Det du skriver är skönt att läsa. Det är ju det det handlar om. Jag har aldrig velat att du ska anpassa dig. Jag har aldrig begärt det. Tvärtom. Jag säger och gör som jag tycker, eftersom jag förväntar mig att andra också ska göra det. Efter min vänskap med Erika så slutade jag själv att vika mig jämt. Istället blev jag plötsligt den man viker sig för. Och ju längre tiden har gått, ju starkare har jag växt in i min roll. Till slut blev det påfrestande att vara runt människor som inte stod upp för sig. Svaga självförtroenden gav mig smärtsamma minnen och drog mig tillbaka i tiden. Så jag sållade.
För mig handlar det här inte om Victor eller någon annan. Och det har det aldrig gjort för mig. Att dra in någon annan i det här känns som hyckleri. Jag växte, men du följde inte med. Att lägga på någon skulden för det känns fel. Ingen av oss menade det någonsin.
Men vad jag tar på mig skulden för är mina val. Att umgås med Victor. Att umgås med Micke och dom. Att ställa mig närmare dom som spelar samma spel. Jag valde att vara med dom som fick mig att slappna av och vara bekväm. Jag valde det som var enklast.
Och varken då eller i skrivande stund kan jag säga om jag gjort rätt eller fel. Vad jag kan säga är att jag gjort vad som känts rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar