Det kanske är dags att ta upp skrivandet igen. Det är ju så fantastiskt att skriva av sig. Jag ska nog sluta orora mig för vilka som läser och hur folk reagerar på det jag delar med mig av. Om man inte gillar det jag skriver, så behöver man ju faktiskt inte läsa. Det är högst frivilligt. Och jag är faktiskt bara...jag. Nu snöar det och jag har öppnat en flaska vin. Så kvällen artar sig.
En liten dikt får det bli idag i alla fall. För att jag andas ny luft.
du är luften i mina lungor
och jag tappar andan
i lakan och drömmar
undrar jag om du hör mig
för jag har ingen röst kvar
den fick du
du fick mig
du är blodet i mina ådror
och jag kysser mina blåmärken
under täcket och lockigt hår
viskar jag i ditt öra
men jag har inga ord kvar
dom fick du
du fick mig
du är melodin
men jag har ingen taktkänsla
så du lägger dina händer om mina
när vi trummar mot mökret
och nynnar utan sammanhang
jag har inget sammanhang kvar
det fick du
du får mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar