Om Luleå får igenom sin protest, så är det något allvarligt fel på hockeysverige. Domaren dömer, och så är det med det. Första matchen dömde Andersson för Luleå och helt åt helvete upprörande. Men man tar det och går vidare. Domare är egensinniga, men när det kommer till kritan så är dom framförallt människor. Dom gör fel. Shit happens. Vi vann med 5-1. 17-2 i skott i andra perioden. Skulle domarbeslutet ha avgjort matchen? Vilket skämt.
Det värmde hjärtat att gå därifrån med en seger i ryggen, och det ska ingen få ta ifrån oss.
Annars tar jag en dag i taget. I alla fall inbillar jag mig det. Jag fokuserar på dom praktiska problemen. Skolan. Jobbar mekaniskt. Försöker fokusera på nya problem, istället för att älta gamla. Koncentrerar mig på ombyte och nya miljöer. Umgås med andra människor än alla dom där invanda. Finns till hands för nya personer som behöver stöd. Skapar nya situationer, för att försöka bryta mig loss ur mina destruktiva mönster. Kanske är det ett sätt att komma tillbaka och resa mig igen. Kanske är det bara en stunds flykt från det som tynger. Det återstår att se. Just nu får det mig att må bättre, och i minsta fall kanske jag kan få tillfälle att samla lite krafter. Så att vad som än komma skall, inte blir fullt så påfrestande. Så att det som händer sen, oavsett om jag är kvar i mina gamla mönster eller har hittat nya, kan mötas med rak rygg. Det är bara det jag önskar mig. Nya krafter, nya tag. Problemen kommer inte försvinna, dom kommer inte avta och nya kommer alltid att uppstå. Huvudsaken är att vi har förmåga att mäkta med dom. Oavsett om dom går att lösa snabbt, långt senare eller inte alls, så måste vi kunna leva med dom. Det är det vardagen går ut på. Att klara av. Det är när man inte orkar mer, när man viker sig och ryggen går av pågrund av tyngden, som vi blir betraktade som svaga. Det är när vi får mer än vi klarar av, som folk ser på oss som en sådan som ger upp, och det är nutidens största skräck. År 2009 ger vi inte upp, vi kämpar oss i fördärvet och springer oss blåa. Men att lägga sig på golvet och låta någon annan plocka upp våran skit, det anses som ett misslyckande. Egentligen är det nog bara mänskligt. Men 2009 är det ute att vara mänsklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar