måndag 31 maj 2010

I'M YOUNG AND I'M BLACK AND MY HAT'S REAL LOW

Jag sitter och stirrar på datorskärmen. Mitt kaffe har kallnat och jag har för ont i halsen för att röka. Jay-Z har 99 problem, but the bitch ain't one. Det är strålande sol och vindstilla på altanen, men det är meningen att jag ska fokusera på hållbar utveckling. Om jag sitter här och tittar på hur orden i uppgiften dansar omkring, så kanske motivationen kommer hit och våldtar mig så småningom. Man kan alltid hoppas.

lördag 29 maj 2010

MEET ME HALFWAY

Jag mår väldigt konstigt för tillfället. Jag tror att tröttheten från förkylningen slåss med glädjen jag känner inför livet i allmänhet just nu. Jag föreställer mig att det är såhär det känns att ta både uppåttjack och nedåttjack samtidigt. Det är en mycket underlig känsla av att sitta i en åkattraktion som svingar en uppåt och släpper i fritt fall på en och samma gång. Känslan som drar ner mig är en blandning av förkylningshuvudvärken och en del olösta problem, samt stressen över den kommande veckan. Men dom olösta, främst sociala, problemen väger nog allra tyngst ikväll.
Det som däremot drar upp mig är så mycket större och rymmer så mycket mer. Det innehåller allt ifrån stolthet över att jag har tagit mig tillbaka till jorden och landat på båda fötterna till att jag har läst ut en bok inför tentan idag. Det innehåller små saker, som att jag lyckats med mina naglar idag, och stora saker, som att min duktiga lillasyster tar studenten på onsdag. Men störst av allt, det som lyser starkast, det är min pojkvän. Det är han, som är så underbar mot mig och en fantastiskt duktig kock.
Det är vi, och allt det vi har gått igenom, rätt ut och klarat av. Den befriande känslan av att ta sig ut på andra sidan tunneln, starkare och ståtligare än någonsin. Känslan av att vi har tagit oss igenom så mycket och ändå står tillsammans. Det är vi, och allt det vi har och allt det vi kommer att ha. Vår framtid och vårt liv tillsammans. Det finns inte ord för att beskriva det nog. Det är bara överväldigande.
Och när jag står här, på andra sidan tunneln, med min älskades hand i min, så ska ni veta att det gamla inte är värt någonting. Det gamla som gjorde ont, som skar i mig och gjorde mig så illa. Det är inte värt någonting längre. Meningslöst, utrett, förklarat, blottat, granskat och tillintetgjort. I den sekund vi satte fötterna utanför tunneln tog vi beslutet att lägga allt det hemska bakom oss. Och i den sekunden så förlorade det sitt värde.
Så ikväll bekämpar jag min trötthet och mina bekymmer, för att stå vid din sida älskling. Idag och varje dag. Idag och varje dag.

torsdag 27 maj 2010

JUST HOLD ON

Fullt ös, medvetslös. Typ. Jag har åkt på en underbar förkylning, hjärnan är full av hållbar utveckling och klimatförändringar inför kommande tenta och var och varannan dag är uppbokad av studentmottagningar. Dessutom har jag pappren som ska skickas både hit och dit, räkningar som ska betalas och en rejäl kompott av smågrejer att fixa med. Lagom stressigt och härligt. Och alltihop ska klaras av i denna dimma av förkylningshuvudvärk. Känns skönt.

Förövrigt så har jag världens vackraste lillasyster!

fredag 21 maj 2010

I KEEP WAITIN'

Linnéa Art Restaurant har fått sin recension i DI idag och det gick givetvis jättebra! Dom ligger nu näst högst upp på listan med 23 av 25 poäng. Min Victor är bäst! Jag försöker fixa en länk direkt till artikeln på di.se, men den vill absolut inte samarbeta... Så jag får återkomma med det helt enkelt!

Ikväll blir det alkohol och utgång!

JUST PULL THE TRIGGER

Vi rensade ur våra garderober
Vi fann så fula saker,
Så fula lik
Som jag kvävt till döden
Dom flesta hade börjat ruttna
Och när vi rensade ur våra garderober
Så fann vi så fula saker
Och vi slängde ut dom
Och mina lik var så många
Men du tog min hand
Du sa ”gjort är gjort”
Och du bar ut dom
Och vi städade våra garderober
Och allt det fula,
Det omoderna,
Det gamla,
Det slängde du
Det fick du mig att slänga
Det slängde jag
Och vi skulle ge plats åt det nya, sa du
Så hyllorna blev tomma
När vi rensade ur våra garderober
Och alla dom fula liken
Fick ge vika
För allt det nya,
Allt det fina,
För du sa att ”gjort är gjort”
Så vi skrubbade bort lukten av förruttnelse,
Rev ut gamla tapeter,
Brände lik och gamla kläder
Med minnena av smärtan som dom orsakat
Vi sa farväl,
Vi sa ”gå din väg och
Kom aldrig mer”

Och det var bara vi som hörde
Men vi klippte alla kedjor
När vi rensade ur våra garderober
Och vi fann allt det fula,
Du såg mina lik,
Och du tog min hand
När vi rensade ur våra garderober
För att ge plats
Åt allt det nya,
Allt det fina,
Och vi sa ”gå din väg
Och kom aldrig mer”

torsdag 20 maj 2010

WE NEVER SAY NEVER


Idag blev det spenat- och honungsgryta med bacon. Till det blev det tagliatelle och så stekte jag lite championer. Mums, mums.

Ikväll är det S.S.Frams vårmöte ute på Framnäs, men annars är det en lugn dag. Försökte sola några minuter innan skyfallet kom, men sen blev det för blött...
Senare ikväll ska jag mysa med min Älskling också. Funderar på att ladda ner en film som vi har snackat om att se. Eller så kan vi ju titta på några avsnitt av Tintin, så att Victor kan gå in i sin nya roll...
Imorgon ska vi redovisa projektarbetet för klassen, det känns skönt att få det gjort. Sen tar vi en sak i taget, för dom kommande två veckorna är crazy-crazy!

onsdag 19 maj 2010

BABY, I STILL NEED YOU

Idag har jag ätit lyxfrukost på altanen med min Älskling, suttit i solen och målat, varit på gymmet och dessutom fått skrivet mina delar till projektarbetet. Nu sitter jag och lyssnar på musik och känner mig allmänt snurrig i huvudet. Jag behöver verkligen duscha, för jag har svettats så det räcker och blir över idag...
Imorgon är jag ledig och jag hoppas att jag får vara det, för på fredag ska vi redovisa vår undervisningsidé. Sen får vi se vad kvällen har att erbjuda. Kanske har Linnéa fått sin recension av Uteätarna och då blir det nog alkohol. Dessutom hoppas jag att det händer något på fredagen, för lördagen blir en trist kväll för min del. Jobbar 7-16 på söndag, så det gäller att komma i säng i tid. Segt till tusen. Men man måste ha pengar.
Jag borde ta mig i kragen. Victor slutar nog snart och då vill jag ha hunnit med en dusch... Peace out!

måndag 17 maj 2010

I GUESS THIS MEANS YOU'RE SORRY

Jag och Ida hade ganska roligt igår när vi satt och pluggade. Jag skulle slå upp ordet "ohemul" på internet och hamnade på tuppjuck.com:
Ohemul: Motsats till Hemul. Hemulen lever i Mumindalen, men hans släkting Ohemulen bor i Söderköpings slum, där han livnär sig på gamla segelbåtar och gatsten. Viktigt att veta om Ohemulen: Kan äta människor. Springer fort, upp till 12 km/h. Har en attackradie på 28 cm. Livslängd upp till ca 400 år, om den vattnas ofta.

I WAS AIMING FOR THE SKY

Jag har nu kommit upp i ganska exakt 10.000 tecken på min hemtenta, vilket är maxgränsen. Den räknar dock med rubrik, sidhuvud och referenslistan, så det känns som att det är alldeles lagom. Sen vet jag inte om jag har svarat på det jag skulle, men det kommer jag inte bli klokare på hur länge jag än funderar... Så nu släpper vi den här tentan och så ska vi se till att ta oss till skolan på morgonen imorgon. Känns tungt just nu, men det blir till att bita ihop.

Imorgon bär det äntligen av till gymmet igen! Det var alldeles för länge sen, jag har abstinens... Inte för att jag inte varit fysiskt aktiv, men...

Jag vet att många i min omgivning är mer eller mindre chockade för tillfället. Men det är väl ingen som egentligen varit insatt på riktigt, så det är svårt för utomstående att få en ordentlig bild av situationen. Jag är bra på att inte visa vad jag känner och jag är proffs på att hålla mina tankar för mig själv. Så från min synvinkel har den här veckan möjligtvis varit positivt överraskande på vissa sätt, men ingenting är grundat på impulser eller påhitt, oavsett vad många verkar tro. Men jag antar att jag får leva med det. Okunniga har en förmåga att vara fördömande, har jag fått lära mig.

Jag har haft turen att ha vind i seglen hela den här veckan faktiskt. Det är nämligen så att jag har fått besked om lägenheten som jag tittat på, och den min! September till februari bor jag i en etta på Lindholmen och är herre över mitt eget hushåll. Det känns helt fantastiskt. Nu räknar jag dock med att jag har en herre till hos mig för jämnan, men... Åh, vad jag längtar!
I september blir det inflyttningspizza och givetvis, Petrus, blir det öl!

Nej, nu måste jag verkligen bege mig till sängen. Tråkigt som det är. Jag kommer att vara så trött imorgon och jag kommer att ha jättesvårt att somna dessutom. Har ju vänt en aning på dygnet den här veckan... Suck. Så är det!

Jag längtar så till Marsstrand också. Där kan vi snacka världsklass Peeet!






















If you only knew
How many times I counted
All the words that went wrong
If you only knew
How I refuse to let you go,
Even when you're gone
I don't regret any days I
Spent, nights we shared,
Or letters that I sent

lördag 15 maj 2010

BRING ME BACK TO LIFE

Jag har tagit en del beslut kring mitt liv. Det gäller framförallt umgänge och planering. Och prioritering. Det jag kan säga är att jag kommer låta vissa människor försvinna ur mitt liv, speciellt en del som redan har valt allt kliva ur. Jag tänker inte kämpa för att bibehålla någon relation med människor som antingen inte vill eller som har sårat mig eller fått mig att må dåligt. Jag tänker satsa min kraft och energi på dom människor som funnits där för mig, som inte gjort mig illa och som vill mig väl. Inte som en slags sortering, för att hoppa över det som är jobbigt, utan som ett steg mot ett lugnare liv. Ett sätt att förenkla vardagen och spara min kraft till det som betyder mest. Jag behöver orka med skolan, t.ex., och då är drama bara en energitjuv som sänker mina betyg. Problem har jag tillräckligt, utan av andra skapar dom åt mig. Och ärligt talat så anser jag att ganska många har kastat bort alla dom chanser till min omtanke och tid som jag gett dom. Även jag, naiv och blåögd som jag är, har en gräns. Och det senaste året har jag låtit alldeles för många människor gå över den gränsen och jag har förminskat mig själv för att ge plats åt dom. Nu bygger jag ut igen. Min gräns flyttas tillbaka och jag sträcker på ryggen för att signalera min ståndpunkt. Det finns människor jag inte kommer att vilja ha kontakt med alls och det finns människor som får finna sig i att bli tilldelade en viss mängd av min energi och sedan vara nöjda. Det här är mitt sätt att säga hejdå till vissa och sända en varningssignal till andra. Jag har folk som bryr sig om och som vill ha mig för den jag är. Människor som ger lika mycket som dom tar och som inte trampar på mig, och det är dom människorna som kommer att prioriteras. För även om det här låter väldigt negativt, så är det inte det. Det är också en hyllning till alla som verkligen är värda min energi. Dom som respekterar mina gränser, som vill mig väl och som ifrågasätter utan att bryta ner. Dom som är genuina och utan baktankar eller dolda motiv sträcker ut en hand utan att för den sakens skull dra ut mig för kanten. För jag har så många sådana människor i mitt liv och det betyder så mycket att jag kan lägga min energi på dom. Så jag har kommit fram till och beslutat att min energi och min tid är bara min att styra över. Och den använder jag till vad jag vill. Take it or leave it.

fredag 14 maj 2010

BURNING THROUGH MY DARKEST NIGHTS

Jag vet att många har varit, fortfarande är och dessutom kommer att bli arga och förbannade på mig. Det är både självklart och förtjänat. Till stor del får jag leva med det. Jag är bara mänsklig, men om man felar, speciellt om man sårar någon, så får man också ta konsekvenserna. Vad jag däremot har svårt att respektera är allt jävla hyckleri. Tycker man något, så får man stå för det. Har man en åsikt, säg den till mig. Men gå inte runt och tryck längs väggen och mumla bakom ryggen. Det är så fruktansvärt barnsligt. Jag kommer få kämpa nu, på många sätt. Och jag anser att hur jag än betett mig eller vilka misstag jag än har gjort, så förtjänar jag ärlighet. Och det står jag för.

Jag står också för att jag försatt mig i den här situationen och att det är krångligt. Det är en riskabel väg att gå och oddsen är emot mig. Men luften är rensad och jag tänker kämpa. Man kan inte se helheten om man står på utsidan, så jag räknar inte med så stor förståelse. Men vi vet, och jag vet. Och valet är vårat, bara vårat. So you can try and push me down, but I will keep my head up high.

torsdag 13 maj 2010

IT'S NOT A TEST

Tiden förändrar allt. Och ingenting. Men jag står med fötterna på jorden igen. Och fastän det regnar och är grått utomhus, så ler jag idag. Och imorgon.

söndag 9 maj 2010

JAG VILL INTE ENS ATT DU SKA SE

Jag är röksugen, men jag har borstat tänderna och dessutom krupit ner under täcket. Får väl vänta tills imorgon, I guess. Det är nog bästa för halsen.
Imorgon blir en hetsig dag. Först till skolan, sen hem och avsluta tentan som ska vara inne kl. 17 och efter det blir det derbyfotboll. Men jag vet att mina tankar bara kommer att kretsa kring en enda sak och att koncentrationen kommer att lysa med sin frånvaro. Har egentligen ingen lust att gå på seminariet imorgon, för jag är så stressad inför inlämningen. Men jag har väl inget val. Dessutom vill jag ju träffa folket som jag saknat i två veckor nu.
Det får väl lösa sig helt enkelt...

Förövrigt var det underbart att träffa Johanna igår! Det ska göras om, och det snarast. Vi är verkligen sjukligt lika... Kärlek till dig!

Let's waste time
Chasing cars
Around our heads

I need your grace
To remind me
To find my own

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life

All that I am
All that I ever was
Is here in your perfect eyes, they're all I can see

ALL THAT I EVER WAS

Idag känner jag bara för att lägga mig ner och dö. Idag önskar jag bara att allt vore annorlunda. Att allt vore så himla jävla annorlunda. Jag önskar att ingenting av allt det hemska skulle ha hänt. Jag önskar att allt vore som "vanligt". Jag önskar att jag vore jag, och du vore du. Idag gör allt så ont att jag blir förlamad. Paralyserad av smärta, mörker och panik. Idag önskar jag att allt vore så jävla annorlunda, för jag vet inte vem jag är utan .

lördag 8 maj 2010

AS LONG AS I COULD

Jag har skrivit större delen av observationstentan. Frågan är hur jag ska få in min reflektion på 500 tecken. Men det får bli ett senare problem, för nu är det paus. Jag ska åka till gymmet och sedan göra mig iordning. Lika bra, för inspirationen dog ut.

Idag är en dålig dag. En värdelös dag. Idag skär knivar i själen och hjärtat värker. För varje hjärtslag sprids skräcken och paniken i mina ådror och mitt huvud är fullt av mörker och saknad. Idag är en dålig dag.

torsdag 6 maj 2010

DON'T STOP BELIEVIN'

I think you can do much better than me
After all the lies that I made you believe
Guilt kicks in and I start to see
The edge of the bed
Where your nightgown used to be
I told myself I won't miss you
But I remember
What it feels like beside you
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me

While looking through your old box of notes
I found those pictures I took
That you were looking for
If there's one memory I don't want to lose
That time at the mall
You and me in the dressing room
I told myself I won't miss you
But I remember
What it feels like beside you
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me

The bed I'm lying in is getting colder
Wish I never would've said it's over
And I can't pretend... I won't think about you when I'm older
Cause we never really had our closure
This can't be the end
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me
(And I think you should know this)
(You deserve much better than me)

Better than me - Hinder

tisdag 4 maj 2010

I WON'T FADE AWAY

I'm on my knees
only memories
are left for me to hold

Don't know how
but I'll get by
Slowly pull myself together

There's no escape
So keep me safe
This feels so unreal

Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it seems
Turn my grief to grace

I feel the cold
Loneliness unfold
Like from another world

Come what may
I wont fade away
But I know I might change

Nothing comes easily
Fill this empty space
Nothing is like it was
Turn my grief to grace

Nothing comes easily
Where do I begin?
Nothing can bring me peace
I've lost everything
I just want to feel your embrace

Grace - Kate Havnevik

söndag 2 maj 2010

WE'LL DO IT ALL, EVERYTHING, ON OUR OWN

Flashbacks. Och beslut. Minnen. Och jag. Jag måste hitta vattenytan innan jag kan börja simma igen.