och skaka på huvudet när man fråga saker. Jag sa att hon inte skulle oroa sig, att hon snart blir frisk igen, att vi är så stolta över henne som kämpar och så fick jag äntligen sagt att jag älskar henne. Säger det så sällan, men jag vill verkligen att hon skulle känna det. Hon började gråta när jag stök henne över håret. Hon gråter ofta, det syns. Det kommer knappt en tår, men man ser det på ansiktsuttrycket. Farfar försöker så gott han kan, men han ser inte alltid vad hon gör och hur hon ser ut. Det var skönt att känna att jag fick kontakt med henne. Nu vet jag säkert att hon är medveten om vad vi säger till henne och vad som händer runt om, i alla fall till viss del.

Imorgon ska hon flyttas till Mölndals sjukhus, för att dom ska fixa hennes nacke. Så tyvärr vet jag inte om jag kommer hinna hälsa på henne. Men det känns som att jag får se till att lösa det. Vill så gärna åtminstone titta till henne lite. Eventuellt går jag upp tidigt imorgon, men dom vet ju ännu inte när hon blir flyttad. Annars får jag vänta tills farfar ringer. Vi får se.

Jag skulle kunna sitta och hålla hennes hand dygnet runt, bara för att få uppleva dom där korta sekunderna emellanåt när hon faktiskt orkar krama min hand tillbaka.

SO TAKE THOSE FINGERS, TAPE 'EM UP AND SHOVE 'EM UP YOUR ASS AND CARRY ON

Jag var på sjukhuset idag också. Först gick jag på gudstjänst i Sjukhuskyrkan, sen hade vi studiebesök på Sahlgrenskas bårhus och sedan satt jag hos farmor några timmar. Hon sova hela tiden, vilket var skönt. Så slipper hon känna smärta och så. Farfar satt där hela dagen, som vanligt. Jag tror han uppskattar att jag kommer upp mer än farmor. Han behöver också sällskap. Det var mysigt idag. Dels var farmor lugnare, hon fick inga kramper och dom behövde inte suga ut slemmet någon gång medans jag var där. Skönt, för det ser jobbigt ut för henne. Jag och farfar satt och pratade. Han är nog världens klokaste människa, min farfar. Och så lätt att prata med. Vi diskuterade släkten, kommatecken, särskrivning, hans son som dog, hans bröder, alla hans jobb, skrivregler, hans syn, utbildning, mina syskon... Ja, vi kunde prata om allt och inget. Det är sällan vi gör det, bara han och jag. Brukar vara jag och farmor som pratar om sånt. Men jag tror att han uppskattade att ha någon att prata lite med och kanske få tänka på annat, bara en liten stund. Jag vet att jag uppskattade det väldigt. Han är så öppensinnad och stark som person.

Jag har också promenerat runt hela stan med Jessica och lagt upp bilderna från vår crazy-crazy-Sälenhelg.

I CAN'T TAKE YOUR SILLYWORLD

Vi är hemma, jag har en telefon igen och ett megastort skolarbete på gång. Men framförallt så har min värld blivit skev. Farmor ligger på sjukhus, med respirator, utan ork att andas själv. Hon har lunginflamation och kan bli frisk, om hon kämpar. Det är inte rättvist. Älskade, älskade farmor. Min andra mamma, världens underbaraste farmor och en av dom finaste människorna på jorden. Fortsätt kämpa är du snäll, för jag vet inte om jag kan kämpa själv. Håll dig kvar ett tag till, för det här är inte slutet. Det är inte såhär det ska bli, det lovar jag. Du ska vara med när jag gifter mig, skaffar barn och firar jular. Och du ska vara med så länge att jag har mod nog att berätta allt det där jag alltid velat säga till dig. Om hur jag är en Börjesson, mer än jag någonsin kan vara en Öberg. Om hur jag vet att man inte får ha favoriter, men jag har det ändå. Om hur jag alltid känner mig hemma med er. Om hur ni är mina idoler. Om hur jag tänker att om jag åtminstone blir en hundradel så bra människor som er så kan jag vara nöjd. Och jag vill berätta att ingenting, ingenting skulle vara sig likt utan er. Och givetvis så vill jag säga tack. Men för allt jag har att tacka er för finns inte tid eller plats att berätta.
Så även om du inte tror att du orkar - lyssna på mig farmor. Jag vet inte hur mycket jag orkar kämpa om inte ens du gör det. För mig, Johannes, Ida, pappa, Göte och, framförallt, farfar. Han lever för dig, du vet det så väl. Hur han sitter vid din säng i sex timmar om dagen. Hur han frågar sjuksköterskor och jagar läkare. Hur han handlar på känsla när han inte ser och hur han ler när det inte finns något att le för. Men sånna är dom. Farfar och pappa. Dom sviker dig inte. Och jag vet inte hur man gör, men jag vet att du är en andledning till att jag orkar.
Vem du än gör det för, så håller du dig kvar och drar dig upp ur det här, okej?

