BIG DREAMS

"If you've allready did it, it's done. You get no retake, no remake. You only get a new make."

Jag kommer bli tvungen att göra en förändring. Mitt liv fungerar inte. Jag har lutat åt att ta vissa beslut ett tag, men jag vet att jag kommer göra många besvikna. Kanske även mig själv. Men nu har det så gått så långt att jag sviker mig själv om jag försöker upprätthålla den här fasaden. Jag är trasig och jag tror mig veta hur jag ska laga mig själv. Och jag är ledsen för att det kommer att verka dumt, fegt och kortsiktigt. Men det är faktiskt inte det. Jag har grubblat länge nu och jag måste riskera att förlora det jag kämpat för. Jag är inte i mål ännu och om jag bryter loppet nu, så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna slutföra det. Men man också se till fakta: i den här takten kommer jag inte heller kunna slutföra. Målet flyttas längre och längre ifrån mig, istället för att komma närmre. Jag är inte på väg i mål om jag bryter, men jag är inte på väg i mål medan jag är på banan heller. Därför måste jag ta ett fruktansvärt jobbigt beslut och jag måste ta tag i en hel del saker och förändra mycket. Men för att jag ska kunna läka, för att jag ska ha en ärlig chans att gå i mål, så måste jag göra det som alla avrått mig ifrån. Mitt liv är bara mitt och jag har stort förtroende för att dom som gett mig råd har gjort det i största välmening,  men dom här tankarna har snurrat i mitt huvud i månader nu. Ingen har övervägt, vänt och vridit och bråttats med det här som jag. Tyvärr vet jag vilka reaktioner jag kommer få och dessutom finns det en del samtal jag måste ta och en del åtgärder som måste göras om det överhuvudtaget ska ha en chans att fungera. Och jag kommer få höra att jag slösat bort min tid och energi. Men det vill jag dementera med en gång. Det kan aldrig vara slöseri att få lärdom, om människor, samhället, livet och mig själv. Det är en stor rikedom. Det kan aldrig vara slöseri med tid att utvecklas som människa och medmänniska. Så försök inte att ta det ifrån mig, eller att nedvärdera det som jag redan gjort. Det jag har klarat av blir inte mindre värt på grund av det jag inte klarar av. Det jag har fått försvinner inte på grund av att jag får någonting annat. Det finns olika saker att lära och det finns saker som är olika viktiga i olika skeden av livet. Och för att jag ska lära mig mer av en sak, så måste jag först få släppa in annan kunskap. Mitt huvud orkar inte, min kropp orkar inte. Jag är trasig. Och jag har hittat saker som kan läka mig. Därför har jag ett ansvar gentemot mig själv att kliva av den här isfläcken, där jag står och halkar på samma plats,  och bryta nedåtspiralen. Jag måste välja en annan väg. På flera sätt en tuffare väg, men på andra sätt en klarare och renare väg. Och jag nåste renas om jag ska kunna återuppta och slutföra racet.  Jag ber er därför att tänka över hur ni väljer att reagera. Betänk om er reaktion är rimlig utifrån mitt beslut eller om den grundar sig på någonting personligt hos er. Jag vet nämligen att det kommer uppstå känslor kring det här som snarare beror på vissa personers personliga uppfattning om saken i stort, och kanske mindre beror på min situation i sig. Eftersom det här är ganska så svårt för mig, så vill jag i alla fall påpeka det. För givetvis är det här inget lättvindigt beslut, inget plötsligt infall. Och jag ger inte upp, tro inte det. Jag ger mig själv en chans. Jag måste få ge mig själv en chans. Jag har verkligen övervägt det här och varit besviken på mig själv. Hundra gånger om. Men det är inte hälsosamt att bryta ner sig själv på det sättet som jag har gjort. Det håller inte i längden. Och nu har jag nått den punkten -det går inte längre. Jag är tvungen att göra en förändring. Var snälla och respektera det.