Jag får inte lov att vara arg. Jag får inte lov att hetsa upp mig mig. Jag har ingen rätt. Men jag är så jävla förbannad. Så besviken på så mycket. Så jävla sviken av livet och människorna i det. Jag är ledsen, men jag är arg. Jag är så jävla arg. Och jag är ledsen för det, men jag ber inte om förlåtelse för det. Ingenting blev som det skulle och ingenting är rätt, och för det så är jag förbannad och förtvivlad. Och så jävla arg.
Jag tittar ut genom fönstret
och ser dig
Du ser inte mig,
men
jag vet att du vet
att jag tittar
Du ser mig på insidan av dina ögonlock
men du har vänt mig ryggen
Jag var naiv som trodde
att du skulle möta min blick
Så jag betraktar dig på avstånd
så nära,
men ändå,
så långt borta
Och jag vet att minnena dansar för dig när du blundar
Men du rör dig lugnt
och ingenting har någonsin hänt
I mina glasögon är du fast
och jag stirrar mig blind på verkligheten
men
du står i vägen,
skymmer min sikt
Och jag blinkar för att rensa ögonen
men resterna av dig grusar min syn
Så om du inte tänker vända dig om,
och möta min blick,
så kan du väl gå din väg?
Du är alltid för nära,
aldrig tillräckligt långt bort
Ändå kan jag inte nå dig
Se mig i ögonen eller
se mig i dina drömmar
Du är lika naiv som jag
om du tror att du
bestämmer
Jag tittar på dig genom fönstret
och jag vet att du vet
att jag tittar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar