THEY CAN'T TAKE YESTERDAY

Ordfacisten och pojken med dyslexi
(Skriven sommaren 2008)

Och när jag ser dig
Tittar du bort
”Vad har jag bett om?”
Och jag undrar vad du ser
Och jag undrar vad du såg
Kanske är det bara vi
Vi, som i plast och papper
Vi, som i choklad och sura bilar
Vi, som i Kent och cigaretter
Vi, som i orden och tystnaden
Vi, som i dina ögon
Ett hopkok av felkopplade nerver
Elsladdar som kortslutits
Och dom bästa som blev beskurna
Eller Vi,
Som i Hon med klänningar,
Fel färger och utan musiksmak
Som i Han med talang,
Sjuklig rastlöshet och dålig engelska
Som i Hon av blåst och salt
Och Han av märkesparfymer och hemmagjord Bearnaisesås
Eller ser du oss?
Oss, som i Jag som måste röka till sträcket,
Litar på alla som stuckit kniven i ryggen på mig
Och älskar att hata
Oss, som i Du som går som ett naivt spädbarn på stigen,
Har tjocktröja på dig på sommaren
Och stavar fel
Ordfascisten och pojken med dyslexi
Vinnaren och flickan som är rädd för att kämpa
Kafferasten och arbetsnarkomanen
Och vi blandar
Och det skär sig
Och vi blandar igen
Koka det som Bearnaisesås,
Så förenas Vi
Om jag hade fått välja,
Hade Allt varit annorlunda
Om du hade fått välja,
Hade Allt varit som det är
Och vi älskar
Och vi försöker hata,
Men vi älskar
Och vi älskar mer för varje dag
Och jag undrar lika mycket
Vad det är du ser?
När du tittar ner på oss,
När du vänder och vrider,
Vad är det du ser?