CAN'T PUT MY FINGER ON WHAT IS RIGHT THERE

Vår trädgård har förvandlats till ett fågelsafari. Himlen blir aldrig ljus om dagarna. Det närmsta dagsljus vi kommer är en ljusgrå färg som upptar himlen några timmar om dagen, bara aningen ljusare än den nya färgen i vardagsrummet. Huset är fullt av Ikeakartonger och det luktar tapetklister, väggfärg och nytvättade golv. Julgardinerna i köket och adventsljusstakarna i fönstren är det enda som återkommer från förra året. Väggarna får nya färger, golven får ny glans, trädgården får nya gäster, rummen får nya möbler och huset blir tommare än någonsin. Vi har alltid spenderat flera dagar ensamma. Men nu finns ett hål som inte kommer att fyllas igen. Inte här. Inte nu. I en lägenhet vid Radiotorget finns den sista pusselbiten, men vårt pussel är för alltid trasigt. Rosa tapeter och bredare sängar. Men ingen doft av hårbalsam för lockigt hår i badrummet eller stora svarta stövlar i hallen. Ingen kattmat i skåpen eller dyra hudkrämer i färgglada neccesärer. Bara fyra par blåa ögon kvar. Bara nytt kylskåp och finare soffor. I trädgården har fåglarna vågat sig fram igen. I hallen hänger krokar tomma. I brevlådan saknas ett namn. Och pusslet som var så vackert och älskat, blev trasig och fult. Ska du till mamma eller pappa?