AND THE STARS, THEY SHINE FOR YOU

Imorgon åker vi. Så jävla skönt. Har stressat sönder idag. Jag är helt värdelös. Kan inte göra något rätt. Det enda som gick bra idag var psykologen. För första gången på länge orkade jag faktiskt förklara vad som är fel. Jag berättade mer än jag någonsin gjort förut. Om min familj, om Victor och om mig. Och hon sa att det var skönt att känna att jag äntligen öppnade mig lite mer. Ofta svarar jag bara ja eller nej, för annars måste jag plocka fram allt som är jobbigt. Men idag orkade jag ta tag i det. I alla fall en del. Och det var riktigt skönt.

Jag har ingen telefon och det är så jävla påfrestande. Har frågat i affärer och letat överallt. Jag skulle hellre bryta benet inför skidresan än att tappa min telefon. Jag är helt jävla handikappad. Kommer tappa bort mig i Sälen. Alla andra kommer tappa bort mig. Och så får jag sova i Trollskogen och hålla värmen med mina Jägerflaskor. Fan.

På torsdag nästa vecka blir det Valand. Obligatorisk närvaro. Punkt.

TELL ME I'M A PART OF HISTORY

Vi såg Cloverfeild igår. Jag trodde verkligen att den skulle vara dålig. På trailern såg det ut som att jag skulle bli sjösjuk av filmningen och storyn... det visades det inget av. Men den var bra. Den var grym, till och med. Okej, jag kunde inte somna igår, men jag får ändå säga att den var värd det. Den är helt otippad, men riktigt riktigt sevärd. En film högt över förväntan, som etsar sig fast i tankarna långt efteråt. Se den!

Simon says... Sälen in 2 days! Ser nästan fram emot att åka bil lika mycket som att komma fram. Men bara nästan. Ska bli så skönt att åka iväg. Och framförallt: sjukt roligt!

Idag har jag varit i skolan, besökt Systemet med Petrus och ätit Sushi. Typ.

YOU GOT THE SWEETEST ASS IN THE WORLD

Victor bla bla söt bla bla kärlek ... Ja, ni vet! Han är bästast helt enkelt <3














Valand på torsdag Hora? Jag har abstinens...

Jag brukade vara så rädd för döden. När jag var yngre vågade jag inte ens sova, av rädsla för att aldrig mera vakna. Med åren (och psykiatrisk hjälp) smälte rädslan. Den försvann inte, men paniken avtog och rädslan la sig sakta tillrätta i bakgrunden. Men den låg ju där. Och så, i bilen, försvann jag i mina tankar. En vanlig bilfärd, de vanliga vägarna, den upprepade radiomusiken. Men någonstans i labyrinten så stötte jag på en överraskning. All denna rädsla byggde på något så enkelt som tomhet. Vetskapen om att döden innebar att jag skulle missa något. Missa livet. Jag vill inte dö, jag har hela livet kvar att leva. Men vetskapen om att jag upplevt något som gör att mitt liv känns värdefullt lindar in paniken. Lättar och fräter bort paniken. Rädslan för döden får inte längre plats bland allt som gör livet värt att leva.

DET ÄR SÅ LOGISKT ALLA FATTAR UTAN DU

Jag tar livet av mig så fort jag börjar bli så gammal att jag inte kan ta hand om mig själv. Jag bor inte på något äldreboende och blir behandlad på det sättet. Vi hoppar, Petrus.

Vi kör på det här Micke! Jag är taggad som fan. Har alltid velat ha något att satsa på. Det blir asbra och det kommer funka!

MAN FYLLER BARA 20 EN GÅNG

Valand ägde sönder! Så jävla underbar kväll/natt! Miljarder tack mina vänner!

PLEASE DON'T STOP THE MUSIC

Valand ikväll! Woohoo!

GE MIG EN VINTERDROG

Jag sitter och väntar på att mitt tjugonde år skall gripa tag i mig och föra mig vidare. Längre bort, närmre. Föra mig vidare från nedsuttna Ikeastolar och tomma tuschpennor. Det behöver inte ens vara långt. Bara en bit åt något håll. Ta mig någonstans! (och jag håller tummarna med hela kroppen)

MUSIK NON STOP

Jag längtar verkligen till på torsdag! Vill till Valand! Ska dansa, tippa, dricka och tippa. Haha. Jag, Hora och Hesam äger Valand! Hoppas vi blir några stycken också, vore grymt kul. Jag längtar massor!

I'M SINGING A SONG FOR THE DESPERATE HEARTS TONIGHT

Vad händer? Jag går i skolan, går på hockey, längtar till min födelsedag, träffar min sötpotatis*, leker med med Micke/Hora, är partysugen, försöker hjälpa folk som inte ens förstår att dom behöver hjälp, läser Jonas Gardell, vill dansa all-night-long a la Valand och äter äggröra då och då.

*Jag är personligen ganska stolt över Victors nya smeknamn. Om Ida ska gå runt och kalla Petrus för säl, vill inte jag vara sämre. Dessutom passar det perfekt. Victor är min alldeles egna sötpotatis.

Snart får jag en ny dator! Yeah! En rosa! <3

THE WAY YOUR INNOCENCE TASTES

Kommer vi någonsin kunna se? Kommer vi någon gång kunna se längre än våra egna fötter? Kommer vi se genom lögner och sanningar? Kommer vi under vår livstid någonsin förstå? Och när vi gör det, kommer det finnas något att förstå? Kommer det finnas något bakom och efter? På andra sidan? Kommer vi ta oss igenom och kommer vi komma någonstans? Finns det någonstans att komma, finns det ett mål?

Källaren ser likadan ut, men gör vi det? Jag tror inte det.

MAYBE I JUST WANNA LIVE BUT DON'T WANNA DIE

Att se saker falla samman. Att stå vid sidan om och inte kunna göra något. Att inget är upp till mig. Att ingenting jag gör eller säger håller bitarna på plats. Att inte vara den som slår sönder allt sammans eller den som får sina bitar splittrade. Att bara se på. Och ingenting kunna göra. Jag kan torka dina tårar, jag kan hålla din hand. Jag kan lyssna på det du säger och det du inte säger. Jag kan vara här når du behöver en kram eller någon att titta på tv med. Men jag kan inte hindra saker från att göra ont. Jag kan inte dra taggarna ur ditt hjärta eller lugna din stress. Jag kan inte blåsa på dina sår. Men här är jag. Jag gör vad jag kan. Jag lovar att alltid göra vad jag kan för dig. Om du behöver det eller inte, så finns jag. Här. För dig. Alltid. Jag älskar dig, bror.

HOLD ON

Jag menar det, tro inte att jag gett upp. Håll ut lite till.

I TRY TO TAKE A BREATH BUT I'M ALREADY CHOKING

Det du skriver är skönt att läsa. Det är ju det det handlar om. Jag har aldrig velat att du ska anpassa dig. Jag har aldrig begärt det. Tvärtom. Jag säger och gör som jag tycker, eftersom jag förväntar mig att andra också ska göra det. Efter min vänskap med Erika så slutade jag själv att vika mig jämt. Istället blev jag plötsligt den man viker sig för. Och ju längre tiden har gått, ju starkare har jag växt in i min roll. Till slut blev det påfrestande att vara runt människor som inte stod upp för sig. Svaga självförtroenden gav mig smärtsamma minnen och drog mig tillbaka i tiden. Så jag sållade.
För mig handlar det här inte om Victor eller någon annan. Och det har det aldrig gjort för mig. Att dra in någon annan i det här känns som hyckleri. Jag växte, men du följde inte med. Att lägga på någon skulden för det känns fel. Ingen av oss menade det någonsin.
Men vad jag tar på mig skulden för är mina val. Att umgås med Victor. Att umgås med Micke och dom. Att ställa mig närmare dom som spelar samma spel. Jag valde att vara med dom som fick mig att slappna av och vara bekväm. Jag valde det som var enklast.
Och varken då eller i skrivande stund kan jag säga om jag gjort rätt eller fel. Vad jag kan säga är att jag gjort vad som känts rätt.

ALL I NEED TO MAKE HER REAL IS JUST ONE MOORE REASON

Jag är så trött på att få höra att jag skulle tycka att jag är för fin för dig, eller att jag anser att du inte är lika bra som någon annan. Att det är jag som skulle tycka att du inte duger. Det ligger på dig. Enbart dig. Det är du som tror att du är sämre än andra och det är du som tycker illa om dig själv -inte jag och inte någon annan. Så det kan du fan inte ta ut över mig längre. Jag har aldrig någonsin ansett att mina andra vänner skulle vara finare eller att du inte är tillräckligt bra för mig. Det är du som har sagt. Gång på gång. Det är dina egna tankar om dig själv, som du lägger på alla andra. Det är ditt egna dåliga självförtroende. Sluta skylla ifrån dig det.

