YOU COULD BE MY UNINTENDED

Julhysterin är över. Det är både vemodigt och skönt. Julen i vår familj är alltid väldigt intensiv, känslosam och stressig.  Men det är också en fin tid, eftersom jag har turen att ha familj och släkt som är omtänksamma och som jag tycker om att spendera tid med. Sen är ju jag, likt min pappa, väldigt förtjust i allt som hör julen till: ljusstakar, glitter, paketinslagning, gran, bakning, pynt...o.s.v.
Det gick fort, som alltid. Men det var, trots vissa omständigheter,  en av dom finaste jularna någonsin. Det beror nog mycket på min sinnesstämning. Jag är lugn och trygg med att det blir som det blir (för det blir ändå aldrig som man tänkt sig) och jag försöker se till att välja att lägga min energi på det som är fint och gör mig lycklig. Mitt liv är så annorlunda idag än vad jag trodde att det skulle vara. Det finns mycket som jag trodde att jag skulle ha i mitt liv som jag inte har. Men det finns så otroligt mycket som jag aldrig skulle kunna föreställa mig att jag skulle ha, men som jag har. För det är jag så otroligt tacksam.
Det finns alltid saker som är jobbiga och många av mina problem kvarstår, men min inställning till det har förändrats under året. Det är väl som läraren sa när jag läste omvårdnad: "om man inte upplever några kriser eller svårigheter så fastnar man. Man måste ställas inför problem, utsättas för prövningar, för att kunna röra sig framåt och förändras. Det är genom kriser vi utvecklas som människor." Klyschigt kanske. Men sant. Förutsatt att man klarar av att förändras och utvecklas.
I det här fallet så har jag, med hjälp givetvis, tagit mig loss och fortsatt framåt. I nya riktningar, på nya vägar, med nya kartor och med nya skor. Så för det är jag glad och på grund av det så har jag haft en fin jul. Tack.