Valand på torsdag Hora? Jag har abstinens...
Jag brukade vara så rädd för döden. När jag var yngre vågade jag inte ens sova, av rädsla för att aldrig mera vakna. Med åren (och psykiatrisk hjälp) smälte rädslan. Den försvann inte, men paniken avtog och rädslan la sig sakta tillrätta i bakgrunden. Men den låg ju där. Och så, i bilen, försvann jag i mina tankar. En vanlig bilfärd, de vanliga vägarna, den upprepade radiomusiken. Men någonstans i labyrinten så stötte jag på en överraskning. All denna rädsla byggde på något så enkelt som tomhet. Vetskapen om att döden innebar att jag skulle missa något. Missa livet. Jag vill inte dö, jag har hela livet kvar att leva. Men vetskapen om att jag upplevt något som gör att mitt liv känns värdefullt lindar in paniken. Lättar och fräter bort paniken. Rädslan för döden får inte längre plats bland allt som gör livet värt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar