tisdag 3 februari 2009

DON'T YOU KNOW THAT LOVE CAN KILL ANYONE?

Jag såg precis "Accepted" och jag måste säga att den var över förväntan. Dom flesta skulle nog säga att den är lite löjlig, men jag tycker att den var riktigt rolig.

Glöm inte bort allesammans, att det är utgång på fredag. Vi ska säga hejdå till Linn som åker till Åre på lördag. Och dessutom ska Madde och Mattias följa med! Det blir grymt!

Lyssnar på Nina Perssons projekt A Camp. Det är som The Cardigans, fast lugnare, kan man säga. I alla fall är det väldigt mysig musik. Speciellt på kvällen. Det är fantastiskt fina texter också. Riktigt lugnande att lyssna på.

Idag har jag varit på praktiken, och jag bävar redan för att sluta på fredag! Usch, vad jag kommer sakna det. Det är så fantastiskt mysigt och alla är så goa. Jag hoppas verkligen, verkligen att jag kan komma in och jobba där i sommar. Det skulle vara helt underbart. Det är jätteroligt och inte alls uttröttande. Jag skulle kunna jobba och ändå orka göra saker på kvällarna och vara pigg när jag kommer hem och sätter mig på altanen eller kliver ombord på båten på Framnäs. Åh, vad jag hoppaas!
Sen åkte jag till Frölunda Torg och uträttade några ärenden innan jag hittade en Hora. När jag hade lekt med Horan på torget en stund, så ringde Madde. Så det blev både en och två koppar kaffe hos Madde och Linus. Och massa gosande med Linus såklart. Han är helt fantastiskt fin, det lilla charmtrollet.
Efter det var det styrelsemöte med SSFram, och det var... Tjötigt, som vanligt! Men, men, vad ska man göra. Dom är 50+ och har supit bort över hälften av sina hjärnceller, så vad kan man begära? Det går ju inte fort i tankeverksamheten, men om man äter typ 3 bullar så blir det ganska roligt ändå. Sen känns det faktiskt bra att kunna vara med och bestämma om sånt som rör sin verksamhet.

Nu har jag lagt mig i sängen och börjat filosofiera... Det finns mycket att fundera över. Men idag har jag ändå kännt att vissa saker kanske löser sig framöver. Det är bara så jobbigt att ha så mycket att tänka på samtidigt. Jag är en ordningsmänniska. Jag vill ha listor, tankekartor och pedagogiska ritningar. Inte kaos. Jag vill att mina tankar ska vara staplade i rader och kategorier, inte flyga runt och krocka med varandra eller kasta sig fram och tillbaka i ordningen. Jag kan inte hålla kvar en tanke tillräckligt länge åt gången för att ens nästan närma mig en lösning. Istället snurrar det som en karusell innanför pannbenet. Om jag får tid över någon gång så ska jag sätta mig ner och försöka skriva någon slags lista över problemen. Men den tiden verkar omöjlig att hitta. I alla fall är energin det tar att försöka samla ihop tankarna alldeles omöjlig att spara ihop. Så vi får köra såhär. Det snurrar och jag har tappat all form av koncentrationsförmåga. Men å andra sidan så slipper jag att verkligen känna efter. Och ärligt talat: idag lös ju solen.

Inga kommentarer: