Du är min drog, och det här är min avänjningsperiod. När sommaren är slut är det dags att trappa ner. Vi får saker att göra på varsit håll, utan att det finns möjlighet att haka på varje steg. När hösten kommer kan vi inte längre blanda oss i allt den andra gör. Jag har skola, du har jobb. Och utöver det är du deppigare än jag någonsin sett dig. När du inte får göra det du älskar kvävs den underbara gnistan som annars för dig att stråla så underbart. Passionen för ditt jobb som nu hålls tillbaka skapar en frustration som går ut över allt och alla. Och vad jag än försöker göra eller säga, så är det inte tillräckligt. Jag önskar att jag kunde göra något för att lätta på dina bördor, men älskade, jag gör så gott jag kan. Håll ut. Lägg energin på att träna eller hjälpa din mamma, men försök att inte omvandla den till bitterhet som du tynger dina anhöriga med. Ingen förtjänar det, allra minst du.
"Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar