I CAN'T TAKE YOUR SILLYWORLD

Vi är hemma, jag har en telefon igen och ett megastort skolarbete på gång. Men framförallt så har min värld blivit skev. Farmor ligger på sjukhus, med respirator, utan ork att andas själv. Hon har lunginflamation och kan bli frisk, om hon kämpar. Det är inte rättvist. Älskade, älskade farmor. Min andra mamma, världens underbaraste farmor och en av dom finaste människorna på jorden. Fortsätt kämpa är du snäll, för jag vet inte om jag kan kämpa själv. Håll dig kvar ett tag till, för det här är inte slutet. Det är inte såhär det ska bli, det lovar jag. Du ska vara med när jag gifter mig, skaffar barn och firar jular. Och du ska vara med så länge att jag har mod nog att berätta allt det där jag alltid velat säga till dig. Om hur jag är en Börjesson, mer än jag någonsin kan vara en Öberg. Om hur jag vet att man inte får ha favoriter, men jag har det ändå. Om hur jag alltid känner mig hemma med er. Om hur ni är mina idoler. Om hur jag tänker att om jag åtminstone blir en hundradel så bra människor som er så kan jag vara nöjd. Och jag vill berätta att ingenting, ingenting skulle vara sig likt utan er. Och givetvis så vill jag säga tack. Men för allt jag har att tacka er för finns inte tid eller plats att berätta.
Så även om du inte tror att du orkar - lyssna på mig farmor. Jag vet inte hur mycket jag orkar kämpa om inte ens du gör det. För mig, Johannes, Ida, pappa, Göte och, framförallt, farfar. Han lever för dig, du vet det så väl. Hur han sitter vid din säng i sex timmar om dagen. Hur han frågar sjuksköterskor och jagar läkare. Hur han handlar på känsla när han inte ser och hur han ler när det inte finns något att le för. Men sånna är dom. Farfar och pappa. Dom sviker dig inte. Och jag vet inte hur man gör, men jag vet att du är en andledning till att jag orkar.
Vem du än gör det för, så håller du dig kvar och drar dig upp ur det här, okej?

AND THE STARS, THEY SHINE FOR YOU

Imorgon åker vi. Så jävla skönt. Har stressat sönder idag. Jag är helt värdelös. Kan inte göra något rätt. Det enda som gick bra idag var psykologen. För första gången på länge orkade jag faktiskt förklara vad som är fel. Jag berättade mer än jag någonsin gjort förut. Om min familj, om Victor och om mig. Och hon sa att det var skönt att känna att jag äntligen öppnade mig lite mer. Ofta svarar jag bara ja eller nej, för annars måste jag plocka fram allt som är jobbigt. Men idag orkade jag ta tag i det. I alla fall en del. Och det var riktigt skönt.

Jag har ingen telefon och det är så jävla påfrestande. Har frågat i affärer och letat överallt. Jag skulle hellre bryta benet inför skidresan än att tappa min telefon. Jag är helt jävla handikappad. Kommer tappa bort mig i Sälen. Alla andra kommer tappa bort mig. Och så får jag sova i Trollskogen och hålla värmen med mina Jägerflaskor. Fan.

På torsdag nästa vecka blir det Valand. Obligatorisk närvaro. Punkt.

TELL ME I'M A PART OF HISTORY

Vi såg Cloverfeild igår. Jag trodde verkligen att den skulle vara dålig. På trailern såg det ut som att jag skulle bli sjösjuk av filmningen och storyn... det visades det inget av. Men den var bra. Den var grym, till och med. Okej, jag kunde inte somna igår, men jag får ändå säga att den var värd det. Den är helt otippad, men riktigt riktigt sevärd. En film högt över förväntan, som etsar sig fast i tankarna långt efteråt. Se den!

Simon says... Sälen in 2 days! Ser nästan fram emot att åka bil lika mycket som att komma fram. Men bara nästan. Ska bli så skönt att åka iväg. Och framförallt: sjukt roligt!

Idag har jag varit i skolan, besökt Systemet med Petrus och ätit Sushi. Typ.

YOU GOT THE SWEETEST ASS IN THE WORLD

Victor bla bla söt bla bla kärlek ... Ja, ni vet! Han är bästast helt enkelt <3














Valand på torsdag Hora? Jag har abstinens...

Jag brukade vara så rädd för döden. När jag var yngre vågade jag inte ens sova, av rädsla för att aldrig mera vakna. Med åren (och psykiatrisk hjälp) smälte rädslan. Den försvann inte, men paniken avtog och rädslan la sig sakta tillrätta i bakgrunden. Men den låg ju där. Och så, i bilen, försvann jag i mina tankar. En vanlig bilfärd, de vanliga vägarna, den upprepade radiomusiken. Men någonstans i labyrinten så stötte jag på en överraskning. All denna rädsla byggde på något så enkelt som tomhet. Vetskapen om att döden innebar att jag skulle missa något. Missa livet. Jag vill inte dö, jag har hela livet kvar att leva. Men vetskapen om att jag upplevt något som gör att mitt liv känns värdefullt lindar in paniken. Lättar och fräter bort paniken. Rädslan för döden får inte längre plats bland allt som gör livet värt att leva.

DET ÄR SÅ LOGISKT ALLA FATTAR UTAN DU

Jag tar livet av mig så fort jag börjar bli så gammal att jag inte kan ta hand om mig själv. Jag bor inte på något äldreboende och blir behandlad på det sättet. Vi hoppar, Petrus.

Vi kör på det här Micke! Jag är taggad som fan. Har alltid velat ha något att satsa på. Det blir asbra och det kommer funka!

MAN FYLLER BARA 20 EN GÅNG

Valand ägde sönder! Så jävla underbar kväll/natt! Miljarder tack mina vänner!