NOTHING ELSE MATTERS

När jag möter motgångar så lägger jag mig ner på alsfalten och gråter eller kramar en grön prick i Allbecksunds kanal. Jag ställer mig inte upp och kämpar emot. För dom få gångerna jag gjort det i mitt liv så har allting slagit tillbaka i ansiktet på mig. Med dubbel kraft. Om jag lägger mig under täcket, så kommer någon annan så småningom att lösa saker åt mig. Eller kanske rinner det till och med ut i sanden.
Eftersom andra väldigt sällan håller med om mina åsikter, så väljer jag att svälja dom. Jag vet vad ni vill höra, men det är inte det jag har att säga. Jag orkar inte säga det som gör alla till lags längre och på senare tid har jag inte behövt det heller. På senare tid finns det dom som faktiskt inte lägger någon större vikt i om vi delar åsikter eller inte. Det går bra ändå.
När jag valde att säga vad jag tyckte till dig, så var det med stor ansträngningen. Och det var trots att jag bestämt mig för att tiga ihjäl det - gång på gång. För i ärligheten namn, inget av det jag sa var något som du ville höra eller som föll dig i smaken. Men nu sa jag det. Jag kastade det rätt ut och jag kan säga att det kanske var dumt. Men inte att jag ångrar mig. Det har legast under ytan allt för länge, och jag menade det. Jag är verkligen ledsen, men jag menade det.
Och visst har jag förrändrat och visst gör jag vad jag känner för, trots att det ibland innebär att jag kör över andra. Visst har jag gjort val som innebär att människor jag bryr mig om hamnat i skymundan. Men jag sitter här nu och säger exakt som det är: Jag önskar att jag sa sanningen oftare, jag önskar att jag kämpade ibland, jag önskar att jag inte betedde mig som en bortskämd barnunge så ofta, jag önskar att jag var starkare och jag är påväg dit. Jag är påväg att bli starkare och självständigare.
Jag kanske aldrig får sluta äta min medicin eller gå på återbesök. Men kanske kan jag sluta känna mig som ett offer en dag. Kanske kan jag sluta tycka så jävla synd om mig själv och kanske kan jag sluta skylla på alla andra.
Jag framstår ibland som fruktansvärt stark och jag vet att det finns dom som kallar mig bitch. Just nu är det precis vad jag vill. Jag har gått från noll självförtroende, till att faktiskt tycka om mig själv. Nästa steg är att göra något åt mitt liv. Men varje dag, varje minut, så kämpar jag för att hålla det uppe. Ibland är det lättare, ibland vrider sig varrenda nerv i kroppen för att få skrika ut ångest. Men jag kämpar emot. Och jag håller skenet uppe. Och det är så jag vill ha det. Så länge jag har kraft att kämpa så flyter vardagen. Och så länge jag har energi så kommer jag ibland att trampa på människor för min egen skull.
Men tänk då på att jag bara trampar på dom som redan trampat på min tå allt för många gånger.

SEX AND THE CITY

Jag väntar på svar från utbildningen, har massiva hormonsvängningar och sover oregelbundet. Victor har börjat jobba igen, mamma är grinigare än någonsin och vi är ovänner. Igen. Jag vet ine längre om det bästa är att vara ärlig eller att låsa in vissa tankar. För allas trevnads skull.

TELL ME WHAT YOU FELL, BUT DO NOT KISS ME

SP04c på Tjörn -07

FÖR 10 ÅR SEN

1. Fick jag huvudvärk så fort jag kom till skolan

2. Var mitt hus rosa

3. Tog Lena över efter mig och Susanna som coolast i klassen

FÖR 5 ÅR SEN

1. Var jag bästa kompis med Désirée

2. Hade jag rött hår

3. Längtade jag efter moppe och började röka

FÖR 4 ÅR SEN

1. Var jag hårdrockare

2. Lärde jag känna Jessica

3. Började jag gymnasiet

FÖR 3 ÅR SEN

1. Blev jag av med oskulden på min studsmatta

2. Hade jag min första riktiga fylla

3. Hade jag mitt första seriösa förhållande

FÖR 2 ÅR SEN

1. Blev jag ihop med Max på nyårsafton

2. Började jag prata med Victor

3. Hade jag jättestora örhängen

FÖR 1 ÅR SEN

1. Var jag i Brasilien

2. Skolkade jag lika mycket som jag var i skolan

3. Var Fonsan kär i mig

FÖR ETT HALVÅR SEDAN

1. Tog jag studenten

2. Åkte Victor till Marsstrand

3. Hade jag legins jämt

FÖR EN MÅNAD SEN

1. Var jag ute minst 2 dagar i veckan

2. Skulle jag gått till psykologen

3. Lekte jag med Jessica

IGÅR

1. Hade jag och Victor varit ihop i 10 månader och 1 dag

2. Var vi på bio och såg världens långtråkigaste film

3. Sov jag till 15.30

IDAG

1. Gick jag upp 9

2. Har jag köpt frukost till Jessica och mig

3. Ska vi shoppa kläder

IMORGON

1. Ska jag ut

2. Är det Frölunda - HV71

3.