Frestelsernas berg
(Det 18:e kapitlet i Jonas Gardells bok "Frestelsernas berg")
Strax bortom Jeriko ligger det berg uppå vilket Kristus blev
förd av djävulen för att frestas. Djävulen sa: "Kasta dig ned, Gud kommer att
skicka sina änglar för att rädda dig." Jesus svarade: "Du skall icke fresta
Herren din Gud."
I det här berget har man byggt ett grekisk-ortodoxt kloster,
eller snarare huggit in ett kloster mitt i berget som stupar lodrätt hundratals
meter ned.
Några meter djupt sträcker det sig femtio meter längs med
bergsidan. I dessa trånga bergsrum bor ännu fem munkar, balanserar bokstavligen
talat på randen till avgrunden. De börjar bli gamla nu, i många år har de bott
här, mittemellan himmel och jord, smutsiga och utmärglade, under oavbruten
försakelse.
Varje dag lider de. Varje dag lever de också med vetskapen om att
inget lidande vore enklare att göra slut på än deras, det vore bara att gå ut på
den smala, skrangliga balkongen och luta sig ut över räcket, lite för långt -
och allt vore över.
I varje ögonblick av sitt liv utsätter de sig för
frestelsen, och gång på gång måste de upprepa för sig själva: "Du skall inte
fresta Herren din Gud."
I varje ögonblick väljer de att trots allt
fortsätta.
Men när de inte orkar längre? Vem kan döma en människa om Herrens
änglar aldrig kom för att rädda henne när hon föll?
I juli 1946 fann man
sångerskan Ulla Billquist död i sitt hem. Hon hade gasat ihjäl sig.
Det
märkliga var att det inte fanns några tecken på desperation. Hon hade engagemang
i Karlstad på kvällen. Resväskan var packad och klar. På bordet i hallen låg
tågbiljetter, på en galge hängde hennes resdräkt nystruken.
Hon var
egentligen färdig att gå ut och sätta sig i den beställda droskan när hon måste
ha ändrat sig och istället gått in i köket och satt på gasen.
Vad fick henne
att ändra sig? Det har Maria funderat mycket över.
Ibland upplever hon att
man varje dag väljer mellan ojämförbara ting.
Nu skulle jag kunna släppa allt
och skrika i förtvivlan eller också säger jag att det var ett utmärkt gott kött
och ber om receptet.
Nu tar jag av det kokande vattnet från plattan eller
också hoppar jag från balkongen.
Nu kan jag antingen borsta tänderna eller
skära upp handlederna.
Antingen eller.
Som om alternativet till de
vardagliga tingen inte alls med nödvändighet är andra vardagligeheter, utan
tvärtom en avgrund som lurar tätt inpå trivialiteterna.
Och vi är munkar på
frestelsernas berg, mittemellan himmel och jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar