Det finns mycket som får mig att fastna i tankarnas värld. Ofta är det något så komplext som livet självt. Och ibland ur nya synvinklar, som jag tvingas tackla längs vägen. Det finns en del värderingar som är väldigt viktiga för mig, som utgör grunden i den människa som jag är och som jag vill vara. Och en stark anledning, eller kanske motivering, till mina värderingar ligger just i min syn på livet. Därför vill jag, så enkelt jag bara kan, försöka formulera den för er. Kanske kan den hjälpa någon att förstå, kanske kan det klargöra mina åsikter, kanske kan några låta mig ha min livsåskådning i fred.
För det är upp till var och än att välja själva, men det är också upp till oss allihopa att inte låta våra val såra andra. Jag menar inte att vi ska anpassa oss efter alla andra hela tiden, men jag menar att alla val får konsekvenser och vi måste försöka se vår omgivning och oss själva ur ett större perspektiv. Vi måste helt enkelt kunna motivera våra val.
Jag är av den fasta övertygelsen att vi måste leva i samspel med andra och jag är dessutom övertygad om att det är det som gör livet värt att leva. Trots att samspel aldrig sker på samma förutsättningar eller ter sig rättvist, så måste vi outtröttligt sträva efter detta samarbete.
En stark grund för att människor ska kunna leva och fungera tillsammans är att varje människa tar sin skyldighet på största allvar. Varje människa måste utreda och fastställa sina värderingar och sedan göra vad hon kan för att leva efter dom. Dom kan ändras eller utvecklas längs vägen, men huvudsaken är att vi själva är säkra på vad vi står för och varför, för då är chansen större att vi lever som vi lär.
En värdering, eller för många ett ställningstagande, som är viktigt för mig och som, som jag nämnde ovan, grundar sig på min syn på livet är min inställning till narkotika (och nu för tiden även till stor del alkohol faktiskt). Jag är helt och hållet emot. Och förutom att jag inte tycker att man bör skada sin egen fysiska hälsa, såra andra eller bryta mot lagen, så grundar det sig helt enkelt på eftertänksamhet, erfarenhet, känslor och välgrundade värderingar.
Jag vill så gärna berätta hur jag tänker, så jag ska försöka beskriva det. Motivera det. Och kanske, kanske väcka en tanke hos någon mer.
Det finns ingenting som kan var så ohyggligt hemskt eller svindlande vackert som livet självt. Det finns ingenting som kan vara så gräsligt fult eller så fascinerande fint som självaste verkligheten. Det finns inga illusioner, inga rus, inga substanser, som går att jämföra med alldeles äkta känslor, intryck och upplevelser. Bergochdalbanan man upplever när man utvecklas genom livet, med allt som hör till och allt som sker, är makalös. Att få lära sig nya saker, att resa sig när man fallit, att känna närhet, att älska, att hjälpa andra människor... det finns så mycket som är så obeskrivligt vackert att uppleva. Precis som det är. Det finns inga som helst genvägar genom livet och det är så fruktansvärt ibland att man nästan går sönder. Men det är också så ofattbart, nästan ogreppbart, ljust och hoppfullt och fint.
Speciellt när man ser det i sin helhet. Med allt man varit med om, med minnen och erfarenheter, vinster och förluster, glädje och sorg. Vi har med oss så mycket som vi får lov att bära på, som vi har turen att ha med oss genom livet. Som vi lär oss av, som vi formas av, som tillför något till allt som vi är och allt som vi blir.
Människan är fantastisk på det viset, aldrig färdig, alltid i en process. Alltid föränderlig och alltid i rörelse. Men med privilegiet att vi får plocka med oss fragment från varje givet tillfälle på vägen. På så sätt blir vi hela tiden mer och mer fullbordade som människor, utan att vi för den sakens skull någonsin blir klara. Det är nog det värsta som kan hända en människa, att man tror att man är klar, att man är färdig, att man stannar av.
Låt dig aldrig stillas, rör dig alltid framåt, i takt med livet. Bli aldrig färdig. Lär dig något nytt, res dig när du faller, känn närhet, älska, hjälp andra. Och ta med dig delar av varje stund, bär med dig dina minnen och utvecklas ständigt i den process som det innebär att leva. Och för allt i världen, glöm aldrig någonsin hur ohyggligt hemskt eller svindlande vackert livet faktiskt är. Precis som det är.
Stay In Reality
