tisdag 24 februari 2009

WHEN YOU TRY YOUR BEST BUT YOU DON'T SUCCEED

Jag är besviken på att människor beter sig så illa. Jag är arg på hur folk hanterar saker. Jag är ledsen för att läget ser ut som det gör. Och det är jag som måste göra det bästa av situationen. Försöka rädda det som räddas kan, försöka lappa ihop det som är trasigt. Jag måste. För dom jag älskar. Jag måste hjälpa dom som lider. Och jag måste försöka stöta bort dom som skadat mina älskade. Jag måste försöka hålla bort hatet och ondskan. Även om delar av den finns alldeles intill mig. Jag måste försöka skydda mina käraste från allt det hemska och jag måste laga dom relationer som går att laga. Finnas där för dom som är ensamma nu. Finnas där för dom som har någon, men som lider ändå. Ställa upp för dom som har tappat varandra och behöver hitta tillbaka. Ställa upp för dom som saknar sin bästa vän och för dom som har förlorat den dom älskar. Och jag hoppas att mina ord och kramar ska ge någonting. Jag hoppas att det jag säger ska hjälpa såren att läka. Jag hoppas att det jag gör ska få vänner att återknyta till varandra. Jag hoppas att jag, genom att finnas tillhands, ska kunna bryta era onda cirklar. Och jag hoppas att ni tillåter mig att bära en del av er ångest emellanåt. Det är alldeles för mycket begärt att någon, någonsin, ska klara sig själv och uttrycket "ensam är stark" är världshistoriens största lögn. Så ta hand om er, men tillåt er också att bli omhändertagna.


Fotspår i sanden (författare okänd)

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest."

Herren svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."

Inga kommentarer: