I THINK OF HOW I SHOT MYSELF IN THE BACK AGAIN

Så länge en tanke är en tanke och så länge en känsla förblir en känsla, så kan man inte anses vara ansvarig för någonting som sker inuti var och en. Men någonstans så övergår tanken och/eller känslan i en handling eller ett tillvägagångssätt. Man hamnar i en situation. Och då är man i allra högsta grad skyldig att ta på sig ansvaret för det som inträffar i var och en av dom här situationerna. För vilken roll man än har i händelsen, så har man en roll. Och vare sig man utför en aktiv handling eller förblir passiv istället för att förändra händelseförloppet, så har varje människa ett val i varje sekund av varje händelse. Frågan man måste ställa sig är om man egentligen kan avgöra när den här tanken eller känslan övergår i verklighet eller handling. Kan man någonsin fastställa i vilken exakt sekund som vi måste börja ta på oss ansvaret för att någonting sker? Vet vi själva när sådant vi har gömt inuti oss plötsligt övergår till att existera runt om oss? Skulle vi någonsin kunna avgöra i vilket ögonblick som vi börjar betraktas skyldiga? Och skulle det i så falla göra saken bättre eller, kanske rent ut av; sämre?